Vi var fantastiska!

.. inte för att överdriva alltså ;)

Jag och Josefin framträdde alltså på denna måndagsklubb, och tydligen (enligt uppgifter från våra föräldrar) satt hela publiken helt knäpp tysta, som förstummade. Vi fick 100% av uppmärksamheten, och alla tyckte att vi var helt fantastiskt strålande skitbra. Kent Ahlm (har alla pop/rockband på våran kulturskola, och är med i nåt dansband typ xD) utbrast att Josefin verkligen borde söka till idol. Jag håller med honom, hon sjunger megabra :3

..fast jag är en aning förvånad, för jag spenderade hela första låten med att jaga efter pedalen som stack iväg allt längre in under elpianot, och sedan hela andra låten med att fundera över varför i helvete jag inte drog micken närmare (samt jaga efter den när det blev dags för stämma). Tydligen var vi skitbra ändå, och det känns ännu bättre :D Hur bra blir vi inte då när båda är 100% fokuserade? ;)

Och så en sista grej: jag är så glad att jag får lov att uppleva äkta vänskap här på denna jorden. Sådan vänskap som överlever genom vått och torrt, som tål stötar, och som bara blir starkare för varje motgång <3
Du vet vad jag menar :3