Mvg, som vanligt?

Fick tillbaka delkursprovet i kemi B idag (det som vi skrev i förra veckan). Jag fick 56 av 57 möjliga. Solklart mvg alltså (gränsen låg vid 48 poäng). Enda poängavdraget var för att jag glömt skriva ut enheterna när jag räknade fram en koncentrationskvot. Jag hade alltså fortfarande rätt svar. Utöver det var allt helt finemang.
Jag borde bli överlycklig. Varför blir jag inte det?

Känns som att alla runtomkring, och även jag själv, liksom förväntar sig det av mig.
"Hanna som alltid får mvg".
Det är liksom inte som att jag kämpat lika hårt som alla andra som fick mvg för att nå dit? Nejnej, jag får ju alltid mvg ändå. Det är en given regel. Som om jag inte ens behövde anstränga mig för det.
Vissa får 1000 kr per mvg i kursbetyg - som motivation, och för att det är duktigt att få mvg. Jag kommer antagligen gå ut med ett medel på över 19,0, och vad får jag? Några "grattis" eller "oj, vad duktig du är!".

Men jag ska inte vara sur. Nyckeln till alltihopa är att jag faktiskt är Intresserad, att jag Vill lära mig, och allra mest att jag älskar just de där "oj, vad duktig du är!". Jag vill bli sedd som den där smarta jäveln, så det där att få pengar för det spelar mig egentligen ingen roll, faktiskt. Men en fråga om vad jag fick för resultat på provet, och en imponerad reaktion till det, skulle inte skada. Det mesta jag får nu för tiden är halvsnäsiga "du behöver inte säga vad du fick, jag vet ändå".

Bah. Jag borde börja uppskatta mig själv mer? De flesta skulle säga att det är en sjuhelvetes bedrift att få mvg i alla ämnen man läser? Eller vad vet jag. I min värld är det helt enkelt så det är. Varken mer eller mindre.