Usch vad dumt allt blev..

Nu känns det jättefel ju. Jag kom precis hem från skolan, och inser att jag glömt av att Monica fyller år, fast att pappa sa det igår!

Jag gick upp för trappan precis som vanligt (hade ännu inte insett vad jag glömt), och där sitter pappa, som för en gångs skull inte vänder sig om för att hälsa på mig (jag tror att han var sur på mig), och Monica sitter i telefon, så jag tar ett glas vatten. Jag ser att på bordet står en lite lyxigare middag än vardagsmiddagen, och fattar att de har såklart firat Monica lite smått sådär. Och jag struntade i hela skiten. Duktigt Hanna.

Jag stannade kvar i stan jag med Josefin, och tänkte inte alls på att Monica fyller år idag. Täntke att hon ska ju firas på söndag. Bah. Jag gick snopet ned från övervåningen, utan att säga grattis, utan att röra maten, och nu sitter jag här. Och jag kan inte drista mig till att ha mage till att dyka upp på övervåningen igen, så oförskämd som jag är.

Fy vad dum jag är.