Fredag morgon

Nu skoldag väntar, får väl samla mina sista krafter och bege mig ditåt.

Pratade ut med Robert igår, idag har vi varit tillsammans i 1 år och 1 månad. Han mindes det för första gången någonsin, typ, igår. Det gjorde mig lite gladare i alla fall.

Hoppas han har förstått nu, att det är kärlek jag behöver.
Men jag blev lite (eller mycket) rädd för honom. Där sitter jag och gråter mer än jag någonsin gjort inför honom, och allt han gör är att fortsätta skälla på mig om hur dum jag är.
Det skrämde mig. Hur kan han älska mig över allt annat när han är så känslokall inför mig när jag gråter?
Borde det inte påverka honom alls?
En reflektion som jag kom på imorse bara..

Men nu ska jag pysa till bussen!
Bengt.