*suck*..

.. alla dessa anonyma kommentarer..

Det är så jag tröttnar på dem, ganska rejält.

Denna kommentaren kom till mitt inlägg "Gråta grät gråtit". Av nån jävla anonym avsändare:

robert är inte en som skäller, har känt honom i elva år nu och har aldrig sett honom arg. du låter som en emo som inte fattar vad du har. robert har ett eget liv, du äger inte honom och han behöver inte tänka eller prata med dig dygnet runt. Han har kompisar utanför dig.


För det första. Uppge ditt namn för fasen. Ska man tala illa, så ska man kunna stå för det. Allt annat är fegt.

Och. Stackars dig om du känt honom i 11 år, och fortfarande inte lärt dig hur han beter sig när han är arg. Jag har då lyckats se honom arg flera gånger, de flesta mot någon annan än mig kan jag väl lägga till. Så jag, som känt honom i lite mer än ett år, skulle alltså redan känna honom bättre än vad du gör.. Känns det inte lite surt ändå?

Och. Jag är ingen emo. Jag sitter inte dagarna i ända och whinar om hur värdelöst mitt liv är. Till skillnad från alla de patetiska jävlarna så försöker jag faktiskt ta tag i saker och göra något åt det. Det är skillnad.

Och förstå vad jag har. Om vi säger så. Jag vet vad jag har. En pojkvän som älskar mig, en halvrutten familj, några få vänner som verkligen bryr sig om mig. Det råkar bara vara så att min pojkvän som älskar mig inte är så bra på att visa det alla tider, att min halvruttna familj älskar att hacka på mig, och att mina vänner ibland har annat att göra utan att tänka på att jag inte har det.
Då blir man ensam. Men när man ber sin pojkvän om hjälp och han rådissar en, eller när man gråter och han bara klampar på i mästerstövlarna utan att notera det. Då känns det värre. Har jag inte rätt att uttrycka att jag mår dåligt en dag utav årets alla 365?

Visst har han kompisar utanför mig, men alla skulle bara veta vad han säger om dem när han är med mig.. Vissa saker ska bara inte avslöjas för alla.
Är säker på att han pratar skit om mig ibland också, eller i alla fall nån gång, men jag mår nog bättre av att inte veta det heller.
Så är det bara.

Och om kärleken står rätt till så behöver man inte anstränga sig för att tänka på den man älskar dygnet runt.

Tack och hej.