fy fan vilken helvetesdag

GLÖM ALDRIG MOBILEN HEMMA! Lova mig det!
Glöm den aldrig någonsin. Min lyckades trilla ur fickan på mig när jag åkte bil med pappa imorse, och sedan var den bara puts väck. Hela dagen. Och jag går till 20.00 idag. Fyfan.

Jag upptäckte att jag inte hade mobilen med mig 5 sekunder efter pappa hade åkt. Men inte kunde jag ringa och säga "stopp, vänd, jag glömde mobilen!".. för jag hade ingen mobil. Fick smsa honom från Josefins mobil och be honom leta upp den och skicka med packningen (byter pappa-mamma idag).
Sedan kom jag på att mamma vet inte att jag slutar 8 på kvällen, så jag fick smsa igen från Josefins mobil till mamma och tala om det.
Utöver det har jag behövt oroas och våndas hela dagen över att Robert kanske tror att jag dissar honom när jag verkligen inte gör det..
Och sedan, till råga på allt, upptäckte jag när jag kom till stationen att det inte gick någon buss! Jag skulle få vänta där i tre kvart, och sedan inte ens komma hela vägen hem, utan behöva promenera ytterligare en halvtimma! Så tänkte jag bara på hur mycket mamma skulle oroa sig när jag sagt att jag slutar 8 och sedan inte kommer hem på över en timma. Och inget sätt att kontakta henne. Och inget sätt att komma hem fortare.
Men som små räddande änglar dök Johanna och Pauline upp på stationen när jag satt där och var en halv sekund ifrån frustrationstårarna. Jag fick låna Paulines mobil och ringa mamma och vips kändes allting mycket enklare. Mamma kom och hämtade mig, och ingen behövde vara orolig :3

Hellre glömmer jag nycklarna (man kan ju alltid ha tur och ta steg-vägen in), eller skolböckerna, eller nyckeln till skåpet i skolan, eller vad fan som helst. Allt utom mobilen är okej. Detta var den värsta dagen på länge.