Nu ger jag upp?

Nejfan, jag ska inte låta det vinna över mig, även om det känns lockande att helst bara lägga sig ned och dö en stund.

Någon övermäktig kraft vill ta död på min kämpar-anda. Här har jag satt upp en ambitiös lista över vad jag ska göra idag, och så kommer någon jävel och ska försvåra allt för mig. Jag menar, det gick bra till en början. Tills jag skulle börja jobba.
Pappa har bett mig göra fler kretskort hela veckan, och jag har minst 2 gånger sagt "ja, på lördag tänker jag sätta mig en stund och göra fler kretskort". Och det skulle jag ju också göra idag. Så går man ut i förrådet:
-Bänken man ska sitta vid har blivit översållad med skit som han inte vill ha vid sitt bord, happ - bara att flytta på det.
-Sen har han skjutit in den mot väggen och ställt massa stora lådor framför. Jaha, då flyttar vi på dem och drar ut den från väggen igen.
-Så har han tagit bort förlängninssladden som gör att lödkolven får ström, fint - då fixar vi en ny sådan. Jaha, bara att sätta igång nu då?
jomen visst.
-Nej, det saknas några verktyg också ,bland annat mojängen som ska hålla fast kretskortet en bit ovanför bordet medan jag trycker dit diverse komponenter. Jaha, leta upp den? Den går inte att hitta. Nejhepp, då får jag hålla i kretskortet själv då.
-Fint, några fastlödade komponenter äntligen! Då ska vi bara klippa av benen.. nehej, han hade visst tagit med sig lådan med alla verktyg..

Dags att ge upp kanske? Men nej, jag lödade dit alla 60 motstånden åtminstone, fast att jag fick trassla mellan en jävla massa långa ben som inte gick att klippa av. Sedan gav jag upp. Det är fasenimej inte mitt fel att inte fler kretskort blev klara nu inte.

Utöver det har jag två saker kvar från min lista:
skicka in fotona, och förbereda nano-tema-redovisningen.
Redovisningen orkar jag bara inte ta tag i nu, den går nog bra ändå.. Skicka in fotona kanske jag däremot ska ta och göra. Sedan göra mig i ordning, och sedan promenera (just det, promenera, eftersom min bror har både busskortet och moppen, som vanligt får han allt och jag inget) till mamma.