Nattvardsgudstjänst

Idag vart det då nattvardsgudstjänst, som följdes av att fara hem till mamma och fira honom där.

Det var mysigt att vara i Vallda kyrka igen, den är alltid min favoritkyrka över alla andra, även om de kan vara nog så vackra. Det känns som att i Vallda kyrka där hör jag hemma.
I alla fall, gudstjänsten var lång! Två timmar tror jag bestämt. Mer eller mindre.

Och jag har väl inte så mycket att säga om vad som sägs där, jag instämmer ju i det mesta eftersom det trots allt är min religion det handlar om.
Men det var en sak jag reagerade på. Förlåtelsebönen vi bad hela församlingen innan nattvarden. Jag minns inte hur den gick, men jag minns att jag satt där och tänkte "men vad ÄR dethär?!".
"Förlåt mig för att jag har gjort fel, förlåt att jag inte är perfekt, förlåt att jag inte blablabla, jag är en syndare och du måste förlåta mig blabla". Ska kyrkan bestämma åt mig att jag är en syndare, men att jag tänker bättra mig?
Jag reagerade verkligen starkt på det, jag trodde inte kyrkan var så dömmande längre. Det är inte den protestantiska lära jag alltid fått höra om. Kärlek och omtanke mot medmänniskor trodde jag var grundstenen i kristendomen.
Och det är den också, i min kristendom. Om man nu kan säga så. Jag är ganska säker på att folk håller med mig, och jag tror att vissa kanske tänkte på samma sak som jag under den bönen. Medan de icke-kristna säkert suckade ljudligt och sa till sig själva "ja, se här, så går det om man är kristen, man blir helt hjärntvättad". Och sedan tar dom den enstaka grejjen som "bevis" på att hela Kristendomen är helt fel.
Bara för att jag är kristen innebär det inte att jag ska tolka bibeln och alla texter exakt på orden, det är meningen att jag ska tänka själv.

Efteråt utanför kyrkan lyckades jag tillslut få några skarpa, bra bilder, och det fick jag inne i kyrkan med.

I alla fall, så for vi hem sedan.
Där satt mormor, Mikael, Nettan och Albin och väntade på oss. Vet inte riktigt hur länge de suttit där och väntat på oss, men det måste ha varit ett tag.
De hade ju varit i Onsala kyrka först, på tillkännagivandet av morfars bortgång.
Så åt vi lite tårta och bulle och sådant.

Presenter fick han också. Lite pengar, och två stycken kors plus en pansarlänk från mamma.
Han gillade korset han fick av mig i alla fall, då blev jag glad. (Tänkte leta upp en bild på det på internet, men butiken hade visst ingen hemsida med sina varor. Konstigt, jag tar för givet att allt som finns att köpa ska finnas på internet med.. )

Sedan kände Mikael för att dumpa Albin hos mig, och han är så söt den ungen! Han fyllde 3 månder igår dåra, och han är jättetyst och jättesnäll. Fast han skrynklade ansiktet och tryckte med jämna mellanrum när han låg i mitt knä, så man kan ju bara gissa vad han höll på med. Men sedan blev han gladare, och så somnade han också ^^
Han är så söt, jättemysigt att sitta där med honom ju! Det gillar vi! :3

Och så fick ju Nettan nys om att både jag och Henrik har både blogg och bilddagbok, så då fick hon adresserna till dem. Vem vet, hon kanske läser detta ? ^^
Kul i vilket fall!

Men nu vet jag inte riktigt..
Har övat mer på Av Längtan till Dig också, och nu börjar det låta massa tjusigt. Hoppas att pianot i kyrkan på torsdag har ungefär samma tangentmotstånd och klang, då kan det bli så fint som jag verkligen vill spela det. Hoppas att morfar blir glad av att höra det.
Jag känner på mig att han kommer sitta och se ner på mig och le, kanske tralla med lite, när jag spelar för honom. Hoppas i alla fall.

Men nu har jag faktiskt skrivit för mycket!
Usch, jag som klagade på Henrik :o

Bengt!