Jag har ingen bra rubrik :(

Okej, det är farligt att släppa mig lös i sims-downloads-djungeln!
Sedan jag postade det förra inlägget har jag suttit nästan konstant och laddat ner saker. Men dom är ju så fina! Så himla fina!

Men som min bror säger:
"Hur ska du kunna använda alla dom? Du spelar ju det typ aldrig ändå.."

Men jag vill ha dem! Bara för att de är så fina, bara för att titta på!
Ayay, jag som är så snål i verkliga livet. Antar att jag ger mina simmar allt snyggt jag kommer över bara för att det är gratis.
Haha, skämmer bort dem som om de vore mina barn. Lol.

Någon person kanske börjar märka av att jag inte svarar så mycket. Men den personen förstår nog snart att det finns en anledning.

Jag har tänkt på en grej. Jag hade planer i början av sommaren att jag skulle göra så mycket mer denna sommaren och inte sitta hemma och tråka. I början gick det. Men sedan bara gled alla ifrån mig. Jag funderar fram och tillbaka. Jag har försökt ta kontakt ibland, och fråga om vi kan hitta på saker. Men sist jag försökte så sket det sig ju. Men lite pö om pö försöker jag ta kontakt faktiskt.

För ett tag sedan frågade jag Josefin om jag fick komma och besöka henne på arbetet och gå med upp på fjärde våningen i skolan (drömmen alla har, men som inte många får). Då fick jag nåt svar som liknade "Och varför tror du att jag skulle vilja ta med dig upp dit?".
Bara några dagar tidigare föreslog hon det själv, och hon tog mycket riktigt med sig en utav sina andra kompisar upp dit några dagar innan. Men strunt samma, hon gör väl som hon vill. Det var bara attityden mot mig jag reagerade på..
Sedan dess har jag låtit det bero, och hon har inte heller tagit kontakt med mig.

Jag frågade ju, som nämnt, Viktoria om vi kunde hittat på något i början av denna veckan. Men det sket sig ju. Och när jag tänker tillbaka över sommaren så har hon nog bara försökt ta kontakt en gång, eller på sin höjd två. Jag kom inte ihåg det när jag började skriva på förra meningen, jag erkänner, men sen kom jag på det.

Jag vet bara inte, det känns som att om jag vill vara med mina vänner är det jag som får ta initiativen. De kommer aldrig till mig och frågar om jag vill göra något.
Hur ska man reagera på det?
Känns snart som att jag tvingar mig på dem, eftersom de aldrig frivilligt tänker "Ja! idag vill jag verkligen vara med Hanna!".. Bara jag som tänker så om dem? :(

..Bengt..