Lalalaaa !

Klockan är mitt i natten och jag borde sova.
Men först ska jag berätta för alla hur duktig jag är!

Alla minns att jag berättat om att min pappas kusin fixade min dator så att den gick snabbare, men att den på samma gång glömde av krypteringsnyckeln till mammas trådlösa nätverk, som den brukade ha automatiskt, så att när jag ville ha internet hos mamma efter det så fick jag fråga henne om att skriva in den igen, men då hade hon glömt av den och kunde inte komma på den, och att jag därför var helt utan internetåtkomst på min dator under tiden jag vistades hos mamma?

Gissa vad? Jag fixade det idag! Jag löste problemet, gjorde så att mamma kunde välja en ny nätverksnyckel! (hon håller den dock fortfarande väldigt hemlig, och vägrar skriva ned den någonstans. Denna gången anser hon att hon verkligen kommer kunna komma ihåg den. Yeah, right)

Men jag har internet på min egen dator igen, hela tiden, både hos mamma och pappa, tjohoooo!

Sedan verkar det också gå helt åt pipsvängen med min by. Men skit samma! Då får jag väl börja om, om jag mäktar med det. Det som gick så himla bra för mig, jag klättrade ju fort på poängen och allt. Jag var ju ett duktigt spelare. Dumma dumma anfallare. *bebispråk*
Hur som helst så kunde älsklingens stam inte ens hjälpa mig, för anfallaren hade inte 8000 poäng, han hade 19000 poäng. Och hans stam hade nåt på 900.000 poäng, typ minst 10 ggr så mycket som älsklingens stam. Så nu får jag klara mig själv.
Försökte vara lite trevlig och skicka ett brev till min analkande anfallare. Bara i god ton sådär. Jag menar, inom loppet av 118 timmar kommer vi råka på varandra, så varför inte prata lite?
Men det verkar vara en enslig typ, han kände inte alls för att svara. Får väl göra ett nytt försök snart.

Men det är natten nu!
Jag verkar förresten på något mystiskt sätt börja gå ner i vikt. Efter hela förra veckan med Robert ( = godisätning i massor) och helgen med konfirmationskalas ( = massa god mat och tårtor). Efter detta har jag alltså inte alls lagt på mig typ 5 kg, utan snarare förlorat ett och möjligen ett halvt till.
Varför är det alltid så för mig? Efter korta perioder där jag knör i mig mat, förlorar jag helt sonika något kilo eller två.
Äsch, jag ska väl känna mig lyckligt lottad.

Jag har tydligen samma dimensioner som Priscilla Presley hade på den gamla goda tiden då hon levde tillsammans med Elvis. Typ 1,60 lång, och 50 kg. Läste ut "Elvis och Jag" idag nämligen, som jag fått låna genom mamma, utav mammas arbetskompis. Intressant och lärorik bok, men man kan ju inte låta bli att avundas lite hela tiden när man ligger där och läser. Hon blev den utvalda, den han valde utav alla miljontals han kunde välja på. En på miljonen, bokstavligt talat. Gah. Fast han verkade ganska svår att leva med i och för sig. Frågan är om det hade varit något för mig ändå, med all den kontrollen, och att aldrig få gehör för sina problem.

Ska jag sova?
Bengt