Mat

Jag lagade typ mat idag. Kom på det imorse, när mamma frågade vad vi skulle äta till middag, så sa jag
"Jag kan laga mat idag! Typ senapsgratinerad korv med senapssås och potatis"
och så blev det. Att det blev den maten och jag lagade den. Typ.

Bara ett problem.
Jag kan inte laga mat helt helt själv alldeles allena ännu. Har inte så mycket erfarenhet. Så jag frågade mamma om hon bara kunde kolla på när jag gjorde såsen. För korven och potatisen kunde jag göra i ordning själv.
Nu till problemet.

Såhär gör jag senapssås:
I med en klick smör, låt den smälta.
Blanda i lite mjöl, så att det blir en klumpfri gegga.
Häll på mjölk, så mycket du vill ha.
Peppra och salta.
I med en buljongtärning.
I med senap.
Smaka av och ändra.
I med lite socker.
Klart.

Så tänkte jag göra, under övervakning av mamma.
Men nej.
Problemen, punkt för punkt:
I med en klick smör, låt den smälta - nej, mamma tyckte det skulle vara Mycket mer smör!
Blanda i lite mjöl, så att det blir en klumpfri gegga - jag blev osäker och det tog lång tid eftersom det var mer smör än jag var van vid. Mamma klagade på att det tog tid.
Häll på mjölk, så mycket du vill ha - Nej. Vi skulle peppra och salta först. Och sedan skulle vi hälla i massa kycklingfond. Först efter det fick jag hälla på mjölk.
Peppra och salta - se förra
I med en buljongtärning - Nej, mamma hade ju redan haft i kycklingfond
I med senap - Ja, nu försökte jag riktigt länge. Mamma hade gått iväg för tillfället.
Vid detta stadiet bad jag sedan mamma att provsmaka, varpå hon säger "får jag göra lite?", och slänger i mer senap, pepprar mer, saltar en aning, och häller på socker, och säger "smaka nu, är det bättre?" och såsen var klar.
Smaka av och ändra - Nej, jag fick aldrig chansen
I med lite socker - Nej, jag fick aldrig chansen
Klart - Ja, det hade ju mamma sett till.

Jag hade ju tänkt laga maten idag för att försäkra mig om att detta är en maträtt som jag klarar av att laga, alldeles själv. Korven och potatisen kunde jag redan. Det var såsen som var den stora grejjen.
Känner jag nu att jag kan göra såsen? NEJ.

När det väl blev dags att ta ut korven ur ugnen, så håller mamma fortfarande (ja, hon har gjort det till och från hela tiden) på med sina "gör si, och gör så, nu måste du göra detta, glöm inte det här, och gör inte det, och gör detta NU" och så vidare.
Så jag fick nog. Jag sket i allt och gick.

Sedan satt de där nere och åt av maten som jag så gärna hade velat lyckas med alldeles själv, för att kunna sitta där och vara stolt. Istället satt jag uppe på mitt rum, ensam, och grät, för att jag aldrig får göra något på mitt eget sätt för mamma. Hela tiden är hon där och ser till att det blir exakt som hon skulle gjort det, fast att det är någon annan som gör det.

När jag väl gått ned, och ätit, under tystnad från min sida, så börjar mamma diskutera det. Och inleder med "hur tycker ni att det hade sett ut, om jag bara släppte allt och gick när jag inte tyckte det passade? Tror ni att ni hade fått mat då, att ni hade blivit mätta? Ska jag också göra så i fortsättningen, bara gå när jag inte vill längre?".
Hon förstod inte. Förstod inte vad jag var sur och ledsen för. Det är sån himla stor skillnad på att lära och att diktera. Hon kunde istället sagt "jag tror det behövs lite mer senap, och kanske lite mer peppar", istället för att bara rycka allt ur händerna på mig och göra det åt mig. Jag ville ju kunna själv..