Igår..

Igår var vi som jag nämnde ute hos min bror. Han bor med havsutsikt (dvs, om man ställer sig på rätt ställe i rätt rum, och anstränger sig, så kan man se en strimma hav ganska långt bort). Där var vi väl mellan typ 12 och åtta på kvällen eller något. Det var mycken trevlig!

Först när vi kom dit så fikade vi lite, och sedan var hans tjej Christina tvungen att åka till jobbet. Så när hon hade åkt så gick vi ned och badade. Jag lärde mig att stå i tång för första gången i hela mitt liv! (tjohoo!). Och så hittade vi en tina på botten, och upptäckte att om man flyter på rygg och håller andan så kunde man höra krabborna krypa mot metallen ända nerifrån botten. Vattnet där nere runt nelleviken och där han bodde var jätteklart! Fast att det ligger så nära Lerkil där det är badförbud på grund av avloppet som rinner rakt ut i havet. Nåja, här var det i alla fall jätteklart vatten, med mycket liv i.

Så gick vi hem igen en snabbsväng, och sedan ner till en annan del vid havet, där båtarna fanns. Så tog vi båten ut för vi tänkte fånga oss ett par makrillar att äta till lunch. Men hur vi än for omrking med våra två durjar, så fick vi inte en endaste liten fisk. Min bror trodde att det berodde på att de var från ullared. Så vi for mot lerkil, och sedan tog vi ett litet "ärevarv" (dvs, min bror gasade på som fasen och körde likt en åtta runt i vattnet).
Sedan for vi tillbaka mot där vi kommit ifrån.

Väl tillbaka där så tog vi ett snabbdopp för att kyla av oss innan vi skulle tillbaka för lunch. På väg ner i vattnet mötte vi en mamma med hennes små barn. Vad kan de ha vart? 4-5 år kanske? Killen utav dem kollade i alla fall på mig och sa, med väldigt definitiv röst;
"Du var inte särskilt brun du".
Alla började skratta, inklusive jag, och han fortsätter;
"Du måste nog vara ute lite mer i solen".
Haha, klockren unge!

Sedan for vi hem, och lunchade på lax från frysen med pasta till.
Så satt vi en stund och bara var jättetrötta, och kollade en stund på teve. Sedan skulle han fara och handla, så då begav vi oss hemmåt. Typ 3-4 km hemifrån så känner jag igen en väldigt obehaglig känsla med moppen.. ni vet, den där när ju mer man gasar, desto mindre kraft får man. Den vill liksom verkligen inte accelerera. Ju mer man försöker, desto mer motvillig blir den. Så jag hojtade till Robert "nu får vi bensinstopp!", och femtio meter senare stannade vi. Lyckligtvis nära en busshållplats så vi kunde få moppen bort från vägkanten.

Det var våran otroligt spännande dag!
Ikväll kanske jag bloggar om allas våra förehavanden under våran ettårsdag om ni har tur!

Bengt!