Svårigheten i att stå för sina åsikter och att vara alla till lags..

Idag när jag kom hem från skolan så irriterade min bror mig halv från vettet. Som han alltid gör. Självklart blev jag fly förbannad på honom och han dampade loss på mig. Inget ovanligt med det. Men varje gång han är så överjävlig så svär jag på att jag ska vara lika överjävlig tillbaka.

Senare på kvällen satt jag framför teven och kollade med mamma då min käre broder kom ner för trappan och uttryckte sin stora förargelse över att inte förstå matten han läste. Jag är bra på matte. Jag ville hålla mitt löfte till mig själv. Den sedvanliga inre kampen mellan viljan att hjälpa alla och viljan att hämnas på dem som behandlar mig illa utspelade sig. Som vanligt vann viljan att hjälpa. Jag har nu suttit 2 timmar och lagt 100% fokus på min brors matte, och att förklara den på ett så grundläggande och lättbegripligt sätt som möjligt. 2 timmar hjälp får han för att vara överjävlig mot mig när jag kommer hem från skolan. Jag älskar rättvisan jag ger mig själv..

Nåväl. När vi satt där som bäst och räknade så frågade mamma om vi ville ha kvällsmat. (mamma är alltså bambatant och ser det som ett av sina största mål i livet att göda oss väl. Det andra är att "få sina timmar", d.v.s. sova tillräckligt länge varje natt). Jag svarade att det gick väldigt bra med matten just då så vi ville inte bli störda. När vi hade ett litet klurigt tal kvar tänkte jag att jag kan ju säga till mamma att vi snart vill ha kvällsmat. Hon brukar nämligen alltid annars vilja att vi ska säga till när vi blir hungriga. Så jag gick ut och tänkte att nu gör jag något bra, som hon vill, istället för att klaga med "varför finns det ingen kvällsmat för?!?!" efter att vi var klara. Men nähe. Då fick hon också ryck på mig och skällde ut mig för att jag inte insett vad klockan var. Halv 11 var den då. Jaha. Nähe.

Såhär fint går det när jag försöker stå för vad jag tycker är rätt och samtidigt vara alla till lags.. rakt åt helskotta :)

Imorgon är det hur som helst utvecklingssamtalsdag, vilket innebär att jag ska till skolan och träffa min kära mentor som ska få tala om för mig vilket betyg jag har i varje ämne. Jag ska ha med mig pappa. Alla sådana utvecklingssamtal brukar sluta i 5 minuter prat om mina betyg, och sedan 20 minuters diskussion mellan mentorn och pappa om något diverse intressant problem såsom miljödebatten, elläran i skolan, att det finns för få datorer för eleverna på min brors skola (!), att språk är så himla onödigt (sades till min dåvarande mentor som är franska/engelska-lärare..), och så vidare och så vidare. Jag hoppas det blir lika intressant som vanligt :)

Sist en ursäkt för att jag uppdaterat så fasligt dåligt, ska verkligen bättra mig nu, jag lovar!