När?

Säg mig en kväll då jag får slippa gråta utav ren jävla frustration över att försöka hävda mig i ett hus där ingen lyssnar?

Alla bråk är om så jävla fjantiga saker, men likförbannat ska jag alltid behöva hävda mig om exempelvis huruvida jag får ha mina kläder liggande på min stol under veckan och lägga ner dem när de ska tvättas, eller om ifall mitt smink står på rätt jävla plats i badrummet eller någon annan jävla fånig grej. Vad fan är det att bråka om?
Tydligen tillräckligt för att min idiotiska bror ska gömma undan mitt smink och mina linsgrejjer, och mina glasögon..för mig så att jag får leta mitt i natten när han ligger och sover. Ändå säger jag inte ett ljud om det, ger honom bara samma behandling tillbaka. D.v.s. gömmer 2-3 av hans saker så att han får känna på samma sak. Då blir det ramaskri och han höll på att misshandla mig sönder och samman. För att jag försökte hävda mig lite. Gjorde jag något orättvist?
Och självklart håller mamma med honom, alltid alltid alltid. Jag får ta en massa skit för att han är omogen och springer till mamma så fort han kan, medan jag försöker vara mer "vuxen" och sköta saker utan att springa som en liten ungjävel till mamma så fort det är något.

men kanske är det för att jag har gett upp ändå. För hon står ändå aldrig på min sida. Så fort hon får chansen hackar hon på mig, och hon verkligen Letar efter fel. Men henrik han är perfekt. Alltid. Fast att han gör så jävla många fler dåliga saker än mig.

trots allt så ställer jag upp på honom gång efter gång, och får bara skit tillbaka.

Nu gapar hon på mig, att jag ska säga till henrik att säkna vattnet när han duschar. För att hon vill det. Vad fan ska jag hjälpa henne för?

"VÄÄÄÄLDIGT VÄNLIGT ATT DU GÖR SOM JAG BER DIG!" öppnar hon dörren och skriker på mig.

Vad. Gör. Jag. För. Fel ?

flera kvällar i rad har jag fått gråta nu.. och det är inte på grund av något annat än att jag inte Fattar vad jag gör för fel, och att jag är så Fruktansvärt Frustrerad över att ingen någonsin hör vad jag har att säga eller ser min sida av saker och ting....


och just det.. med den jävla kärringen ska jag gå på utvecklingssamtal imorgon. då kommer hon sitta där och le och skratta och tala om hur perfekt hon alltid har tyckt att jag är.
Jag vill inte. Vill inte. Snälla?