Fy fan för denna dagen

Jag har så många fula ord inom mig om allt och alla att det är bäst jag håller käften. För om de någonsin skulle färdas hela vägen från min hjärna ut genom munnen skulle allt bli väldigt illa.

Jag är bitter idag tror jag bestämt.

Men det är inte så konstigt. Min pojkvän beter sig ganska mycket som en skitstövel mot mig och fattar det inte ens själv, och alla mina vänner har så mycket viktigare saker för sig. Jag är pausunderhållning för dem.
Men det kan jag såklart inte säga, då skulle jag ju inte ha någon av dem kvar. Jag får helt enkelt låta mig bli utnyttjad. Är jag självisk om jag tänker att jag förtjänar bättre? antagligen.

"Här står jag och gör mig fin för ingen alls" tänkte jag när jag sminkade mig inför spelningen. Fin blev jag. Och ingen brydde sig.

Ibland längtar jag tillbaka till när jag var så gott som mobbad. (genom utfrysning, det var aldrig rakt på). Då hade jag ingenting att förlora. Då slapp jag bli ledsen för att jag ens förväntade mig att någon någon gång skulle tycka att jag var lite viktigare än andra saker. För det händer aldrig ändå...


..fin blev jag.. men vad tjänar det till när ingen bryr sig ändå ?

När jag gick hem till mamma var det några ungar som kände att de behövde bidra och ropa "töööönt!!" efter mig..

Och jag hade chansen att ha skitbra röst idag när vi skulle sjunga, men jag förstörde den på min döva bror. Så som vanligt lät jag som en jävla skithög jämfört med Josefin. Men då kan ju hon vara glad i alla fall. Fantastiskt jävla underbart att någon är det i alla fall. Grattis så jävla mycket.