Jag har sent om sider insett att jag nog var matmissbrukare förr. Inte för att jag gett det den benämningen förrän jag upptäckte att det faktiskt existerade en sådan term idag. Men inte desto mindre var jag det förut. Och jag får återfall.
Ni som läste förra helgen i min blogg kan minnas att det inte precis var någon nyttig mat, och inga små mängder, som jag åt. Saken är den att förr hade jag heelt andra matvanor. Och helt andra kroppsformer (+15kg jämfört med idag).
Då kunde mina matvanor vara:
Frukost:
2-3 rostade ljusa mackor med massor av smör och ost, eller potatissallad, eller någon annan onyttig röra.
Stor tallrik youghurt
Stort glas juice eller saft
Minst en kaka som komplement, oftast 2 eller 3
Lunchen i bamba:
En stor (enorm) portion mat, ibland en liten till, ingen sallad alls, bara den tillagade maten
Mellanmjölk
Ett eller fler knäckebröd med ½cm tjockt lager smör
Mellanmål:
minst 2 ljusa frallor som jag delat nästan helt av på mitten, lagt in smör och ost och värmt i micron så att osten smälte
2 rostade bröd
2-3 kakor
Middag hemma:
2 portioner, minst. Fortfarande ingen sallad.
Mellanmjölk
En stor glass (typ magnums pinn-glass, hade vi alltid i kylen) eller kakor
Kvällsmat:
2 rostade ljusa mackor
1 kopp te med massa socker och mellanmjölk
Någon kaka
Ovanpå detta utövade jag ingen som helst fysisk aktivitet. Inte konstigt att jag blev så fet som jag blev. Jag åt för att mat är gott, inte för att jag va hungrig. Jag tror aldrig jag var hungrig. Sedan kom vändpunkten då jag gjorde helt om, åt aldrig mer än en portion varav hälften bestod av sallad, drack bara vatten (något glas lättmjölk då och då), åt bara mörkt bröd eller knäckebröd, ersatte kakorna med frukt, och började ta små promenader på några kilometer en eller två gånger i veckan, och om jag någonsin tillät mig att äta godis så ransonerade jag; 4 godisbitar, 10 chips. På tre månader rasade vikten med 15 kg, från 62 till 47. Ett halvår senare hade jag studsat tillbaka upp till 53 kg (man släpper så lätt på reglerna när man nått sitt mål). Det var ca. 2 år sedan. Idag har jag sakta men säkert krupit tillbaka ned till 47 kg.
Det svåra för mig är att jag fortfarande har min svaghet för mat. Mat är så fruktansvärt gott. Så fort jag tar ett chips så är hela chipsskålen uppäten inom en halvtimma, fast jag lovar mig själv att inte ta mer. Så fort jag druckit ett halvt glas cola har jag druckit hela flaskan. Och så fort jag serveras god mat äter jag minst 2 portioner fast jag är mätt efter en halv. Det är fruktansvärt jobbigt. Jag måste ständigt undvika all mat som jag tycker är god.
Min lösning på problemet är att tillåta mig att äta god mat 1 dag på helgen. Men sedan råkar ens föräldrar göra god mat någon/några dagar efter, och då sitter matsuget i och man vräker i sig. Sedan är man fast i minst en vecka innan man lyckas komma ur det igen.
Jag ska väl inte klaga. Jag ligger på idealvikt, men känner mig tjock, men jag lyckas i alla fall hålla styr på mig. Oftast.
Igår, en helt stillasittande dag, åt jag bara 2 tallrikar youghurt med flingor, ett rostat bröd (fullkorn) med ost, ett enormt äpple, och några knäckebröd. Idag såg jag en chipsskål efter min frukost som bestod av youghurt. Och vips var nästan alla chips borta. Chips är min stora svaghet. Jag tog en knäckemacka för att känna mig mätt så att jag slipper vara sugen på chips. Men direkt efter den dök jag ner i chipsen igen, fast att jag är mätt.
Gud vad jag whinar tänker ni, det finns värre problem. Det finns det säkert, för er. För mig är detta ett problem.
Read more...
