1 Juni

Woho, idag är det faktiskt Juni månad. Så härligt. Denna månaden kommer jag gå ur ettan i gymnasiet. Denna månaden kommer jag ha helt underbart sommarlov. Denna månaden kommer jag bada massor och umgås med alla mina nära och kära. Denna månaden kommer jag kunna sova länge, och bara göra ingenting. Och göra allt jag velat göra så länge. Denna månaden kommer bli helt fantastisk. Förutom att älsklingen jobbar. Men de veckorna kan jag umgås med alla mina vänner, och det är hur otroligt trevligt som helst det med. Denna månaden kommer alla mina läxor upphöra. Och inte komma tillbaka på typ 9 veckor. Det är så härligt så det finns inte, gud vad jag längtar till skolavslutningen och sommarlovet. Bara 10 dagar kvar, sedan är det slut! 10 dagar, var av 5 ½ i skolan. Härligt. Riktigt härligt.

Och så ett grattis till Josefin och Oskar som vart tillsammans i 10 månader idag :3

Idag pluggar jag, pluggar massor. Vi har det stora delkursprovet i kemi imorgon. Men det borde, borde, gå bra, men man vet ju aldrig. Men jag menar, vi har ju faktiskt lärt oss allt inna, och jag har fått bra betyg på proven hittils. Så det borde gå bra. 140 sidor ungefär, fick vi att läsa igenom och plugga in till imorgon. På dessa sidor har jag författat 19 sidor anteckningar. Anteckningar är mina bästa vänner, det är så mycket lättare och överkomligare att plugga på koncentrerade anteckningar, än att försöka lära sig allt flumm ur boken. Har jag missat någon liten grej, så synd för mig, men å andra sidan har jag väldigt enkel och grundläggande information i kort format, så att jag kan minnas den lättare. Tänker man bara logiskt sedan så vet man vad man ska göra för att lösa uppgifterna.
Dessutom, nu när det är ett så stort prov, så kan de ju inte göra jättesvåra uppgifter på allt, då blir det ju omöjligt. Så därför borde jag bara koncentrera mig på att minnas mina antecknignar, så borde det gå bra.

Självförtroende, det är bra att ha. Klart som fan att jag kommer klara detta, det kommer gå skitbra! Fast i och för sig, så tänkte jag inför matte B nationella, och nu har Staffan sagt att det gick dåligare för alla än han väntat sig. Jag vet fortfarande inte vad jag fick på det. Så kanske ska jag gå tillbaka till min osäkerhet. Jag vet inte om det kommer gå bra, men jag hoppas. Det borde gå bra, men man kan aldrig vara för säker.

Var runt och letade bland mina bilder på bilddagboken igår, och hittade en del intressant. Bland annat från när Hänke var här nere, i november. Bilder på Viktoria i brunt hår. Alltså riktigt brunt hår. Hon var verkligen jättesöt.
Tänkte skicka ett sms sådär sent på natten, för klockan var väl två eller tre, och skriva något om det. Men sedan kom jag på att hon hade dissat mig hela dagen, och då tappade jag helt lusten att vara glad och trevlig.

Bengt