Men nej

Inte en tredje gång. Är jag hopplös?

Äh, men jag måste. Jag har inget bättre för mig. Kan lika gärna skriva det jag tänker. Så jag får plats med nya fräscha tankar sedan.

Såg nyss en film. The Guru hette den. Brukar inte kolla på film, men eftersom pappa såg reklamen till den och kommenterade med "Dehär verkar vara en såndär typisk hanna-film med hopplös överdriven humor", så vart jag tvungen att kolla för att se om det stämde. Lite sant var det väl. Den var bra, men ingen hysterisk humor. Lite besviken är jag. Jag vill skratta. Det är inte svårt att få mig att skratta, men ja. Jag intresserade mig alltså mest för den förutsägbara handlingen. En kille från indien, som kommer till Amerika för att slå igenom som filmstjärna, som hamnar i "fel" sorts filmer (*host*, ja sånnadär.. ) av misstag, för att han inte förstår språket ordentligt. Där ska han spela mot en tjej, men det går ju inte alls bra såklart. Hon tror att det bara är för att han är nervös, och så börjar hon lära honom massa knep. Det hela slutar då med att han blir sexguru, och hon känner sig utnyttjad eftersom hon berättade det i förtroende.

Vill du inte veta slutet så läs inte detta stycket då >_<
Dessutom låtsas hon inför sin blivande man att hon är lärare. Men på deras bröllop så kommer mannens arbetskamrat samt denhär killen båda in i kyrkan, och det visar sig, såklart, att denna killen och tjejen de var kära i varandra (how gulligt, finna kärleken genom den industrin), och hennes blivande man var gay och det var hans kollega med. Alla glada och lyckliga. Så förutsägbar film.

Så, nu kan alla läsa igen ^^

Jag tror att jag väldigt lätt blir svartsjuk. Inte direkt för att jag har svårt att lita på Robert. Ja, vem annars skulle jag vara svartsjuk för? Men, han har roligt utan mig. Då blir jag ledsen. Jag vill vara den roligaste för honom, jag vill vara allt för honom egentligen. Precis allt. Men det känns så fel. Varför blir jag ledsen så fort jag hör att han har roligt? Jag borde bli glad för hans skull, glad för att han har roligt. Men han har roligt utan mig. Då blir jag ledsen.

Nu har jag ont i huvudet också. Säkert tevens fel. Satt i Henriks rum och kollade. Han är nere i Sandö och sover i Fredricas båt för övrigt. Men hans teve tjuter något så fördjävligt. Hatar dedär tinnitusljuden. Jag har tillräckligt med tjut i mina egna öron redan. Jag behöver inte mer utifrån som förvärrar det.

Dags att sluta skriva för länge sedan.

Bengt, dårå