Rosaaaaaaaaaaa!

Nu har jag målat mina naglar chock-rosa!

Skär sig så det skriker med mina kläder. Men ändå. Rosa ska jag vara imorgon. Jag kommer bli jättesöt, bara det att detta inte är så genomtänkt. Eftersom jag alltid kör svart-vitt, så blev det kaos nu. De enda väskorna jag har är svarta och vita. Man kan inte ha svart och vitt till en vit och rosa klänning. Och jag har ingen tröja att ha över, och jag ska ut i morgon bitti kvart i åtta. Den är axelbandslös. Oj vad jag har tänkt! Jag är så klantig.

Jag kommer frysa ihjäl, få bära alla mina saker i händerna, krångla och böka.. men jag kommer vara jättesöt!

Nu kom pappa också, han sa att jag kanske kan åka med honom till skolan imorgon! Beror på vädret sa han. Jag erkännde att jag inte tänkt igenom tillräckligt, och att det var dumt att inte planerna mer. Så beroende på väder och om han tror att han blir klar så kan jag åka med honom. Det blir getbra ju. Inte lika jobbigt då. Inte lika kallt i alla fall. Busskort och mobil får jag ändå bära på. Men vafan, det löser sig. Jag måste ha dessa kläderna ändå.

Men shit vad tacksam jag skulle bli om jag kunde åka med pappa!

Sen är det bannemej slut på skolan dock! Typ 10 veckor lov väntar på mig!
Funderar på att åka hem till mamma efter skolan imorgon, och spela sims! Haha, jag har saknat det som fasen. Fast det är ju i och för sig så att det spelet brukar lagga hela tiden, men det får man väl stå ut med.

Hade fysikprovet idag, gick väl sådärbra. Kanske har rätt på åtminstone några uppgifter. Max var 36 poäng, mvg-gränsen låg på 30 poäng. Enligt min uppskattning har jag definitivt 26 poäng rätt, sedan vill det till att jag får några poäng på de uppgifterna jag var osäker på med. Hoppas.
Men annars hamnar jag nära mvg i vilket fall. Men helst vill man ju ha mvg.
Mvg-barn som man är!

Viktoria hjälpte mig bära mina böcker idag, när vi gick på stan, vilket såklart resulterade i att jag glömde både gamla skrivhäften, och mitt paraply ( !!! det ska ju regna imorgon ) i hennes väska. Smart, riktigt jävla smart. Inte.

Robert har bestämt sig definitivt för att inte åka ner hit, och jag är inte sur. Jag kan inte tvinga honom. Det känns inte rätt om jag tvingar honom, då vill han ju ändå vara någon annan stans än här egentligen liksom. Jag är däremot sårad, och besviken. Eller kanske inte besviken, men jag känner mig en aning sviken.
Här kommer jag liksom, och litar fullt ut till 100% och lite till på honom, jag försöker på alla sätt jag kan att visa att jag älskar honom, ja, jag ger hela mig till honom, låter honom äga mig i princip. Jag skulle ge i princip vad som helst för att få vara med honom varje stund för resten av mitt liv, och tar varje chans jag bara kan att träffa honom. Så tycker jag om honom, och jag önskar innerligt att han känner samma för mig.
Men då får man "jag vill hellre vara hemma denna helgen". Jasså, hellre hemma och sitta och stirra in i väggen än att vara med mig. Ingen mer förklaring än så liksom. Inte från början i alla fall. Bara att han hellre ville vara hemma. Hur dissad känner man sig inte då? Personen man älskar allra mest orkar liksom inte träffa en.
Senare sa han att det var för att han vill träffa sina kompisar. Kompisar som bor i samma område liksom, kompisar som det tar kanske 10 minuter att ta sig till. Dessa kompisar kommer hålla honom hemma i helgen. Han kan träffa dem varje dag ffs! De bor så nära, han kan åka till dem vilken jävla vardag som helst efter jobbet. Men icke, utan just på helgen, hans enda chans att träffa mig, då ska han vara med sina kompisar!

Men nej, jag ska inte vara arg, inte vara bitter. Jag är enbart ledsen, sårad, och sviken.
Och den känslan gräver sig djupt i mig, en allvarlig skada på mitt självförtroende, att veta att man kan bli bortvald av personen man älskar allra mest. Den personen man själv gör allt för, som man vill vara med hela tiden, den personen tycker att det räcker med att träffas en sisådär varannan helg, om ens det.

Nåja, det har gått 13 minuter på mitt skolavslutningsdygn just nu.
Hoppas att allt löser sig imorgon, och hoppas att jag får ett jävla bra lov. Det börjar ju riktigt lovande, sitta ensam en hel helg!

Woho, kunde jag se fram emot det mer nu, när till och med min älskling undviker mig?

Får hoppas att det slutar bättre än det börjar.

Bengt för fan