Ännu en liten liten milstolpe <3

.. sa jag förresten att jag firar 1 år och 9 månader med dendär sötsaken som figurerar tillsammans med mig på bilden här bredvid? :3

Även om han dissar mig nu till helgen (ja, vi hade bestämt, men han föredrog sin farmor som bor typ 5 minuter bort istället för mig, 22 mil längre bort) så kan jag ju inte vara 100% sur ändå.
Nej, jag är sur på handlingarna, inte på honom. För jag tycker om honom så hemskans mycket. Egentligen gör jag faktiskt det. Trots allt mitt tjat och gnat och ibland väldigt irriterande attityd. Fast inte ens "ju mer jag gillar någon, desto ärligare vågar jag vara" funkar nog som bortförklaring till det..
Men han dissade mig fortfarande. Aldrig roligt att bli bortvald.

Men ändå, 1 år och 9 månader är lång tid, lång tid som bara flugit iväg som ingenting, och om vi bara vill kan vi komma så mycket längre ändå. Vi har den rätta attityden. Vi har samma uppfattning om hur ett förhållande borde vara: man behöver inte pirr i magen, det är tryggheten som är det viktiga. Allt går om man bara vill. Mormor och morfar träffades när de var 16 och hängde ihop hela livet ut. Vi träffades när vi var 16, vad är det som säger att det är annorlunda för oss? :)