Nu har jag börjat på chalmers

Började med att ta buss och spårvagn hysteriskt mycket för tidigt imorse, så att jag kom fram alldeles för tidigt till götaplatsen där vi skulle samlas. Men när jag väl lyckats fördriva tiden tills samlingen egentligen var, så gick jag in och träffade på en klasskamrat från gymnasiet som ska gå den 3-åriga varianten av kemiteknik. Visar sig dock att vi inte ska plugga alls på samma ställe, men i vilket fall, stunden där på götaplatsen hade jag i alla fall väldigt roligt! Alla chalmerister som var där och grejade var så .. får man lov att säga barnsliga/omogna? Och det föll mig precis i smaken. Jag vill också vara med och göra något sånt roligt!

Men det var väl också det mest positiva på dagen. Resten av dagen har spenderats med att känna sig osäker, lite ensam, ganska borttappad, och rädd för vad som vänta skall. Såg att vissa klickade och parade/grupperade ihop sig ganska direkt.. vet inte om det var för att folk känner varandra sedan innan eller så, men jag har i alla fall inte hittat rätt.. än. Jag får vara noga med det där sista ordet. Det måste ju finnas någon som jag kan passa ihop med i alla fall.. Gäller bara att hitta denne/dessa. Kan inte vara ensam om att känna så, även om det känns just ganska hopplöst och ensamt just nu. Men vafan, det är första dagen.


Såhär fin hade jag i alla fall gjort mig imorse! eller ja, något finare - bilderna är tagna nu på kvällen. Fast vad spelade det för roll att jag tagit på mig fina kläder - jag fick ändå gå runt med en stor grön t-shirt med mitt namn på 99% av dagen!
(btw så hade jag svarta strumpbyxor och vita klackskor till det, anledningen till barbentheten är att jag var mitt uppe i att hoppa i något bekvämare nu när jag kom hem efter en så lång dag!)