Att prata med en person som saknar empatisk förmåga

Många av oss kommer aldrig någonsin ens att möta dem, eller åtminstone inte leva så nära dem att man hinner upptäcka att de faktiskt saknar denna förmågan. På något sida fanns det att läsa att "Empatisk förmåga är ingenting man kan lära sig. Om du märker att en person saknar empatisk förmåga är det bästa du kan göra att ta avstånd". Avsaknad av empati är ett av kännetecknen på exempelvis narcissistisk personlighetsstörning och psykopati. Empati är för övrigt förmågan att känna sig in i en annan varelses situation och förstå hur den känner och tänker. På ett ungefär.

"lyckligtvis" har jag lyckats stöta på (och leva tillräckligt nära för att upptäcka det) inte bara en, utan flera personer som faktiskt saknar denna förmågan.

En helt vanlig konversation, på fullaste allvar (denna är hämtad ur verkligheten), med dem kan se ut såhär:
(J = jag, E = empatilös person)

J: Jag tycker det är jobbigt när du klagar på mig..
E: Du bryr dig aldrig, du hjälper aldrig till, du försöker aldrig ens!
J: Förstod du ens vad jag sa?
E: .. du bara skiter i mig ..
J: Förstod du vad jag sa?!
E: .. du bryr dig inte ett dugg om mig..
J: MEN FÖRSTOD DU VAD JAG SA?!
E: .. ja
J: Vad sa jag då?
E: Att du aldrig orkar bry dig om mig!

Det är alltså allvar. Hur många där ute har någonsin fört en liknande konversation på riktigt?
De flesta kan inte ens fatta det, och det är därför jag har haft så himla svårt så länge att förklara ens hur jävla omöjligt det är att prata med dessa personerna. De. Fattar. Helt. Enkelt. Inte. Och det är så svårt att förstå hur en annan människa inte kan förstå sånt. Till och med jag, som upplevt det på riktigt, fattar det knappt. Helt jävla otroligt..

Varför jag säger detta är för att.. jag vet inte. Antagligen är jag arg för att jag är omgiven av en bunt oförstående jävlar när jag själv i allra högsta grad är så empatisk man kan bli.
Jag kunde exempelvis (kanske ett fånigt exempel, men jag blev lite stolt över mig själv ^^) förutsäga att Josefin skulle köpa en ost och skink-baguette på pressbyrån, och varför just en sådan såklart, när hon skrev till mig att "jag åker tåg, jag är hungrig, men jag tänker inte slösa pengar på mat" (eller nåt liknande i alla fall :3). Dels för att jag känner henne, men dels för att jag kan sätta mig in i andra personers sinnesrörelser och känslor och tankar också. Jag kan. Personer utan empatisk förmåga försöker tala om för mig att jag inte kan detta. Det gör mig ännumer frustrerad. Man kan inte ens säga till dem att "det är lönlöst att diskutera, för du fattar i alla fall inte, för du saknar förmågan att fatta vad jag säger".. för dom fattar inte det heller. Jag har prövat.

Nu vet ni. Sorgligt nog kan jag inte göra som det första rådet jag hittade: jag kan inte ta avstånd, för dessa personena är sådana jag kommer få dras med resten av livet vare sig jag vill eller inte.