Värdelös?

Kom på att jag drömde en riktigt obehaglig dröm inatt. Inte för att den var läskig eller skrämmande eller något sådant, men den innehöll ändå en av mina största rädslor.
Nu när det gått så många timmar sedan jag vaknade så minns jag inte mer än korta snuttar och så denhär äckliga känslan..

Drömmen gick i alla fall ut på att vi hela familjen skulle åka tåg, vart vet jag inte. Jag stod för att boka biljetterna, eftersom jag är den enda i familjen (i verkligheten nu då) som kan hantera sj's bokningssystem. Själv skulle jag hoppa på någonstans, och pappa och Monica någon annan stans. Så långt gick allt bra, alla var till slut på samma tåg. Men sedan på något sätt, under tiden pappa och Monica var och handlade något, så inser jag (genom att prata med någon eller konduktören eller något) att vi är på väg åt fel håll. "Jönköping" hoppar upp i mitt huvud, tror det var dit vi var på väg men det var fel eller något. Jag blir panikslagen, mest för att jag är rädd ( i verkligheten) för att någon gång sätta mig på fel tåg, och nu hade det hänt. När pappa och Monica kommer tillbaka så ska jag säga det till dem, men de ignorerar mig och går rakt förbi, som om jag vore luft. Så jag inser att de också förstått att vi är på väg åt fel håll, och jag blir lämnad helt ensam.

Och det läskiga är inte att det där är på något sätt troligt, utan det är som att mina drömmar vill tala om för mig att om jag bara gör minsta lilla misstag så kommer hela mitt liv förstöras. Ungefär. Hur hemskt är inte det, att ens undermedvetna ställer sådana krav på en?
Eller är det kanske bara så att drömmen försöker illustrera vad jag går och tänker på om dagarna?
Obehaglig dröm var det i vart fall. Som om allt jag har att leva för är att göra allt rätt och vara andra till lags, och gör jag minsta lilla snedsteg så är allt förlorat..