Vafan?

Vad är det egentligen med dagens ungdomar och att se på små misstag?
Jag menar, jag läste nyss på hamsterpaj, om en som hade en bästa vän, som helt plötsligt dissat den men kommit tillbaka efter en vecka. Rådet personen får från de flesta är nu att skita i kompisen totalt, då hon gjorde det först.
Vad fan hände med att vända andra kinden till? Att ge alla en andra chans?
Ffs, alla gör misstag någon gång, det viktiga är väl att man inser dem, ber om ursäkt, och låter bli att upprepa dem igen?

Det verkar nästan som att större delen av folket börjar få någon sorts undertryckta aggressioner som de bara går och väntar på att ta ut. Är det bara jag här som hellre förlåter en person än att avvisa den direkt efter en liten skitgrej?

Och bara för det måste jag berätta. Inte för att en jävel bryr sig kanske, men ändå. Fram tills för lite mindre än ett år sedan hade jag en bästa vän som jag haft sedan 6 år tillbaka innan dess. Vi stod varandra hur nära som helst, men sedan blev hon intresserad av en kille, och fast vi svurit att ingen kille någonsin skulle få komma emellan oss (något som jag faktiskt höll), så var det just vad som hände. Hon blev intresserad av en person (delvis tack vare mig faktiskt), och sedan var det bara han, han och han. Jag fick stå ut med diss efter diss, och efter att efter ett tag ha insett att det var Jag som stod för 100% av initiativen till kontakt mellan oss så bestämde jag mig för att lägga ner det. Helt och hållet. Hon märkte inte ens något på några veckor. Sedan blev hon lite irriterad för det, men kom snabbt över det. Nu har det då nästan gått ett år, men för några dagar sedan kom ett sms med en uppriktig ursäkt, och en önskan om att vi kunde bli vänner igen.
Vad tror ni jag gjorde?
Dissade henne så som hon dissat mig?
Nej. Hon får en ny chans, men nu är det helt upp till henne att visa om hon förbättrat sig eller inte.
Varför? För att jag faktiskt gillade att vara vän med henne och vi funkade bra tillsammans, innan allt blev fel då. Därför är det värt att jobbas för enligt mig, men om det nu inte är det för henne, så tänker jag inte låta det bli likadant igen.