Gokväll i stugan

Jag har läst mitt svenskaanförande högt för mig själv i säkert en timma nu.. det börjar låta konstigt i mina öron. Fast eftersom det lät bra första gången jag läste det så borde det fortfarande göra det i andras öron. Mitt tema/infallsvinkel är: "Evig kärlek - kanske ger vi upp för lätt?", och jag pratar om att man kanske måste kämpa lite och ta sig igenom några svåra perioder tillsammans, för att få riktigt djup och nära kärlek som varar hela livet.

Hoppas det går bra för mig imorgon. Om jag inte tappar rösten tills dess. Funderar på om jag ska skriva stödord. Borde. Ska nog. Hejdå.