En personlig ursäkt till en av de få som verkligen förtjänar en ..

Förlåtförlåtförlåtförlåt.

Nu känner jag mig helt idiotisk. Så fort jag skrev det ångrade jag mig. Fan att jag aldrig tänker ordentligt, tänker på konsekvenserna, tänker på vad jag håller på med..

Dampar först, tänker sedan, när jag borde göra tvärt om..

Och jag är så fruktansvärt självisk ibland, det har du rätt i, och jag har ingen ursäkt för det..
För du, om någon, är väl den som är värd extra ansträngning, så varför skrev jag sådär?

Du var ju bara glad för dina nya grejjer, och hade en idé som du trodde kunde bli jättebra, och så kommer jag och förstör allt!

Usch vad jag är hemsk, så fruktansvärt hemsk när jag vill.. fast jag ville ju inte det..

Och jag säger det inte för att få nåt jävla "nej men det är okej".. det är det inte alls.

Och nu tänker jag be dig om en riktig jävla ursäkt, från mig till dig, för du är min bästa vän och jag skulle aldrig överleva utan dig..
Du har gjort hela min gymnasietid värd att leva igenom, det som gör mig glad varje dag när jag går till skolan.
Du känner mig nog bättre än avrundat 100% utav befolkningen på denna jorden..


Förlåt mig, jag ångrar mig.. och nu när jag har tänkt så var din idé bra, och definitivt värd den extra ansträngningen jag dampade för.. "/