Here we go again..

"Du låter som en kärring på 50+ och jag stör mig så grymt på dig.
Tro inte att du är bättre än någon, för det är du inte. Jag förstår varför du inte har några vänner, och att du försöker att kontrollera alla. Jag tycker verkligen synd om dig som inte har ett liv. Jag känner verkligen medkänsla med dig och kunde jag så skulle jag skaffa hjälp åt dig. "

Jag HADE alltså rätt hela tiden! Du stör dig på mig! Ha! ha-ha!

Har jag någonsin sagt att jag är bättre än någon annan? Det är väl upp till andra att ha sin personliga åsikt om. Jag är jag, så tyck vad du vill du, jag bryr mig inte vad du tänker om mig.

Men vad du säger om mig, och till mig, det är en annan sak. För man får tycka vad man vill, men vissa saker har man helt enkelt inte att göra med. Speciellt när man inte vet hur det ligger till, eller när man bara har fel.

Jag vet redan att du syftar på hur jag behandlar Robert när du säger "hur jag behandlar andra". Han har SAGT TILL DIG att du har FEL i den frågan, ska du lyssna på honom någon gång eller?
Om han inte känner sig kontrollerad, så vem är du då att säga att han visst är det?
Jag tror han vet mer än vad du vet om det.

Och jag har vänner, några få bra vänner har jag. Vänner som aldrig skulle svika mig och som behöver mig lika mycket som jag behöver dem. Det är vad jag definierar som vänner, och fler behöver jag inte. Jag behöver inga falska jäklar som bara är med mig för att de inte har något bättre för sig, eller för att utnyttja mig. Jag väljer mina vänner med omsorg, de må inte vara så många, men de är värda så mycket mer än en bunt annat random folk som inte orkar vara seriösa.

Men enligt dig verkar det vara viktigare med kvantitet än kvalitet, så låt mig bara säga en sak. Låt oss se vem som har flest vänner som verkligen ställer upp och finns kvar hela tiden när man sitter djupt i skiten och behöver hjälp från allt och alla. Låt oss se vem, du eller jag, som har flest vänner kvar då. Jag tvekar inte en sekund på att 100% av mina vänner skulle ställa upp. Hur ser det ut för dig?

Till den onödiga kommentaren om att jag inte har ett liv så svarar jag med en annan läsarkommentar:
"Tycker anonym ska definiera vad "ett liv" är? Är det att dag ut och dag in göra sig mödan att läsa en blogg av en person man tydligen ogillar, och dessutom skriva onödiga kommentarer?"
(tack, vem du än är som skrivit det där ^^)

Och till slut, jag behöver ingen hjälp, jag lovar. Jag mår fint, jag trivs med mitt liv. Jag befinner mig i allmänt välmående, jag har självförtroende nog att vara mig själv hela tiden vart jag än är, och jag känner att jag uppnår det jag vill uppnå, samt att jag har alla de personer omkring mig som jag behöver för att må bra. Så jag lovar, jag mår bra.
Om jag ska vara ärlig tror jag att du skulle behöva hjälpen mer än vad jag behöver den, för allt kan inte stå riktigt rätt till om man har ett så kopiöst behov av att nedvärdera en annan människa hela tiden.