Nu tänker jag bajsa!

Jo. För gissa vem som ringde mig igår?
Jag vet att du känner dig träffad, du som skrivit så otroligt gulliga anonyma kommentarer. Antagligen kände du kanske för att äntligen säga något och samtidigt stå för det! Grattis, ett steg frammåt.

För jag hoppas att du vet lika väl som jag, att jag hela tiden förstått vem du är. Anonym eller inte, jag är inte helt jävla dum i huvudet. Även om du verkar tro det.

Och för alla er som inte är insatta i detta ännu.
Såhär är, och var, läget:
Jag smsade robert och frågade om han hade tid att prata i 2 minuter så att vi kunde boka en tågtid ner till mig på fredag. Han skrev att han var med sina kompisar och undrade om jag kunde smsa tiderna istället. Jag skrev att "då tar vi det senare då, du betalar dyraste resan". För jag har betalat mer än 50% av resekostnaderna under ganska lång tid. (ha, visste du det också, just du, "anonym", visste du det?).
Någon minut senare ringer "anonym" (nej jag tänker inte nämna ditt namn, dels för att det är bara lågt, och så lågt sjunker jag inte, och dels för att du vet att det är dig jag menar ändå).
Anonym introducerar sig själv som Roberts kompis, och frågar vad jag gör, och såntdär jävla tråkigt kallprat. Tro inte att jag för en sekund trodde att det var därför du ringde. Jag bara väntade, väntade på vad du nu skulle säga. Något i stil med det du kommenterat med här innan kanske?
Och gissa vad rätt jag hade!
"Men du, jag tänker inte tolerera det här. Jag är Roberts kompis, och han har fan aldrig gjort något fel. Du har gått över gränsen och blablablaaaa".
Jag svarar: "I så fall är det något mellan Robert och mig, och inte någon av hans kompisar"
*Här kommer anonym med ännumer blaj som jag inte ens minns faktiskt* (känner du dig viktig nu?)
Jag avbryter lite med: "Men är du hans flickvän eller?" eftersom anonym verkade ha svårt att förstå vad jag just sa.
"Men håll käften va?!" får jag tillbaka.
"Nej håll käften själv" och anonym vart klickad lätt som en plätt.

Nu är det bara så, Kära lilla anonym, att det du gjorde var bara fjantigt på fler än ett sätt.
För det första, om du vill hjälpa din kompis, varför då ringa och skälla ut hans flickvän? Varför ställa till med ytterligare problem för honom och sätta honom i ett flera timmar långt gräl?
Är du smart på riktigt eller?
Har du inte förstått att du inte har något med detta att göra?
Låt du robert leva sitt liv, så kan du leva ditt eget. För, som jag redan sagt till dig, du är inte Roberts flickvän. Så sluta försöka.

Och får jag lov att säga (och det är inte bara jag som har märkt av det..) att du verkar lite.. svartsjuk?
Sådan väldig reaktion på "men är du hans flickvän eller?"..

Och för att göra ytterligare en sak klar. Även om jag aldrig precis har gillat dig, så har jag i alla fall hållt käften, varit trevlig i vilket fall, uppfört mig hyfsat. Jo jag vet, du kallar mig tyst och tråkig. Men jag hade varit tråkig även om jag öppnat käften enligt dig. Jag pratar om saker som innehåller intelligens nämligen. Jag tycker inte det är världens viktigaste att tjata om att röka hela jävla tiden, att springa runt och dricka på helgerna, hoppa i säng med första bästa kille, nej jag känner inte för att snacka om något av det jag hört dig pladdra om faktiskt.
Kom tillbaka när du är intresserad av att diskutera tillexempel global politik, växthuseffekten, ja, du vet, sådant som faktiskt spelar någon roll i det långa loppet. Vem vet, du kanske skulle upptäcka att jag har en hjärna i alla fall.

Och jag har allt hört att du tycker att jag lever i min egen lilla värld, att min blogg är.. vad var det nu igen.. ? Patetisk? Löjlig? Fjantig? Ja, du förstår poängen.
Men då har jag nyheter för dig; Du måste inte läsa den om du inte vill!
Och även om du läser den, och har så himla kul åt det kag skriver, så vill jag meddela; skrattar bäst som skrattar sist.

Du må ha roligt åt din desillusion av att jag skulle leva i min egen drömvärld, att jag skulle vara knäpp och allt det där. Men vem är det egentligen som lever i sin drömvärld?
Jag, som har insett vilka stora problem det finns i världen, som redan har min framtid utstakad med utbildning och jobb, jag som faktiskt förberett mig för det verkliga livet, eller du , som tror att du är störtst bäst och vackrast hela tiden? Du som tror att du är i centrum av allt, som till och med tror att du har något att göra med andras förhållanden.

Låt mig tala om en sak. Det är jag och Robert som är tillsammans, om det finns några problem, så är det våra problem och ingen annans. För i ett förhållande är man två. Två. Och där får inte du plats. Så ta du och gå och intressera dig för något vettigare tycker jag. Slå upp tidningen kanske och inse att det finns en värld där ute, utanför din privata lilla sfär av illusioner.