Det finns dagar när man känner att man hatar allt.

Det är lördag idag. Robert är här faktiskt. Han sitter uppe med pappa i köket och går igenom massa el-grejsimojs som jag inte fattar i vilket fall.. Nåt med digital elektronik var det visst i alla fall. Pappa hävdar att det är helt onödigt. Något man bara måste lära sig som man aldrig har nytta av senare. Av det kan jag dra slutsatsen att pappa grejjar med Analog elektronik. Det låter vettigt. Faktiskt.
I vilket fall då så sitter de där uppe, och jag borde sitta här nere och läsa några engelska reviews för att kunna skriva min egna review av filmen "This is England". Bara det är helt löjligt. Vi såg filmen för säkert tre veckor sedan. Hur fasen kan hon tro att vi minns allt efter Tre Veckor? Jag minns knappt namnen på de medverkande rollerna. Liksom. Det går ju inte. Men i alla fall. Här sitter jag. Här nere. Men inte sjutton läser jag reviews för det. Engelskaläraren hatar mig ändå, så varför anstränga sig i onödan? Nej, nu sa jag visst emot mig själv. Klart jag ska anstränga mig för att överbevisa henne om att jag faktiskt är duktig. Men jag hittar inga jävla reviews så jag gav upp. Jag får försöka ändå. Säkerligen blir den precis under gränsen till Mvg, precis som allt annat i engelskan. Usch fy för henne. Faktiskt. Jag brukar inte ogilla lärare. Men hon är blä. Usch för att hon är min mentor dessutom -.- "Du ligger nog i alla fall på ett Veeegeee just nu" som man fick höra på sitt uvecklingssamtal. Bajstant. Nej, nu var jag elak igen. Hon är så .. snorkig, bara.

Och jag och min bror har ju denhära dispyten som pågått i ett par dagar. Den olösliga. Pappa hade sagt till oss för några dagar sedan att vi kanske kunde bjuda in folk över nyår, eftersom han och Monica inte skulle vara hemma. Så jag sa det till Josefin sedan, i skolan, eftersom vi kom på den fantastiskt roliga idén att fira nyår tillsammans. Jag sa att vi kunde nog vara hos mig. Eftersom jag inte hört något annat. Men tydligen så hade bajspappa sagt till Henrik i förväg att han kunde bjuda in några. Förväntar han sig inte att jag har några att bjuda in? Eller varför säger han det till Henrik först? Ska han ha förtur, när han redan har haft sina kompisar här på middag och skit ett antal gånger innan? Ska han ändå få nyår här Också då?
Svar: Ja. För bajspappa orkar inte lägga sig i nu. Han har skapat ett problem, men skyller ifrån sig med "det är inte mitt fel, va inte sura på mig nu, jag har inte gjort nåt fel" och sedan "om det ska bli såhär jobbigt varenda gång man försöker vara Snäll, så kan jag skita fullständigt i det i fortsättningen då" och så går han. Han orkar aldrig lösa något han har orsakat. Det är ju inte hans fel. Suck.
Så min bror hade redan frågat sina kompisar och bladenbladenblaaa och nu måste dom vara här eftersom dom ABSOLUT inte kan vara någon annan stans. Nej, han har ju varit här så många gånger innan, och nu har dom ju bestämt att dom ska betala maten tillsammans, och MASSAAAA saker så vi kan absolut inte vara här.
När är det min tur egentligen? Det är inte mitt fel att ingen sa någonting till mig. Jag tycker henrik kan vara hos mamma med sina kompisar, eftersom dom redan har varit här flera gånger. Då kan det ju vara min tur. Jag kan fixa så att mamma inte är hemma kanske, och så kan dom vara där. Men näääe, det KÄNNER han inte för "det är inte samma sak". Bajsbarn är vad han är. Kommer in med sin spydiga översittarattityd och "men nu e det såhär Hanna, att vi hade bestämt innan. Fattar du inte det? Är det svårt att få in i din hjärna? Vi ska vara här nu, bara så du vet, förvänta dig inget annat. Vi hade bestämt först, så du och Robert får ta vägen nån annan stans". AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH han beter sig som att han äger hela Jävla världen. Jag stör mig. En liten plutt på 14 år som försöker sätta sig över mig. Vem tror han att han är? Är alla hans beslut allsmäktiga bara för "han och hans kompisar har ju bestämt det nu"? Men vafan då kan jag också BESTÄMMA att jag ska vara här, och så är Mina besluta allsmäktiga. Problem löst. Sorry, maka på dig Henrik, för här ska JAG vara.
Vad har hela världen emot mig?
Jag känner för att sabba hela hans nyårskväll genom att komma upp, sätta mig vid teven, och bara vara allmänt jobbig. Hämnd är fel sätt, jag vet. Men jag vill inte att andra ska få saker som inte jag får. Då måste jag fördärva för dom, så att dom inte heller får nåt när inte jag får.
Och jag vet att det är fel att tänka så, men jag BRYR MIG INTE för jag känner ändå för att göra så, och då VILL jag göra så och då Skiter jag i om det är fel. Dom gjorde fel mot mig från början. Jag kan göra fel tillbaka!
Men självklart är jag för feg för att någonsin göra någonting tillbaka. Det enda jag kommer göra är att tjöta emot när min översittarbror med gayröst kommer in för femte gången snart för att tala om för mig hur lite jag fattar och hur mycket dom ska vara här alldeles själva.
Sedan får jag leva med min undertryckta ilska för alltid och evigt och lite till. Precis som alltid. Jag bär på en massa ilska. Stackars den jag exploderar på. Hejdå.

Read more...

Att älska någon, och att inte gå i kyrkan.

Söndag idag. Jag har varit hos Viktoria. Vi pluggade. Nu är hon på träning tror jag .. Jo, det måste vara därför hon loggade ut från msn! I alla fall, tillbaka till Viktoria senare faktiskt.
Pappa, Henrik och Monica är i kyrkan nu. Jag hade tänkt följa med först. Hela veckan har jag tänkt det. Men nu blev det inte så i alla fall. Jag har nog skuldkänslor. Kristen som jag är. Jag borde gå i kyrkan. Jag tror ju på Gud, och på Jesus, hans enfödde son, vår herre. Vilken är avlad av den helige ande, född av Jungfru Maria, pinad under pontius pilatus.. ja, jag tror att jag fortfarande minns hela trosbekännelsen.
Men vad är det viktiga egentligen? Att gå i kyrkan med jämna mellanrum, eller att tro? Jag har bestämt fått för mig att tron är det viktiga, och att man går i kyrkan som ett sätt att visa sin tro. Jag tror på Gud, men på mitt sätt. Jag hedrar honom på mitt sätt. Kyrkan är mysig, men inget måste. Jag tror på honom ändå, och det är väl det viktiga?
Men jag har ändå skuldkänslor. Så jag tänker ta tillfället i akt och prata om något som hör kristendomen till, och som jag funderat på en del idag. Som jag förövrigt funderat en del på andra gånger med. Något som dyker upp i huvudet och gör sig påminnt ibland, helt enkelt. Det att älska någon. Det vill jag skriva om nu.

Om jag skulle få frågan "vem älskar du?" ställd till mig, då finns det inte bara ett enkelt svar. Det är inte bara en enda person, det är inte bara den jag är kär i (ja, jag syftar på dig nu, Robert). Det är många personer. Min familj, mina vänner, min pojkvän (du igen, Robert).
Vad är att älska? Vad innebär det?
Nu tänker jag framför allt på två personer. Två personer jag älskar. På helt olika sätt, men inte olika mycket ändå.
För vad menar man egentligen med ordet älska? Folk säger att det inte är ett ord man ska använda för mycket. Det är ett ord med mycket betydelse, som man ska hantera varsamt. Få ord har större effekt än just detta ordet.
Jag tror att att älska någon innebär att man inte klarar sig utan den personen. Man känner sig trygg och hemma, och har säkerligen också massa fina minnen med den personen man älskar. Att älska är inte att vara kär, det har ingenting med den bubblande varma känslan i magen att göra. Det är något mycket djupare. Något som byggs upp under lång tid. Man kan inte älska någon efter att ha känt den i en dag, eller en vecka. Det krävs lång tid. Flera månader. Ibland flera år säkert. Det är inget som kommer plötsligt, man kan älska folk utan att veta om det själv. Så har det varit för mig. Det har tagit mig lång tid att inse att jag faktiskt älskar vissa personer. Att jag inte kan tänka mig att leva utan dom, att mitt liv hade varit helt annorlunda om de inte hade funnits i det.
Så vad har jag egentligen sagt nu? Jag tror jag förvirrar mig själv en del här..

Att älska någon är alltså att känna sig trygg med någon, att trivas med någon, och att inte kunna klara sig utan någon. Om man känner så för någon, då älskar man den personen.
Så tror jag att det är, och så känner jag för några få personer, extra mycket för dessa två jag redan nämnt.

Dessa två är, om ingen kunde gissa, Robert ,som alla redan gissat ^^, och Viktoria, som säkert också de flesta kunnat lista ut.
Robert och Viktoria alltså. Dem trivs jag med, jag känner mig trygg med dem, jag klarar mig inte utan någon av dem, och mitt liv hade inte varit vad det är utan dem.
Jag hoppas ni tar åt er av detta nu, för jag menar varenda ord.
Och jag har en förklaring också, en förklaring till varför de betyder så mycket för mej.
Frågan är bara vem jag ska börja med. Viktoria eller Robert?
Men jag tror jag vet vem jag ska börja med..

Robert. Varför älskar jag Robert? Varför älskar jag min pojkvän? Varför är jag tillsammans med Robert? Blev vi tillsammans före eller efter jag började älska honom? Blir man tillsammans för att man älskar personen, eller blir man tillsammans för att man är kär i personen, och sedan börjar man älska personen med tiden?
Jag älskar Robert nu. Jag kommer aldrig glömma första gången han sa att han älskade mig. "Jag vet inte om det är varken för tidigt eller för sent att säga detta, men jag Älskar dig Hanna". De orden har fastnat i min hjärna och i mitt hjärta för alltid. Det är det jag menar, ordet har en sådan enorm innerbörd.
Så, jag älskar Robert. Jag vet inte hur länge jag har gjort det, jag vet bara att jag insåg det inte långt efter vi hade träffats. Första gången vi sågs, den var som inget annat jag någonsin upplevt. Att passa så bra med en person, det är något helt unikt.
Det finns så mycket hos Robert som jag aldrig kunnat drömma om skulle finnas hos en och samma person.
Han är så mogen för sin ålder, men ändå mer barnslig än de flesta är. Vilket passar mig perfekt, eftersom det är precis sådan jag är. Otroligt mogen, och löjligt barnslig på samma gång. Trodde inte det fanns någon mer som jag.
Men som i princip alla andra killar har han bara två saker i hjärnan, men han upplyser mig om det betydligt oftare än andra gör tror jag. Jag vet många andra tjejer som skulle klaga, men jag tycker bara det är så otroligt sött. Det är så gulligt att man alltid vet vad han tänker på, man kan alltid lista ut hur han associerar, och det är urgulligt.
Sedan är han så underbart charmig, ibland är han så gulligt efter, och han är alltid så bra på att välja exakt de rätta orden i exakt rätt ögonblick. Och han är bäst på att få mig att känna mig som den vackraste människan på hela jorden. Den blicken han har i sina ögon när han ser på mig, den blicken önskar jag att alla människor få uppleva någon gång i livet.
Jag klarar mig helt enkelt inte utan honom. Och detta låter som en av de löjligaste klichéerna i hela historien, men det känns verkligen som att jag inte skulle vara en hel människa utan honom. Han är speciell, han är den underbaraste killen som finns på hela jorden, och det finns verkligen ingen som skulle passa mig bättre än vad han gör. Han är killen jag alltid drömt om, och nu har jag funnit honom.
Fast det var snarare han som fann mig, men ändå ^^

och tro inte att jag har glömt dig..
Viktoria, min allra bästa vän i hela vida världen. Hon blev kompis med mig när jag var i mina allra värsta år. Mobbad som jag vet inte vad, men hon lärde känna mig ändå. Hon undvek mig inte, och bara det borde väl säga en hel del om vilken underbar männska hon är?
Man kan aldrig låta bli att vara glad när man är med henne, det är något speciellt hon har. Hon påverkar andra människor med sitt eget humör. Vilket i och för sig innebär att när hon är deppig blir man själv otroligt deppig.. Men det är inte ofta hon är det!
Hennes humor passar mig perfekt, hon är en av de roligaste personerna jag känner till. Man kan ju skylla det på att jag skrattar åt nästan allt, men hon får mig att skratta mer än något annat.
Och hon har sån fantasi. Viktoria ser någonting i precis allting, vilket jag aldrig någonsin lyckas med.
Dessutom känner hon mig både utan och innan (tolka det inte fel nu xD), hon kan se på mig precis vad jag tycker och tänker. Och även om hon inte ser mig, så vet hon ändå precis vad jag tycker. Jag vet inte hur hon gör det, men hon vet alltid precis vad jag vill.
Jag är liksom inte rolig, jag är alltid besserwissrig, måste alltid vara bättre än andra, och jag är bara allmänt tråkig. Men ändå ser hon någonting hos mig. Jag vet inte vad, men hon ser något, och det är jag otroligt glad för att hon gör.
För inte utan Viktoria heller hade mitt liv varit detsamma. Det finns ingen annan som känner mig så som hon gör.
Det finns ingen annan som är som Viktoria, verkligen ingen. Hon är en unik människa, en speciell underbar person som jag inte heller hade velat vara utan, någonsin! Jag vill känna henne hela livet, och att mista henne som en vän känns lika hemskt som att förlora världen till växthuseffekten. (Och hon är den enda som inser hur hemskt det skulle kännas för mig).
Jag älskar Viktoria. Det tog mig väldigt lång tid att inse, men jag älskar Viktoria. Inte på samma sätt som jag älskar Robert, verkligen inte samma sätt, men lika mycket ändå. Jag trivs med henne, jag skulle inte klara mig utan henne, och jag vore definitivt inte samma person utan Viktoria.
Och jag tänkte faktiskt på idag, att den personen som någon gång i framtiden blir tillsammans med Viktoria, den personen kan skatta sig riktigt lycklig, för då har han en utav de underbaraste personerna på denna jorden alldeles för sig själv. (nej, jag gillar henne Fortfarande inte på det sättet, men jag har bara tänkt såhär! Förlåt att jag tänker då-.-). Men nåde den personen om han försöker ha henne helt för sig själv hela tiden, för då får han med mig att göra! Ingen ska någonsin ta min Viktoria ifrån mig! Visst, jag kan dela med mig av henne, men försöker någon sno henne blir det synd om den personen!
För Viktoria är en person som är värd att kämpas för ^^


Nåja, jag hoppas att jag har gjort några speciella personer en aning gladare. Själv har jag fått ur mig ett par tankar som jag gått och burit på ett tag i alla fall.
Hejdå alla (:

Read more...

Ett prov, Och ett bra resultat.

Naturkunskapsprov imorse. Gick bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. Men jag har nog ändå ett antal fel. Men jag svarade på allt, och det var inte helt orimliga svar. Det känns bra. Får väl se hur det går.
Fysiken håller på att bli väldigt svår, men på något sätt ska jag nog klara av den ändå. Jag brukar klara det mesta om jag bara försöker. Tack och lov. Hade varit jobbigt annars.
Fick tillbaka en hörövning i spanskan med. 17/18, näst bäst var 13/18. Såg många som fick runt eller under 10 med.. Undras hur det kommer sig. Förstår jag spanska bättre, eller var det bara så att jag mindes sidorna i boken väldigt bra? För jag läste bara igenom dom två gånger. Kan jag minnas allt efter det ? Eller förstod jag faktiskt vad de sa när jag lyssnade? Jaja, ett bra resultat i alla fall, och jag klarade av att svara på en fråga utan att vara förberedd. I och för sig var det bara att säga "voy a visitar mi abuela" "Sí, vive en Kungsbacka" "ee... nó se". Men ändå, jag är stolt över mig själv, jag får alltid hjärnsläpp när jag måste prata något språk utan att ha förberett mig. Jag tappar alltid orden. Men det gick ju ändå. Stolt.

I helgen ska jag alltså till farmor, vilket var vad min spanskalärare frågade efter. Vi ska stöpa ljus. Det är alltid så jättemysigt så jag ser fram emot det massa. Men jag har läxor med. Skolan kväver snart hela min fritid. Jag måste läsa några sidor i kemi, jag har engelskaprov nästa fredag, jag har spanskaglosor till måndag, och jag måste räkna iväg i matten igen. Jag har halkat "efter". Eller ja, jag är bara drygt en vecka före klassen nu. Jag brukade vara en halv månad i förväg. Jag vill inte att de ska komma ikapp mig. Varför vet jag inte. Jag kan inte ligga före för alltid i allt. Ond cirkel. Om jag inte ligger före känner jag mig sämst i hela världen. Varför är det så? Varför tvingar jag mig själv att kunna allting innan jag har lärt mig det? Varför ställer jag krav på mig själv att alltid ha svaret när andra undrar? Jag kommer gå under av mina egna krav. Jag går en pluggislinje, en svår linje där man måste anstränga sig, och ändå är jag inte nöjd med att bara ligga i fas, att bara vara lika bra som de andra i klassen. Jag måste vara bättre hela tiden. Jag kommer kollapsa, förr eller senare. Jag hoppas på senare. Typ efter andra året är slut, då skulle det passa kanske. Jag får planera in det där, annars kommer jag väl inte ha tid att kollapsa heller.

Och min stavning är på väg utför. Jag höll på att skriva "kolappsa" två gånger, istället för det rätta. Jag brukade vara en mästare på att stava, vad har hänt egentligen? Jag märker det nu, att det är fler och fler ord som jag blir osäker och måste tänka efter på. Så har det aldrig varit innan. Vad beror det på? Jag vill inte att det ska vara så! Jag vill ha min braiga stavning kvar.

Nästa helg ska jag antagligen åka upp till Robert. Med tåg. 17.07 från Göteborg C, framme 19.26 i Grums. Äntligen får jag träffa honom igen.
Vi har faktiskt varit tillsammans i 4 månader nu. 4 månader och en dag. Denise blev värsta förvånad på bussen idag, hon trodde vi hade varit tillsammans "kanske typ 1 och en halv månad". Nejnejnejnej, vi har vart tillsammans myyycket längre än så. Tänka sig, mitt första förhållande håller så länge ^^ Och mycket längre ska det hålla. Jag har en känsla av att det här är något riktigt bra <3
I alla fall så ska jag åka upp till honom nästa helg, om bara mamma tillåter det. Vilket jag hoppas.

Utöver allt detta måste jag verkligen börja fixa julklappar nu. Har inte skaffat några alls än, över huvud taget. Kanske är bråttom nu?

Nåja, ljusstöpning imorrn, Robert nästa helg, och sedan ska jag tänka på att ta det Lugnt!
Håll det i huvudet, Hanna ; ljusstöpning, Robert, Lugn, sedan får resten gå som det går, det löser sig alltid på något sätt, det vet du :)

Read more...

Kvintcirkel och kväveföreningar.

Torsdag. Dagen innan naturkunskapsprovet. Pianolektion på kvällen. Jobbigt, man kommer hem sent, och man hinner inte plugga. Suck.
Tänkte Hannan imorse.

Naturkunskapsprovet stör fortfarande. Det är imorgon. Mer än nånsin imorgon. Aah, jag vill inte, naturkunskap är inte roligt. Suck. Men det får gå som det går. Jag har visst spanskaglosor med. Ännumer suck.
Men, jag hade pianolektion idag. Han bytte över från att låta mig spela jazz till att lära mig kvintcirkeln och hur man enklast plankar en låt. SÅ ROLIGT ÄR DET SÅ DET ÄR INTE SANT! Jag har redan plankat klart låten jag fick i läxa, samma kväll liksom! Det är annat än att sitta och tjura kvällen innan för att man inte fattar jazzen man fått i läxa. Säger bara det. Rätt ämne så lär jag mej hur fort som helst. Bara intresset finns så funkar min hjärna prima.
Men det är ju just det. Intresset. Naturkunskap = tråååååkigast i hela vida världen, enligt min hjärna. Så alla kan ju gissa vad jag gjorde ikväll. Jodå, ni ska få två alternativ; pluggade naturkunskap eller övade piano. Just det, som alla redan gissat för 100000000 år sedan och lite till.. jag spelade piano. Men jag har prov imorron. Dumt av mig. Dessutom har jag glosor. Jag är så onödig ibland. Hoppas att jag kan inbilla min hjärna att det är intressant när jag sätter mig för att plugga sedan..

Så ja. Få se om min superhjärna kan åstadkomma under även denna gången. I'm counting on you, brain!
Är det verkligen normalt att prata om sin hjärna som en annan person? "Nej, min hjärna tycker inte det är kul", "min hjärna är så smart" är inte min hjärna = jag ? Jag är min hjärna, och hjärnan är jag. Hur fasiken hänger det annars ihop. Men ändå. Det känns så. Jag har en skitsmart hjärna innanför pannbenet och jag är förbaskat tacksam för det. Skulle inte byta ut den mot något. Men i och för sig kan jag inte göra det, för flyttas min hjärna så flyttas jag, eftersom jag är min hjärna. Men varför känns det inte så ?
Kanske är det för att det är så hemskt i Sverige, och i samhället, att säga "jag är smart" .. då är det lindrigare att skylla ifrån sig på hjärnan och säga "min hjärna är så smart". Då är det inte jag personligen som klandras liksom. Fast att det egentligen är det. Men folk stör sig mindre på om man säger så. Verkar det som. För man kan ju inte bara säga att man är smart, då är man besserwisser och måste slutas ut ur det "normala" samhället, för man platsar inte, man har för höga tankar om sig själv. Men om sin hjärna får man tydligen ha hur höga tankar man vill. Fast att det är samma sak.

Krångligt. Något annat som är krångligt, det är min naturkunskap. Borde nog börja plugga.
Dessutom ska jag förhoppningsvis upp till Robert nästa helg^^
Jag avslutar visst alltid med att säga något om Robert.. undras varför.. kan det vara för att.. jag gillar honom kanske? ^^
Usch vad fjantig jag är ^^
I vilket fall, hejsven ! :)

Read more...

Jag skriver av mig.

Huvudvärk. Det är allt mitt huvud vill säga idag. Ont ont ont. Min panna känns som jag har ett helt jävla inbyggt horn som håller på att helt och hållet välla över och trycka in mina ögonhålor.
Jag är förkyld med andra ord. Ont i halsen, snorig näsa och huvudvärk. Det är alltid samma sak. Jag skulle inte ha något ALLS emot förkylningar om dom Enbart innebar sorig näsa. Men huvudvärken, den är Hemsk. Jag får tillräckligt av den som det är annars, och nu är den ännu värre. Och halsen sedan, jag pratar så tyst så ingen hör mej, och det gör Ändå ont. Det gör ont! Jag vill använda min hals!
Nåja, den borde snart vara över nu..

Hänke var här i helgen då ja, precis som planerat. Kom med tåget på fredagen. Åkte med tåget på måndag kväll. Ja, han var med i skolan. Halva dagen på Nv. Fick vara med på ordentliga matte- och kemilektioner alltså. Och så bild med Lisskulla. Men det räknas inte till Nv-standard..
Vi hade trevligt, vi åt tacos hos mamma på fredagen, vi åt pizza och bowlade på lördagen, och så kolla vi på ett antal filmer, och hade trevligt :)
Tacos var gott ^^ och pizzan med! Herregud, en pizza med kebab och pepperoni och sedan sallad, gurka, och tomat, och så vitlökssås ovanpå! Det var sååå gott. Bowlingen förlorade jag stort i. Såklart. Men mitt klot var faktiskt för tungt. Mina klena kycklingarmar klarade inte av en timmas klotbäring. Såå.. jag fick enorm träningsvärk i min vänstra arm.. Viktoria fick träningsvärk i sin högra arm. Men Hänke fick inte träningsvärk alls. Viktoria hävdar att det är för att "killar använder ju dom musklerna lite oftare också".. xD

Idag åkte vi skridskor i skolan. Det gick sådärbra, precis som allt annat för mig som har med idrott att göra. Men jag gjorde en sak annorlunda. Jag trillade. Jag brukar aldrig ramla. Men idag gjorde jag det. Och det gjorde ONT. Ondare än jag mindes att det gör. Så nu har jag ett stort blåmärke på mitt knä.. och jag var nära på att börja grina. Tänka sig. En sextonåring som grinar för att hon har slagit sig på knät. Jag är så fruktansvärt klen och mesig..

Imorgon har vi historiaredovisning. Jag och Josefin börjar, vi ska redovisa om romarriket. Våran powerpoint ÄGER! Den innehåller voltande rullstolar, snabba cyklister, och en otroligt seg moppe. Men den handlar alltså om romarriket. Självklart. Den är skitbra! Men antagligen kommer väl jag och Josefin stå där och skratta, medan alla andra höjer på ögonbrynen och undrar vad fasen det roliga är när vi flabbar ihjäl oss åt rullstolen.
På fredag har vi naturkunskapsprov. Vilket jag började plugga till igår. För i helgen kunde jag ju inte plugga. Och på måndagen var jag helt slutkörd så då gick jag och lade mig typ klockan tio. Bara föll i säng.. men sedan kunde jag inte sova ändå.. vet inte riktigt varför.. men när jag väl somnade var det Såå härligt. Underskatta inte sömn när du är förkyld!!

Och så, det värsta av allt; Imorgon har jag pianolektion. Inget fel på det, jag gillar att spela piano. Jag är bra på att spela piano. Jag har spelat länge, efter noter. Jag kan noterna och notsystemen, jag känner till paussymbolerna, jag kan räkna olika taktarter och vet de motsvarande notvärdena. Allt detdär kan jag. Och grunläggande ackordbildning. Både dur och moll och med en sjua på slutet. Och fingerfärdigheten är väl skaplig den med. Hur som helst, jag är bra på att spela piano. Bra på att spela efter noter. Men, till imorgon. Har jag nån sorts Jazzlåt. Alltså; konstiga ackord, med +7 och -9 och maj11 o.s.v. och dessutom ska jag IMPROVISERA!! Inga noter!! inga nooooooter!! jag KAN inte improvisera! Jag har aldrig gjort det! Jag har alltid spelat Klassiskt efter Noter. Nu ska jag spela Jazz, Utan Noter! Jag kan inte ens musikstilen! och jag har aldrig improviserat innan!.. det kommer gå åt skogen.
Ja, så, och dessutom är det precis på kvällen innan mitt naturkunskapsprov morgonen efter. Jippie. Improvisera. Jag kommer skämmas. Jag kan inte. Han kommer tycka att jag är urkass. Bara för att det är så lätt för honom.
Bah Hanna lägg av nu! Lita på din egen förmåga nångång ffs! Du sa just att du Kan spela! Då VET du när det låter bra! Kom igen och hitta på något snyggt som han blir imponerad av istället! Du vet att du kan! Det är inte så jeddrans svårt! Klinka några toner bara, du fick ju skalorna av honom! Du Kan, sluta tvivla!

... Huvudvärk. Naturkunskapsprov. Spanskaglosor till både fredag och måndag. Historiaredovisning. Improvisation. Halsont ...

Men på lördag är det i alla fall ljusstöpning, och nästa helg ska jag till Robert!
Stress hjälper inte, lär mig det. Detta är ju kolugnt. Klart att du klarar av allt detta, det är inte så mycket som det verkar. En sak itaget bara, och så går det som det går. Du har gjort ditt bästa, och det vet du.

Och dessutom älskar jag Robert ^^,

Read more...

Jag är död.

Ja, stendöd. I alla fall om man räknar mitt liv som min aktivitet på internet. Jag hinner aldrig med något ordentligt längre. Det är läxor, och när det inte är läxor så är det sova. Och när det inte är det så är det att ligga och stirra upp i taket för att lugna ner sig från all stress. Och sedan är det prata med Robert som gäller. Jag hinner aldrig med något längre.
Och detta var precis vad jag visste skulle hända, jag skulle sluta skriva.. jag är så besviken på mig själv.. jag Behöver skriva, det är Bra för mig. Men det skiter ju jag såklart i.

Jaja, jag var i skolan idag i alla fall, vi hade bara två lektioner. Matte och idrott. Svenskan var "inställd". Eller ja, det var eget skrivande. Men vem skriver på en lektion utan lärare? Förresten är jag redan klar, så orka det..
På matten sa Staffan att jag kommer få extrauppgifter för att bromsa upp mig. Jag ligger alltså för långt fram. Men, jag vill inte ha extrauppgifter. Jag vill ligga före. Ligger jag inte före så känner jag mig stressad jue. Jag vill vara före alla andra. Då är det bra. Då är det rätt. Men jag får väl göra några extrauppgifter och räkna i boken samtidigt. Suck, jag vill bara ligga före. Jag ska ju precis börja med geometri nu jue! I alla fall..
Idrotten går detso sämre, vi kommer alltid typ 3 minuter för sent, jag och Josefin. Måste bättra mig där.

Någon har ringt mig idag. Jag hade mobilen i skåpet. Jag vet inte vem det var. Kanske var det min pianolärare.. Undras om jag ska ha lektion imorron? Det återstår väl att se..

På lördag fyller min broder år. Jag var inne i Kungsbacka igår, och skaffade en present till honom. Den kostade mig 528 kronor, exakt så mycket jag hade i plånboken efter att ha tagit ut en femhundring.. Nu har jag 500 kronor och 31 öre kvar på mitt konto.. det ska räcka till julklappar till alla.. Jag är fattig..

Robert var nere på lovet förresten.. och sedan var han nere nu i helgen med, då var vi på fest. Josefin hade fest. Det var skitkul, 70-tals-tema. Jag kom som 60-tal. Men det var kul ändå. Jättekul. 70-tals-kläder är värsta fräsiga.
Men nu denna helgen så ska min bror ha två kalas, ett hos mamma, och ett hos pappa, och nästa helg kommer Hänke ner. Det ska bli skitkul det med, har ju aldrig träffat honom innan. Men jag kommer sakna Robert mer än jag nånsin kan föreställa mig. Det är tre dagar sedan han åkte, jag kommer få vänta minst tre Veckor till! Hur ska jag stå ut?

Och så har jag läxor.. Fixa klart uppsatsen i svenskan( 1 A4), skriva historiaarbetet (1,5 A4), plugga in engelskaglosor ( ca. 35-40 st), plugga in spanskaglosor (ytterligare ca. 35 st), och sist men inte minst; plugga in de 20 första ämnena i periodiska systemet..vojvoj, jag har mycket att göra nu.. eller nåt..
Jaja, bättra mig Hanna, hejsven ;)

Read more...

Höstlov och snodda tippdatorer.

Åååh, sen är det höstlov. Åååh, Henrik är inte hemma. Herrejäklar vad jag ska spela dator. Och jag ska sova! det kommer bli sååå härligt! Aaah, bara två lektioner kvar nu! Första gången jag uppskattar ett lov, detta har vi förtjänat! Åååh, jag ska spela sims, och jag ska sova massa, så härligt det ska bli!
.. sa Hannan i skolan idag.

Ja, nu har jag lov. Ett helt jävla höstlov väntar på mej nu. Bara att börja. Det är riktigt härligt faktiskt. Men simsspelandet har inte kommit igång ännu. Och jag måste städa mitt rum. Men det är härligt ändå. På måndag kommer Robert. Kan det bli bättre? Nej, det är svårt att se hur det skulle kunna bli det. Härligt är det. Otroligt härligt. Och jag har ont i huvudet.

I skolan idag stannade jag kvar med Josefin. Hon skulle spela tennis. Vi gick som vanligt till GôtteGrisen och köpte godis, jag köpte för 24.50. Sedan satt vi i kemisalens grupprum (på tredjevåningen ovanför ingången till Aranässkolan ^^ ) och käkade godis och så kom vi på att vi kunde ringa Robert. Så det gjorde jag, och så satte jag på högtalartelefon. Han kunde knappt höra vem som var vem.. Men i alla fall så fråga vi om Josefin kunde hänga med på Måndag när jag hämtar honom. Det gick bra sa han. Så det ska bli intressant. Sen ska han få träffa Jennie och hennes Stefan på fredagen på Still Alive Bands ashäftiga konsert. Också det ska bli riktigt roligt. Värmländska möter Småländska. Intressant. Och sedan kanskekanske det blir en klassfest till helgen, så då får Robert träffa hela klassen med. Riktigt kul. Åååh, jag längtar tills detta lovet kommer igång på allvar!

Och idag sa mamma att hon ska kasta sin gamla dator på tippen. Jag kom att tänka på att Vickans broder ville ha min gamla hårddisk när jag bytte ut den på min kära laptop. Så jag frågade mamma om det, och hon sa att han väl kunde få den om han var intresserad. Så jag frågade, och nämnde att vi skulle kasta datorn på tippen. Sedan kom han och hämtade hela datorn :O
Jao, konstiga saker händer ibland. Hoppas han har roligt med den. För oss var den helt värdelös. En gammal usel Windows 98a.
Grattis till datorn. Kör försiktigt med den på moppen. Trevligt att råkas hejdå, ha det så trevligt.

Och nu är det lov, härligahärliga lov, och Robert kommer på måndag, älskadeälskade Robert <3

Read more...

Död och förhoppningsvis återuppstånden igen.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfru Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse
och ett evigt liv.

Jodå, jag var i kyrkan igår. Riktigt mysigt var det. Jag har saknat det. Tölö kyrka. Ganska så exakt ett år sedan jag var där senast nu faktiskt. Men då grät jag. Grät en massa. Farfar.. ååh, farfar jag saknar dig. Ett år sedan nu. För ett år sedan spelade jag på din begravning, för ett år sedan sjöng vi alla för dig en sista gång, för ett år sedan lämnade du oss för att möta honom ovan där. Jag saknar dig, Vi saknar dig, det fanns så många som tyckte om dig. Usch, det är jobbigt att tänka på. Vackraste begravningen jag någonsin varit på var det. I och för sig har jag bara varit på en. Men den kommer nog vara den finaste av många jag kommer att gå på med. Hela kyrkan var fullsatt, solen spred ett sorgset ljus, överallt fanns massvis med blommor från alla som sörjde dig. Åh, vad jag grät, det var så vackert.
I går var jag i alla fall till kyrkan igen, med en del av släkten, eftersom det var just ett år sedan nu. Det var en trevlig gudstjänst, massa psalmer sjöng vi. Det var trevligt :)
Efterråt var det fika hos farmor, och det var lika trevligt det faktiskt :)

Idag, däremot, är det måndag. Varför är jag inte i skolan då ? Skolkar jag ? Jaa, självklart gör jag det, naturare som jag är. Nej, vi har faktiskt A-dag. Åh så härligt det är. Ingen skola på hela dagen. Inte ens utvecklingssamtal eftersom jag har en deltidsjobbande mentor. Åh så trevligt det är!

Men varför loggar ingen jag är ute efter in på msn ? Jag har faktiskt saker att säga!! Och jag måste plugga idag. Jag har tre prov denna veckan! Ett imorgon, ett på torsdag, ett på fredag. Jag blir halvt galen. Nej men, torsdagsprovet är det värsta. Usch, kemi, jag känner på mig att det kommer gå dåligt eller något. Eller något. Kanske går det bra. Men att slå Josefin blir omöjligt. Lika bra att ge upp, jag kan ju inte vara bäst. Men Hanna! Så kan man inte säga, du måste ju försöka! Men jag känner på mig att min tillfälligt återuppväckta blogg kommer att dö en otroligt plågsam död denna veckan igen. Och sedan är det ju lov.. Lov = Robert.. jaa, den kommer nog dö ett tag.
Aah, men det löser sig nog. Ingen skola idag! Härligt härligt.. men farligtfarligt.. neej, inte speciellt xD

Jahapp "Always look on the bright side of life" sjunger min dator nu. Tror det var Robert som skickade den till mig. Och stackars Robert.. Jag känner mig så dum. Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt!! Förlååååt Robert <3 Men du skulle sagt till mig. Men det är ändå mitt fel.. Hoppas som fasen att det går bra på ditt prov nu.. du borde ha det snart nån gång nu.. hoppaaaaas! Förlåt älsklingen <33

Read more...

En sorts lyckodag mitt i sorgetiden.

16 Augusti. Tisdag. För naturarna i Nv1c innebar det terminens första matteprov. För en av Hannorna i samma klass innebar det en ledsen dag. En dag då hon tänkte extra mycket på sin farfar. En dag då hon undrade varför hon inte var ledsnare också. En dag när hon kom på att tiden gått fortare än hon trott. En dag då hennes farfar varit på ett bättre ställe i ett år.
Jag hoppas du har det bra ovan där, farfar <3Sen så var det det där matteprovet. Jag pluggar aldrig inför matteprov, enligt mig kan man inte göra något sådant. Matten räknar man på lektionen, man lär sig repeterar och övar under lektionerna. Det är inget man kan plugga på. Provet gick varken bra eller dåligt, antagligen har jag många rätt, men jag kan lika väl ha alla fel känns det som. Vart har min yesdärsattden!-känsla tagit vägen? Har den gått och lagt sig och försovit sig så illa att den åldrats och avlidit? Jag saknar den känslan..

I helgen var jag hos Robert. Vi hade det så mysigt så. I går delade vi ut förra veckans ros på svenskan. Jag gav min till Robert. Svenskaläraren sa att det var jättetrevligt men att de nog inte ville veta vad vi hade gjort. Jag blev tyst. Ingen kommentar på det. Nej, ingen ska få för sej nåt. Men ingen kommentar bara. Haha, alla som kan läsa och har någorlunda fria fantasier kommer vilja att jag ska byta ämne på en gång. Och det tänker jag göra med.
Ska bara säga att jag saknar Robert en massa först.

Jag är fattig. Rättelse; jag var fattig. Imorse hade jag 187 kr på mitt konto. Dom skulle räcka resten av månaden inkluderat resan upp till Robert under lovet. Ajaj, jag hade ont om pengar. Jag behövde pengar. Detta hände:
"Pappa, jag behöver tjäna pengar, vad kan jag göra?"
"Ptja, Monica gör det mesta här hemma, så jag vet inte riktigt.."
"Men, jag har bara 180 kronor, jag behöver pengar! Så finns det inget jag kan göra?"
"Nej alltså.. jag kommer inte på något så.. men jag hade i och för sig tänkt ge både dej och Henrik 1000 kronor var nångång nu.."
"Har du blivit galen? varför då för??"
"Jamen, är det så dåligt då? Det var ju passande nu, du verkar ju behöva dom ändå.."
"Jaa, det behöver jag.. men varför?"
"Äh, jag har tjänat så mycket på sista tiden ändå så jag kunde lika gärna ge er lite"
"Men herregud ! Nej, jag ska inte klaga, sådana uppgörelser kan jag gärna gå med på.. men jag tror du har blivit galen pappa"
I alla fall, alla ser poängen. Jag är rik. Rikrikrik. Och i månadsskiftet blir jag ännu rikare. Wohoo.
Men vad ska jag göra med pengarna? Spaaaara viskar en röst i mitt öra. Ja, det vore smart. Men jag ska nog prova dendär klänningen på Gina, och skaffa ett nytt armband på glitter, och så skulle ju jag och Jossan fixa 70-talskläder till festen, och så fyller Henrik år snart, och så... ääääh, spara var det Hanna. Skärp mig!

Och nu har jag talat ut med Robert med. Känns bra. Jag tänker inte ens skriva om vad. Men vi har talat ut, det känns bra. Jag kan verkligen prata med honom om allt. Det uppskattar jag massa Robert <3 Så du vet det, jag kan berätta allt för dig, hoppas du har förstått att jag litar helt och hållet på dej <3

Read more...

Ryggont, längtan och fysikprov.

En vanlig inledning till en vanlig text.
Det är tisdag idag. Men inte en vanlig tisdag. Nehej, verkligen inte en vanlig tisdag. En mycket ovanlig tisdag indeed. Så ovanlig att den aldrig inträffat förut och aldrig kommer inträffa igen. Denna dag finns bara en av. Precis som det bara finns en av imorgon. Och en av igår. Men det är bara onödigt att tänka på den, för den är redan försvunnen. Men vi har en liten bit tisdag kvar. Kanske dags att ta vara på den?
Inga läxor idag. Nepps, inga förrens till på fredag. Det är trevligt. Tror jag ska läsa naturkunskapen som gonattsaga idag. Jodå, det blir fint. Läsa om fikonträd. Glad att jag aldrig ätit fikon är jag efter att ha sett den filmen.
Men nu till det väsentliga. Det som inträffade denna otroligt spektakulära tisdag. Jag hade fysikprov. Ja just det! Ett fysikprov, hur mycket mer ovanligt kan det bli än så? Nej, precis, jag vet att du intämmer. Jag hade fysikprov, och jag tror att jag klarade mig riktigt bra. Men det återstår väl att se.
Men här passar ett tack :
Tack, Veronica, för ROGGBIV xD , utan det kanske jag hade gått miste om åtminstone två poäng av 33! Alltså är det väldigt viktigt att minnas Röd, Orange, Gul, Grön, Blå, Indigo, Violett. Så. Tack.

Men nu till det väsentliga. Jag har ont i ryggen. Fördjävligt ont i ryggen. Sitt aldrig i en soffa och chatta på datorn om du inte kan luta ryggen mot något och datorn står för långt ner. Gör inte det. Och spela inte trummor med 7 cm klackar. För jössenamn. Gör inget av det. Det är inte smart.

Men det var ju inte det väsentliga. Det väsentliga är att jag inte vet hur man stavar till väsentligt. Är det kanske vesäntligt? Nääe, aldrig. Kan jag aldrig tro. Vi kör på väsentligt. Väsäntligt? Nej.. vesentligt ? absolut inte. Väsentligt ser bra ut.
I alla fall, det väsentliga är att jag ska åka upp till Robert på fredag <3
Som jag har längtat! och längtar nu med! Jag längtar mig sjuk efter Robert! aaah, vi har inte setts ordentligt på 6 veckor nu! En och en halv månad! Det är sjukt! Hur klarar man det egentligen? AAAH, jag vill till Robert NU! Och på fredag åker jag dit ^^ Får gå tidigare från skolan och allt. Ska bli så kul. Baka tårta och allt! ^^ Men det är inte det vi ser fram emot egentligen.. Ellerhur, Robert? <3

Read more...

Komplimanger, förolämpningar och offrade önskningar.

Lördag idag. Härliga lördag. Äntligen lördag. Vila ut. Lördag betyder vila ut. Lördag betyder ta det lungt. Lördag betyder nu är den ansträngande veckan över.
Men för dem som studerar är Lördagen också en dag att ta igen sitt skolarbete på. Lördagen blir en arbetsdag. När ska elever få ha ledigt?
"Vila kan man göra i graven" känns väldigt passande snart. Fast "vila får man när man skaffat ett arbete" passar nog ännu bättre.

I alla fall, inte helt oväntat så tänker jag alltså säga att jag hade en sjuhelsikes massa läxor att göra idag. Åtta läxor tror jag. Vi ska se.. Spanskaglosor och en text, engelskaglosor och en presentation att repetera inför, en bok att läsa ut i svenskan och skriva läslogg för, anteckningar från en naturkunskapslaboration att renskriva, en kemifråga att besvara (varför brinner olika metaller med olika färg på lågan?), och sist men inte minst; ett stort fysikprov väntar på tisdag. Jag måste plugga inför det. Ja, det var alla mina läxor inför nästa vecka. Hoppas jag. Hoppas inte jag glömt några.

Med skolan kommer ansvar. Det har jag insett. Ansvar för mitt eget lärande. Ingen annan bryr sig om ifall jag lär mig, det är jag som måste bry mig själv om mina betyg. Med ansvar kommer uppoffringar. Det finns så mycket jag har velat göra i flera veckor, men jag får aldrig tid. Aldrig tid för att jag måste göra läxorna. Och för att sedan när dom väl är klara så måste jag verkligen vila. Vila och sova ut. Det är vad jag behöver. Inför flera helger tänker jag "hurra, nu har jag Äntligen tid att göra det jag velat göra hela veckan men inte kunnat för att jag har haft läxor!". Men nej, då är jag så trött, så tiden som inte går åt till att göra läxor på helgen, den tiden sover jag. Äntligen får jag sova. Men när ska jag göra allt det jag vill göra men aldrig hinner då? När ska jag få redigera och fixa med bilderna jag vill på datorn, när ska jag få brodera den där söta tavlan jag vill grejja med hela tiden, när ska jag få ro att bara läsa en bok, när ska jag ... ?
Jag gillar inte stress. Kanske är jag på väg mot det. Jag vet inte. Jag hoppas inte det.

Och så över till ett helt annat ämne. Jag bär på så många sanningar känner jag. Haha, jag är värsta lärd, jag vet så mycket, jag är bäst i hela världen. Inte. Men ibland råkar jag tänka bra tankar.
Som idag när jag tänkte på komplimanger och förolämpningar.
Det är så lätt att förolämpa någon. Så lätt att säga något elakt. Så lätt att göra någon annan ledsen. Det man säger behöver inte ens stämma. Den man säger det till blir så ledsen ändå. Förolämpningar som delas ut överallt, för att man är arg på någon, för att man är avundsjuk, för att man är på dåligt humör, för att man vill såra någon, eller av någon annan anledning. Förolämpningar är så onödiga. Folk blir sårade i onödan.
Jag är inte tjock, det vet jag, men hade någon sagt till mig att jag var det, så tro sjutton att jag hade blivit jätteledsen för det ändå. Det är det jag menar. Man sårar folk utan att det ligger någon sanning bakom.
Komplimanger däremot. Dom är något fint. Något verkligt äkta. De är så svåra att ge. Det krävs så mycket för att ge en liten komplimang. För att säga "vad fin du är idag" eller "vilken fin tröja" eller "gud vad bra du förklarar" eller något sådant. Det krävs mycket. Det krävs att man bjuder på sig själv. För att ge en komplimang måste man ge en del av sig själv. Komplimanger är så personliga. Man berättar vad man själv uppskattar hos den andra personen. Man gör sig själv sårbar. Man hänger ut en del av sig för att göra någon annan glad. Komplimanger är svåra att ge. Därför är de äkta när man väl ger dom.
Det jag menar är kanske, att det är så fruktansvärt onödigt att ta åt sig av förolämpningar när de inte ens stämmer. Men komplimanger, dom ska man ta åt sig av. Ta åt sig och hålla hårt i. För har man fått en komplimang så vet man att personen som gav den menade det. Man vet att den är äkta. Man vet att den betyder något.

Och med det är jag klar för idag :)

Read more...

Överlevnad, irriterande meddelanden och massor med läxor.

Jaha, tisdag. Skola. Sovmorgon. Trevliga lektioner, både matte och fysik. Fast fysiken börjar bli knepig. Tur att det snart är slut med det avsnittet. I alla fall.
Viktoria ringde precis när vi slutade, hon ville gå på Kungsmässan. KlantHanna hade glömt sin plånbok med sitt kort hemma. I fickan hade hon 40 kronor.
Nåväl, ett erbjudande om vandring på Kungsmässan tackar man aldrig nej till, så Hanna svarade visst, så fort jag varit på min trumlektion, vi ses runt fyra vid Fyren. Och det gjorde vi. Trumlektionen gick för övrigt bra, eller i alla fall som den brukar. Ska få en ny låt av honom i veckan. Får komma ihåg att kolla mina mejl denna veckan då.

Med Viktoria på Kungsmässan kan man hitta många trevliga saker, jag fann ett par skor. Men mina 40 kronor räckte inte till att köpa dom. Nångång ska vi gå dit igen snart, då ska jag ha kortet med mig, och då ska skorna vara kvar!
Efter Kungsmässan vandrade vi iväg hem till Viktoria, och sedan fick jag vara med när hon övningskörde! Det var ju egentligen det som var vitsen med hela dagen då ^^
I alla fall, jag överlevde. Jag överlevde faktiskt, tack och lov. Vet inte hur många gånger hon kört innan, men jag överlevde i alla fall. Nej, nu ska jag faktiskt inte vara elak, hon körde bättre än vad jag trodde hon skulle göra, bättre än jag nånsin kört en bil. Förvånande bra faktiskt. Viktoria, jag tänker skylla det på automatväxeln ;)

Sedan ringde Robert, och jag gick ifrån Viktoria, som ändå skulle köra tillbaka, och promenerade mot stationen medans jag pratade med honom. Han är mysig, skickade världens gulligaste sms när jag var i skolan idag.^^
Så honom pratade jag med medans jag väntade på bussen. Men när den väl kom så hette den 734. Dumma bussjäkel, du ska heta 733! Så den bussen gick inte hem. Vad skulle jag göra nu då?
Just då hörde man en röst i högtalarna, en hög irriterande tantröst som bröt på svenska "tåget kvart över från Göteborg är försenat på grund av blablablablablablablabla...." gah, hon tjötade på i en hel jäkla evighet, och jag hörde inget av vad Robert sa. Sedan tystnade hon. Och jag fortsatte prata med Robert. Och sedan kom hon igen! Och sa exakt samma sak. Och sedan en gång till. Jag stör mej! Jag fattade första gången. Sedan vart hon i alla fall tyst på riktigt. Så kom jag på att jag kunde ringa pappa. Han och Henrik och Moncia var ju hos farmor, han kunde hämta mig. Och det gjorde han. Sedan ringde jag upp Robert igen, men han behövde lägga på ganska snart för Elias skulle komma på besök.

Och nu har jag 320 glosor att plugga in till nästa måndag eller fredag eller när det nu är prov på dom. Och så har jag fysikprov nästa tisdag. Och redovisning i engelskan på måndag. Då måste glosorna vara till fredagen. Och så någon sorts enkel rapport om vad jag såg i mikroskopet förra fredagen i naturkunskapen, ska vara färdigt nästa fredag. Nu på fredag är det idrottsdag. Fy fasen för idrottsdagar! Jag avskyr dom! Dom är så onödiga.

Sist men inte minst: Burning Inside <3>Jag är helt förälskad i den Takidalåten, håller på att försöka ta ut den på gitarr nu, den är så jäkla bra!

Read more...

Numera Word-expert, kändis och väldigt trött.

Fy varför gjorde jag så mot mig själv? Var uppe till halv ett? Varför, varför, varför? Det var väl inte smart, Hanna? Nej, det var det verkligen inte, jag borde lära mig. Så sant så! Jag vet, jag har alltid rätt.
Pratade faktiskt med Robert i typ fyra timmar igår ^^ Känns inte som så lång tid, den går så fort när man pratar med honom <3 style="font-style: italic;">vad fan den heter. Där var vi med i alla fall. Världens fulaste bilder var det. Verkligen. Såg hemskt ut. Som en trettonåring eller nåt. Men det jag sagt var inte förvridet i alla fall. Något bra..
.. Hade hellre haft en förvriden text med bra bild till, dock.

Nej, denna helgen har jag faktiskt inte sovit ut alls. Igår snackade jag för länge, och dagen innan dess var det ju heldag med Viktoria på Liseberg, med tillhörande Takidakonsert. Bäst att passa på när biljetterna ger gratis inträde till parken liksom.
Det var i alla fall en hel-lyckad dag, vi hade skitskoj, och konserten var übersuperduperbra. Upptäckte ett nytt band, förbandet. Plan Three hette dom. Verkligen lyssningsvärda. Men bäst av alla var Takida så klart. Ah, den konserten var så jäkla bra! Och längst fram stog vi och allt! Fan va roligt vi hade!
Och nu i skrivande stund är faktiskt Hänke på Takidakonsert borta i Stockholm. Haha! Dom valde Göteborg före Stockholm. Menmen, man kan ju alltid hoppas att han har det lika trevligt som jag och Viktoria hade det. En dag jag sent kommer glömma.

Så, därför är jag trött idag i alla fall. Det är Robert( eller egentligen hela Takida) och Robert och Viktorias fel. Eller helt och hållet mitt eget. Det beror på hur man ser det. Jag föredrar att skylla på andra.

Och nu är jag dessutom full-lärd i Word. Fantastiska kunskaper besitter jag. Undras hur länge de håller i sig. Varför ska man kunna så mycket egentligen? Jag har kunnat använda Word väldigt bra redan innan, vad ska jag kunna allt detta för? Men okej, Elvis, jag erkänner, även om du är inkompetent, så erkänner jag att Kurslitteraturen har varit aningen användbar. Även om boken är redigt störande. Massa färgstarka bilder överallt som förvirrar mig. Nåja, jag tog mig igenom de 60 sidorna i alla fall. Känner mig utbildad och klok. Det duger för mig.

Men nu ska jag bannemej gå och prata ännu mer med Robert, ute på balkongen. Börjar sakna hans röst nu, var ju nästan ett dygn sedan vi pratade senast. Jaja, lite smått patetisk är jag kanske, men jag är nog galen i honom ^^
Gonattsven på er allihopa :)

Read more...

Mitt minne åldras för fort.

Jag hade något att skriva om idag! Något jätteintressant! Jag lovar!
Det är bara det att jag har glömt det nu. Herregud, jag som är så lycklig över mitt minne. Nu har jag gått och glömt något. Jag kommer verkligen åldras i förtid. Åldras och dö i förtid. Avlida vid trettiofem års ålder. Säkerligen av hjärtinfarkt och hela kittet samtidigt. Nej men.

Nu kom jag ju att tänka på något jag hörde idag! Min spanskalärare som sa tror jag bestämt. Amerikanska forskare håller på att undersöka gener hos Columbianer tror jag, för att de hade så stor del av befolkningen som levde i över 100 år. Intressant detdära. De säger att de tror att de hittat genen som orsakar hjärt- och kärlsjukdomar, och att de i detta landet hade en annan gen som motverkade den genen. Eller vad det var. Intressant. Om tjugo år kanske de kan ha ett vaccin eller botemedel eller vad det var mot detta sa de. Intressant. Min dröm blir sann. Jag kan äta onyttigt och vara lat i hela mitt liv, men ändå leva länge. Jag hejar på forskarna!

Men eftersom jag glömt det otroligt intressanta jag skulle skriva så får jag och ni andra och hela världen stå ut med att gå miste om en ytterst intressant sanning. Stackars oss.
Då får jag väl ge mig in på vardagsprat istället.
Imorgon ska jag gå på konsert. Takida i Lisebergshallen. Sketans kul. Med Viktoria ska jag gå. Det har vi lägtat efter ända sedan biljetterna inhandlades redan någon gång i Maj eller när det var.
Och vi ska gå på Liseberg innan. Åka saker och ha roligt. Men Viktoria har inga pengar. Bli inte sur på mig nu Viktoria, jag har upptäckt en sanning hära.
Jag lånar nämligen ofta och gärna ut pengar. Jag är bara snäll. Snäll och kanske mesig? Nej, jag är snäll, och jag vill vara snäll. Och givmild. Men kanske har folk börjat lita lite för mycket på det? Tror att jag alltid kan hjälpa till när det kniper? Njah, jag hoppas inte det. Att jag blir en sådan som man förväntar sig ska hjälpa när det behövs. Misstolka inte, jag gillar att hjälpa, men jag gillar inte att folk förväntar sig det. Liksom. Om någon förstår?

Sedan har jag skaffat rött nagellack idag med. Eller min bror har, till mig. En liten dream-come-true för mig. Kan man säga. Nu har jag rött. Jag har haft vitt och svart länge. Nu har jag rött. Matchningen är komplett. Det känns så bra, och det är så snyggt!

Sedan hade jag trevligt efter skolan idag. Det är så trevligt när man hittar nya vänner. Jossan och Johanna skulle spela tennis. Jag stannade kvar med dem efter skolan. Vi gick till Adeles (eller hur fasen stavas det? Ingen aning, har bara hört det uttalas) och åt jättemycket mat, så jag blev jätteproppmätt. Och sedan blev mamma förbannad på mig när jag kom hem för att jag ätit ute och inte sagt när jag kommer hem.
Pappa skulle gjort tvärt om. Ja, precis tvärt om. Han skulle tyckt att det var roligt att jag skaffar nya vänner och är social. Mamma tycker tydligen att jag ska sitta hemma och se henne ruttna bort i intet utan social kontakt med omvärlden. Hon är så jobbig ibland.

Jobbigt är också att sakna Robert.
Jag kan då aldrig låta bli att nämna honom.
Älskar dig Robert <3

Read more...

Det fanns ingen bra rubrik.

Haha, visst är jag jätterolig. Nej, min fantasi är slut. Totalt lika med noll. Kan inte ens komma på en rubrik. Men. Den får mig att tänka på domdär löjliga muggarna som finns. Eller värmeljushållarna. Eller små nyckelringarna. Där man har sitt namn på. Och så finns de dom som heter "dom hade inte ditt namn". Usch, dom är så.. jag vet inte, alltså, att ge bort en sån.. hur kul är det? "hej, ditt namn fanns inte, men känn dej viktig ändå!". Ääh, nej, jag ska inte klaga, det är säkert rolig att känna sig ovanlig och annorlunda.
Men själv har jag hellre en som det står "Hanna" på.

I alla fall. Observation för dagen. Det har jag en. Fast egentligen observerade jag hälften igår.
Men i alla fall. I skolans cafeteria, där satt jag och Viktoria. Vi fikade, gott var det. En tjej och en kille, förmodligen tillsammans, eller kanske bara bra vänner, köpte något. Tjejen skulle ta kaffe. Hon hällde ut det på golvet. Vem fick torka upp? Jo, killen.
Igår; jag och Viktoria var inne på kicks, där står en flamsig tjej, saker är utspridda över golvet, och vem plockar upp? Jo, en kille.
Varför är det så egentligen? Varför är det killen som fixar det? Varför står tjejen bara där sådär flamsig och gör ingenting och flinar löjligt?
Vi började diskutera det där, jag och Viktoria. Hon skulle hjälpt till säger hon. Jag vet inte vad jag skulle göra, om det tillexempel var jag och Robert. Jag skulle vilja svara att jag också hade hjälpt till. Men jag vet inte, jag tror inte det är ärligt. Jag tror faktiskt att jag skulle stå där och vara så fult flamsig och löjlig. Fast jag inte gillar dom som är det. Usch.

Sedan hade jag piano idag. Det var trevligt. Jag är tydligen bra på att spela jazz. Det visste jag inte.
Sedan pratade jag med Robert. Jättemysigt. Men, jag var tvungen att göra honom ledsen, och det är ungefär det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. Jag skulle ju åka upp till honom nästa helg. Helgen efter denna helgen alltså. Men veckan efter den helgen har jag inte mindre än tre prov, och en inlämning upptäckte jag. Fan, fan, fan. Jag vart tvungen att säga att vi fick flytta fram det en helg. Fy faan, jag vill aldrig göra om något sånt igen.
Jag vill aldrig göra dig ledsen Robert <3
Typ en av de värsta sakerna jag gjort i mitt liv. Ungefär. Och nu måste jag vänta så länge på att få se honom igen. Uusch.
Robert jag saknar dig som fan <3

Read more...

En inkompetent Elvis, opassande choklad, och en liten tant.

Tisdag. Skola alltså. Sovmorgon. Det är i alla fall något positivt.
Nej, nu ska jag inte ljuga, jag gillar skolan. Den är riktigt rolig faktiskt.
Historia hade man först då. Olof, våran lärare, han är riktigt fräsig han. Ja, det är faktiskt Olof som gör historialektionerna roliga. Tack Olof, har aldrig gillat historia innan.

Sedan vart det lunch. Ingen god mat. Alls. Fisk bordelaise. Knepigt namn. Men det var inte gott i alla fall. Annars brukar bambamaten vara god på Aranäs. I alla fall, till poängen.
Efter lunchen var det dags för Datorkunskap. Med Lars. Aka Elvis.
Han är helt jäkla väck i huvudet. Okej, kanske inte, han är säkert jättetrevlig. Men lärare borde han inte vara. Han kan inte lära ut. Han ger oss instruktioner, och sedan när han ska demonstrera så gör han annorlunda än sina egna instruktioner! Aah, jag blir så irriterad på honom.
Och förra veckan, då sa han på lektionen att vi skulle skriva våran labbrapport i Kemi på lektionen denna veckan. Jag, som hade varit en duktig liten elev, hade redan skrivit min rapport. Vilket jag sa till Lars. Aka Elvis.
Men vad får man för svar? Jo "men du kan Säkert få lämna in den igen, om du bara pratar med din lärare.." Jomen tack , det var ju Precis det jag ville höra. Inte.
I alla fall, jag hoppas jag klarar slutprovet i Datorkunskap. Får lita på min egen förmåga att lista ut saker. För hans undervisning kommer jag inte ha vidare mycket hjälp av.

Efter skolan hade jag i alla fall trumlektion. Det visade sig att Jossan hade sånglektion tio minuter efter min lektion. Det innebar gemensam promenad till Fyren det. Men vi var hungriga; den dåliga bambamaten tog ut sin rätt. Så vi stack in på Hemköp och köpte oss tre varsinna chokladkakor. Gott värre. Så det smaskade vi på hela vägen till Fyren.
Sedan hade man trummor. Och efter trummorna gick jag till stationen. I min skolväska låg två orörda chokladkakor. Där stog jag och väntade på bussen. Och dom var i min väska.
Men, man kan inte stå mitt på stationen och vräka i sig choklad helt för sig själv. Det ser inte bra ut. Jag skulle se ut som värsta godisgrisen. Så där stod jag. Och dom förblev där dom var.
Och mitt när jag stog där och störde mig som mest, såg jag en liten, liten tant komma gående långt borta. Men det är ju Hon! tänkte jag, henne känner jag igen. Men när hon kom närmare så var det inte alls hon. Det var en helt okänd tant. Men ändå. Jag började tänka.
När jag gick på torås, gamla fina torås. Då mötte jag alltid den lilla tanten i backen upp. Hon promenerade där, varje dag, samma tid. Vad har hänt med den lilla tanten? Jag ser henne aldrig längre.
Och chokladen låg där den låg.

Och sedan vardagspratet: Jag kom hem, jag åt middag, laxpytt faktiskt. Jag snackade bort två timmar, minst, med Robert. Jag kom på att jag hade läxor. Sedan snackade vi lite till, och sedan fick jag göra mina läxor. Han skulle se grannfejden, samma program som min mamma kollar på just nu. Och jag räknade ut att vi har 320 glosor att plugga in till vårat uppkommande Engelskaprov. Jobbigt. Jobbigt, säger jag bara.

Read more...

Tvångsjackor, kalla fötter och förargelseväckande beteende.

Lördag. Liseberg. Scoutinvasion. En Hanna.
Klockan tjugo i elva stod jag där, utanför stora entrén in till Liseberg. Trodde att han skulle vara där då, för det tar ändå inte sååå lång tid att gå från centralen och dit. Inte vad jag hört i alla fall, har aldrig provat själv..
I vilket fall så, där stod man, helt ensam. Runt om fanns en massa scouter och folk som väntade på att parken skulle öppna. Men var var Robert? Hade skickat över fem miljarder sms kändes det som, men fick ändå inget svar. Men så, 10:46 kommer ”är vid liseberg nu”. Jahaja, vart då vid Liseberg? Jag såg dem då inte i alla fall.
Men några sekunder senare dök de upp, en liten skara i gröna skjortor på frammarsch en bit bort. Jag såg honom, men han hade inte sett mig ännu. Jag gick närmare, ställde mig en bit ifrån och väntade. Snart såg han mig, och kom genast mot mig. En lång kram blev vår hälsning. Sedan fick man träffa resten av skaran. De vart trevliga hela bunten, och visste tydligen redan en massa om mig. I alla fall mina andranamn.
Sedan öppnade parken och alla scoutisarna kom ju dagen till ära in gratis. Men för de skjortlösa var det bara till att betala och krångla. Men jag kom in i alla fall.

Solen stekte och jag hade min vinterjacka på mig. Vinterjackan ja, tvångsjackan. Varje gång man försöker krama någon blir man hindrad på direkten. Min jacka är väldigt pryd av sig. Därför såg vi till att avlägsna den så fort som möjligt, och den fick äran att tillbringa dagen i Lisebergs fina garderob. Ett problem löst.
Utan jackan blev dagen till enn härlig, lagom solig, och inte allt för kall dag. Där gick jag, tätt tillsammans med min Robert. Köerna växte snabbt, och vi vandrade genom hela parken för att skaffa oss varsitt åkpass. Nu i efterhand kan jag filosofera över om de ens var nödvändiga att skaffa.
Rainbow åktes i alla fall, och sedan anslöt sig Elias till oss, och tillsammans övertalade vi Robert att åka Balder. Roligaste jag gjort på länge. Han är så söt när det kommer till sånt <3
Men utöver det spenderades mesta delen av dagen med att bara vandra runt i parken, mysa och störa människor i närheten. Vissa stirrade argt, vissa kollade bort, vissa härmade oss och vissa ignorerade oss helt enkelt. Men vi hade ju inte setts på flera veckor. Då skiter man ganska mycket i vad andra tycker.
Där satt vi på en bänk, och i ögonvrån ser jag en grupp små scouter komma gående, de ser oss, stirrar, och tvärvänder på fläcken. Samma sak med flickgruppen efter. Det fick mig att skratta mitt upp i allt. De hade gärna fått gå förbi, men nåväl, deras val.
Men ett antal kul kommentarer fick man ju i alla fall, såsom ”ja, håll du hårt i honom, släpp honom inte, han kanske inte klarar sig själv”, och ”störde jag er nu eller? ;)”. Men roligast var nog ändå ”Hyr rum!” som vi fick tillropat av en ledare när vi umgicks utanför kön till flumride. Äh, vaddåför? ^^

Enda misstaget för dagen var att vi åkte Colorado på slutet. Mina fötter blev helt dränkta och jag frös rejält. Så fick jag sitta sedan och vänta på först tåget, och sedan på pappa. Kallt värre. Men det var det Enda jag inte var riktigt nöjd med.
Men nu hoppar jag ju i förväg. Detdär var hemfärden ju. Jag är ju på Liseberg nu. Nåja, vi gjorde inte så mycket mer än att tycka om varandra en massa och kanske störa ett antal männskor. Men, dom behöver ju inte kolla, de kan alltid titta på något annat. Det är inte världens undergång.
Men klockan kvart i åtta var det dags för dem att gå igen. Avsked är aldrig lätta. Väldigt svåra faktiskt. Men han gick, efter en lång avskedskyss som fick hela scouttruppen att stanna och vänta. Men sedan var han borta. Och jag promenerade till stationen.

Och sedan var jag på tåget hem. Mitt emot mig sitter en gråhårig gubbe och hans fru. Hon hade en fräsig frisyr, men såg prydlig och respektingivande ut. Gubben hade jag inte många åsikter om. De passade inte vidare bra tillsammans i alla fall.
På andra sidan gången satt två tjejer i ungefär min ålder kanske, eller något äldre. Helt plötsligt börjar gubben peka och vifta och prata högljutt ”titta där, titta, bara sätter upp foten sådär! Alltså kan man verkligen bara göra sådär?! Hur ska, hur ska.. bara sätter upp foten så! Jag skulle då Aldrig kunna..!”
Herregud, där sitter han och pratar så att alla hör honom, påpekar något som en helt okänd tjej på tåget gör, och manifesterar hur otroligt hemskt det är. Men snälla lilla gubben, hur ser du själv ut egentligen? Pekar och viftar och påpekar andras beteende när du själv skämmer ut dig ganska rejält. Ta du och skit i vad någon tjej gör på tåget och tänk på att hålla röstläget under kontroll.
Ville jag säga.

Men nu är jag alltså hemma. Och mitt internet har lagt av. Och det är ett jävla vrickat fel. Jag kommer åt google. Jag kan söka. Jag kommer in på bilddagboken men kan inte kolla mina vänner. Jag kommer inte åt hamsterpaj. Msn funkar inte. Bara google funkar ordentligt. Jävla skitfel.
Stackars mig. Jag ville ju lägga upp alla söta bilder på bilddagboken. Och jag ville skriva detta. Nu sitter jag i word. Vettefan när jag kan komma åt internet ordentligt igen. Irriterande är vad det är.

Men klockan är halv tolv. Filosofera vidare får jag göra i morgon.
Godnattsven på er allihopa :)

(Tjohoo! Man kan ju bestämma tid och datum för inläggen helt själv! :D Alltså spelar det ingen roll att mitt internet la av! .. nästan.. men i alla fall ! ^^)

Read more...

Jahaja.

Då vart man med blogg.
Något jag tänkt på länge i och för sig. Men det har aldrig blivit av riktigt.
Konstigt, när jag alltid känner att jag har en sån massa tankar att uttrycka..

Nåja, nu har jag den, och nu kan jag skriva så mycket jag vill, nästan när jag vill. Förutom när jag har läxor, när jag är trött, när jag spenderar timmar med att prata med Robert, eller när jag helt enkelt inte har något jag tänkt på.
Fantastiskt alltså.
Bara det inte blir som ett av alla mina andra projekt. Påbörjade, men aldrig avslutade. Det brukar bli så, intresset försvinner, sedan ligger de där, i någon månad, eller något år, för att sedan bli upptagna igen och färdiggjorda.

Men nu så, mitt i natten, när jag borde sova eftersom jag ska upp typ extremt tidigt imorgon, DÅ, ja just DÅ passar jag på att skaffa mig en blogg. Mitt språk är säkert som svejsan, undras hur många stavfel jag har nu..

Men här är den, och här ska jag nu skriva ner alla intressanta och världsomvändande tankar jag tänker varje dag. Tänk vad roligt.
Men, nu är det sent, imorgon är det scoutinvasion på Liseberg, och jag ska vara där! Fast att jag inte är scout ska jag vara där! Bara för Robert <3
Gonatt allesammans . :)

Read more...