Kvintcirkel och kväveföreningar.

Torsdag. Dagen innan naturkunskapsprovet. Pianolektion på kvällen. Jobbigt, man kommer hem sent, och man hinner inte plugga. Suck.
Tänkte Hannan imorse.

Naturkunskapsprovet stör fortfarande. Det är imorgon. Mer än nånsin imorgon. Aah, jag vill inte, naturkunskap är inte roligt. Suck. Men det får gå som det går. Jag har visst spanskaglosor med. Ännumer suck.
Men, jag hade pianolektion idag. Han bytte över från att låta mig spela jazz till att lära mig kvintcirkeln och hur man enklast plankar en låt. SÅ ROLIGT ÄR DET SÅ DET ÄR INTE SANT! Jag har redan plankat klart låten jag fick i läxa, samma kväll liksom! Det är annat än att sitta och tjura kvällen innan för att man inte fattar jazzen man fått i läxa. Säger bara det. Rätt ämne så lär jag mej hur fort som helst. Bara intresset finns så funkar min hjärna prima.
Men det är ju just det. Intresset. Naturkunskap = tråååååkigast i hela vida världen, enligt min hjärna. Så alla kan ju gissa vad jag gjorde ikväll. Jodå, ni ska få två alternativ; pluggade naturkunskap eller övade piano. Just det, som alla redan gissat för 100000000 år sedan och lite till.. jag spelade piano. Men jag har prov imorron. Dumt av mig. Dessutom har jag glosor. Jag är så onödig ibland. Hoppas att jag kan inbilla min hjärna att det är intressant när jag sätter mig för att plugga sedan..

Så ja. Få se om min superhjärna kan åstadkomma under även denna gången. I'm counting on you, brain!
Är det verkligen normalt att prata om sin hjärna som en annan person? "Nej, min hjärna tycker inte det är kul", "min hjärna är så smart" är inte min hjärna = jag ? Jag är min hjärna, och hjärnan är jag. Hur fasiken hänger det annars ihop. Men ändå. Det känns så. Jag har en skitsmart hjärna innanför pannbenet och jag är förbaskat tacksam för det. Skulle inte byta ut den mot något. Men i och för sig kan jag inte göra det, för flyttas min hjärna så flyttas jag, eftersom jag är min hjärna. Men varför känns det inte så ?
Kanske är det för att det är så hemskt i Sverige, och i samhället, att säga "jag är smart" .. då är det lindrigare att skylla ifrån sig på hjärnan och säga "min hjärna är så smart". Då är det inte jag personligen som klandras liksom. Fast att det egentligen är det. Men folk stör sig mindre på om man säger så. Verkar det som. För man kan ju inte bara säga att man är smart, då är man besserwisser och måste slutas ut ur det "normala" samhället, för man platsar inte, man har för höga tankar om sig själv. Men om sin hjärna får man tydligen ha hur höga tankar man vill. Fast att det är samma sak.

Krångligt. Något annat som är krångligt, det är min naturkunskap. Borde nog börja plugga.
Dessutom ska jag förhoppningsvis upp till Robert nästa helg^^
Jag avslutar visst alltid med att säga något om Robert.. undras varför.. kan det vara för att.. jag gillar honom kanske? ^^
Usch vad fjantig jag är ^^
I vilket fall, hejsven ! :)