Ett prov, Och ett bra resultat.

Naturkunskapsprov imorse. Gick bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. Men jag har nog ändå ett antal fel. Men jag svarade på allt, och det var inte helt orimliga svar. Det känns bra. Får väl se hur det går.
Fysiken håller på att bli väldigt svår, men på något sätt ska jag nog klara av den ändå. Jag brukar klara det mesta om jag bara försöker. Tack och lov. Hade varit jobbigt annars.
Fick tillbaka en hörövning i spanskan med. 17/18, näst bäst var 13/18. Såg många som fick runt eller under 10 med.. Undras hur det kommer sig. Förstår jag spanska bättre, eller var det bara så att jag mindes sidorna i boken väldigt bra? För jag läste bara igenom dom två gånger. Kan jag minnas allt efter det ? Eller förstod jag faktiskt vad de sa när jag lyssnade? Jaja, ett bra resultat i alla fall, och jag klarade av att svara på en fråga utan att vara förberedd. I och för sig var det bara att säga "voy a visitar mi abuela" "Sí, vive en Kungsbacka" "ee... nó se". Men ändå, jag är stolt över mig själv, jag får alltid hjärnsläpp när jag måste prata något språk utan att ha förberett mig. Jag tappar alltid orden. Men det gick ju ändå. Stolt.

I helgen ska jag alltså till farmor, vilket var vad min spanskalärare frågade efter. Vi ska stöpa ljus. Det är alltid så jättemysigt så jag ser fram emot det massa. Men jag har läxor med. Skolan kväver snart hela min fritid. Jag måste läsa några sidor i kemi, jag har engelskaprov nästa fredag, jag har spanskaglosor till måndag, och jag måste räkna iväg i matten igen. Jag har halkat "efter". Eller ja, jag är bara drygt en vecka före klassen nu. Jag brukade vara en halv månad i förväg. Jag vill inte att de ska komma ikapp mig. Varför vet jag inte. Jag kan inte ligga före för alltid i allt. Ond cirkel. Om jag inte ligger före känner jag mig sämst i hela världen. Varför är det så? Varför tvingar jag mig själv att kunna allting innan jag har lärt mig det? Varför ställer jag krav på mig själv att alltid ha svaret när andra undrar? Jag kommer gå under av mina egna krav. Jag går en pluggislinje, en svår linje där man måste anstränga sig, och ändå är jag inte nöjd med att bara ligga i fas, att bara vara lika bra som de andra i klassen. Jag måste vara bättre hela tiden. Jag kommer kollapsa, förr eller senare. Jag hoppas på senare. Typ efter andra året är slut, då skulle det passa kanske. Jag får planera in det där, annars kommer jag väl inte ha tid att kollapsa heller.

Och min stavning är på väg utför. Jag höll på att skriva "kolappsa" två gånger, istället för det rätta. Jag brukade vara en mästare på att stava, vad har hänt egentligen? Jag märker det nu, att det är fler och fler ord som jag blir osäker och måste tänka efter på. Så har det aldrig varit innan. Vad beror det på? Jag vill inte att det ska vara så! Jag vill ha min braiga stavning kvar.

Nästa helg ska jag antagligen åka upp till Robert. Med tåg. 17.07 från Göteborg C, framme 19.26 i Grums. Äntligen får jag träffa honom igen.
Vi har faktiskt varit tillsammans i 4 månader nu. 4 månader och en dag. Denise blev värsta förvånad på bussen idag, hon trodde vi hade varit tillsammans "kanske typ 1 och en halv månad". Nejnejnejnej, vi har vart tillsammans myyycket längre än så. Tänka sig, mitt första förhållande håller så länge ^^ Och mycket längre ska det hålla. Jag har en känsla av att det här är något riktigt bra <3
I alla fall så ska jag åka upp till honom nästa helg, om bara mamma tillåter det. Vilket jag hoppas.

Utöver allt detta måste jag verkligen börja fixa julklappar nu. Har inte skaffat några alls än, över huvud taget. Kanske är bråttom nu?

Nåja, ljusstöpning imorrn, Robert nästa helg, och sedan ska jag tänka på att ta det Lugnt!
Håll det i huvudet, Hanna ; ljusstöpning, Robert, Lugn, sedan får resten gå som det går, det löser sig alltid på något sätt, det vet du :)