En sorts lyckodag mitt i sorgetiden.

16 Augusti. Tisdag. För naturarna i Nv1c innebar det terminens första matteprov. För en av Hannorna i samma klass innebar det en ledsen dag. En dag då hon tänkte extra mycket på sin farfar. En dag då hon undrade varför hon inte var ledsnare också. En dag när hon kom på att tiden gått fortare än hon trott. En dag då hennes farfar varit på ett bättre ställe i ett år.
Jag hoppas du har det bra ovan där, farfar <3Sen så var det det där matteprovet. Jag pluggar aldrig inför matteprov, enligt mig kan man inte göra något sådant. Matten räknar man på lektionen, man lär sig repeterar och övar under lektionerna. Det är inget man kan plugga på. Provet gick varken bra eller dåligt, antagligen har jag många rätt, men jag kan lika väl ha alla fel känns det som. Vart har min yesdärsattden!-känsla tagit vägen? Har den gått och lagt sig och försovit sig så illa att den åldrats och avlidit? Jag saknar den känslan..

I helgen var jag hos Robert. Vi hade det så mysigt så. I går delade vi ut förra veckans ros på svenskan. Jag gav min till Robert. Svenskaläraren sa att det var jättetrevligt men att de nog inte ville veta vad vi hade gjort. Jag blev tyst. Ingen kommentar på det. Nej, ingen ska få för sej nåt. Men ingen kommentar bara. Haha, alla som kan läsa och har någorlunda fria fantasier kommer vilja att jag ska byta ämne på en gång. Och det tänker jag göra med.
Ska bara säga att jag saknar Robert en massa först.

Jag är fattig. Rättelse; jag var fattig. Imorse hade jag 187 kr på mitt konto. Dom skulle räcka resten av månaden inkluderat resan upp till Robert under lovet. Ajaj, jag hade ont om pengar. Jag behövde pengar. Detta hände:
"Pappa, jag behöver tjäna pengar, vad kan jag göra?"
"Ptja, Monica gör det mesta här hemma, så jag vet inte riktigt.."
"Men, jag har bara 180 kronor, jag behöver pengar! Så finns det inget jag kan göra?"
"Nej alltså.. jag kommer inte på något så.. men jag hade i och för sig tänkt ge både dej och Henrik 1000 kronor var nångång nu.."
"Har du blivit galen? varför då för??"
"Jamen, är det så dåligt då? Det var ju passande nu, du verkar ju behöva dom ändå.."
"Jaa, det behöver jag.. men varför?"
"Äh, jag har tjänat så mycket på sista tiden ändå så jag kunde lika gärna ge er lite"
"Men herregud ! Nej, jag ska inte klaga, sådana uppgörelser kan jag gärna gå med på.. men jag tror du har blivit galen pappa"
I alla fall, alla ser poängen. Jag är rik. Rikrikrik. Och i månadsskiftet blir jag ännu rikare. Wohoo.
Men vad ska jag göra med pengarna? Spaaaara viskar en röst i mitt öra. Ja, det vore smart. Men jag ska nog prova dendär klänningen på Gina, och skaffa ett nytt armband på glitter, och så skulle ju jag och Jossan fixa 70-talskläder till festen, och så fyller Henrik år snart, och så... ääääh, spara var det Hanna. Skärp mig!

Och nu har jag talat ut med Robert med. Känns bra. Jag tänker inte ens skriva om vad. Men vi har talat ut, det känns bra. Jag kan verkligen prata med honom om allt. Det uppskattar jag massa Robert <3 Så du vet det, jag kan berätta allt för dig, hoppas du har förstått att jag litar helt och hållet på dej <3