Det finns dagar när man känner att man hatar allt.

Det är lördag idag. Robert är här faktiskt. Han sitter uppe med pappa i köket och går igenom massa el-grejsimojs som jag inte fattar i vilket fall.. Nåt med digital elektronik var det visst i alla fall. Pappa hävdar att det är helt onödigt. Något man bara måste lära sig som man aldrig har nytta av senare. Av det kan jag dra slutsatsen att pappa grejjar med Analog elektronik. Det låter vettigt. Faktiskt.
I vilket fall då så sitter de där uppe, och jag borde sitta här nere och läsa några engelska reviews för att kunna skriva min egna review av filmen "This is England". Bara det är helt löjligt. Vi såg filmen för säkert tre veckor sedan. Hur fasen kan hon tro att vi minns allt efter Tre Veckor? Jag minns knappt namnen på de medverkande rollerna. Liksom. Det går ju inte. Men i alla fall. Här sitter jag. Här nere. Men inte sjutton läser jag reviews för det. Engelskaläraren hatar mig ändå, så varför anstränga sig i onödan? Nej, nu sa jag visst emot mig själv. Klart jag ska anstränga mig för att överbevisa henne om att jag faktiskt är duktig. Men jag hittar inga jävla reviews så jag gav upp. Jag får försöka ändå. Säkerligen blir den precis under gränsen till Mvg, precis som allt annat i engelskan. Usch fy för henne. Faktiskt. Jag brukar inte ogilla lärare. Men hon är blä. Usch för att hon är min mentor dessutom -.- "Du ligger nog i alla fall på ett Veeegeee just nu" som man fick höra på sitt uvecklingssamtal. Bajstant. Nej, nu var jag elak igen. Hon är så .. snorkig, bara.

Och jag och min bror har ju denhära dispyten som pågått i ett par dagar. Den olösliga. Pappa hade sagt till oss för några dagar sedan att vi kanske kunde bjuda in folk över nyår, eftersom han och Monica inte skulle vara hemma. Så jag sa det till Josefin sedan, i skolan, eftersom vi kom på den fantastiskt roliga idén att fira nyår tillsammans. Jag sa att vi kunde nog vara hos mig. Eftersom jag inte hört något annat. Men tydligen så hade bajspappa sagt till Henrik i förväg att han kunde bjuda in några. Förväntar han sig inte att jag har några att bjuda in? Eller varför säger han det till Henrik först? Ska han ha förtur, när han redan har haft sina kompisar här på middag och skit ett antal gånger innan? Ska han ändå få nyår här Också då?
Svar: Ja. För bajspappa orkar inte lägga sig i nu. Han har skapat ett problem, men skyller ifrån sig med "det är inte mitt fel, va inte sura på mig nu, jag har inte gjort nåt fel" och sedan "om det ska bli såhär jobbigt varenda gång man försöker vara Snäll, så kan jag skita fullständigt i det i fortsättningen då" och så går han. Han orkar aldrig lösa något han har orsakat. Det är ju inte hans fel. Suck.
Så min bror hade redan frågat sina kompisar och bladenbladenblaaa och nu måste dom vara här eftersom dom ABSOLUT inte kan vara någon annan stans. Nej, han har ju varit här så många gånger innan, och nu har dom ju bestämt att dom ska betala maten tillsammans, och MASSAAAA saker så vi kan absolut inte vara här.
När är det min tur egentligen? Det är inte mitt fel att ingen sa någonting till mig. Jag tycker henrik kan vara hos mamma med sina kompisar, eftersom dom redan har varit här flera gånger. Då kan det ju vara min tur. Jag kan fixa så att mamma inte är hemma kanske, och så kan dom vara där. Men näääe, det KÄNNER han inte för "det är inte samma sak". Bajsbarn är vad han är. Kommer in med sin spydiga översittarattityd och "men nu e det såhär Hanna, att vi hade bestämt innan. Fattar du inte det? Är det svårt att få in i din hjärna? Vi ska vara här nu, bara så du vet, förvänta dig inget annat. Vi hade bestämt först, så du och Robert får ta vägen nån annan stans". AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH han beter sig som att han äger hela Jävla världen. Jag stör mig. En liten plutt på 14 år som försöker sätta sig över mig. Vem tror han att han är? Är alla hans beslut allsmäktiga bara för "han och hans kompisar har ju bestämt det nu"? Men vafan då kan jag också BESTÄMMA att jag ska vara här, och så är Mina besluta allsmäktiga. Problem löst. Sorry, maka på dig Henrik, för här ska JAG vara.
Vad har hela världen emot mig?
Jag känner för att sabba hela hans nyårskväll genom att komma upp, sätta mig vid teven, och bara vara allmänt jobbig. Hämnd är fel sätt, jag vet. Men jag vill inte att andra ska få saker som inte jag får. Då måste jag fördärva för dom, så att dom inte heller får nåt när inte jag får.
Och jag vet att det är fel att tänka så, men jag BRYR MIG INTE för jag känner ändå för att göra så, och då VILL jag göra så och då Skiter jag i om det är fel. Dom gjorde fel mot mig från början. Jag kan göra fel tillbaka!
Men självklart är jag för feg för att någonsin göra någonting tillbaka. Det enda jag kommer göra är att tjöta emot när min översittarbror med gayröst kommer in för femte gången snart för att tala om för mig hur lite jag fattar och hur mycket dom ska vara här alldeles själva.
Sedan får jag leva med min undertryckta ilska för alltid och evigt och lite till. Precis som alltid. Jag bär på en massa ilska. Stackars den jag exploderar på. Hejdå.