Tvångsjackor, kalla fötter och förargelseväckande beteende.

Lördag. Liseberg. Scoutinvasion. En Hanna.
Klockan tjugo i elva stod jag där, utanför stora entrén in till Liseberg. Trodde att han skulle vara där då, för det tar ändå inte sååå lång tid att gå från centralen och dit. Inte vad jag hört i alla fall, har aldrig provat själv..
I vilket fall så, där stod man, helt ensam. Runt om fanns en massa scouter och folk som väntade på att parken skulle öppna. Men var var Robert? Hade skickat över fem miljarder sms kändes det som, men fick ändå inget svar. Men så, 10:46 kommer ”är vid liseberg nu”. Jahaja, vart då vid Liseberg? Jag såg dem då inte i alla fall.
Men några sekunder senare dök de upp, en liten skara i gröna skjortor på frammarsch en bit bort. Jag såg honom, men han hade inte sett mig ännu. Jag gick närmare, ställde mig en bit ifrån och väntade. Snart såg han mig, och kom genast mot mig. En lång kram blev vår hälsning. Sedan fick man träffa resten av skaran. De vart trevliga hela bunten, och visste tydligen redan en massa om mig. I alla fall mina andranamn.
Sedan öppnade parken och alla scoutisarna kom ju dagen till ära in gratis. Men för de skjortlösa var det bara till att betala och krångla. Men jag kom in i alla fall.

Solen stekte och jag hade min vinterjacka på mig. Vinterjackan ja, tvångsjackan. Varje gång man försöker krama någon blir man hindrad på direkten. Min jacka är väldigt pryd av sig. Därför såg vi till att avlägsna den så fort som möjligt, och den fick äran att tillbringa dagen i Lisebergs fina garderob. Ett problem löst.
Utan jackan blev dagen till enn härlig, lagom solig, och inte allt för kall dag. Där gick jag, tätt tillsammans med min Robert. Köerna växte snabbt, och vi vandrade genom hela parken för att skaffa oss varsitt åkpass. Nu i efterhand kan jag filosofera över om de ens var nödvändiga att skaffa.
Rainbow åktes i alla fall, och sedan anslöt sig Elias till oss, och tillsammans övertalade vi Robert att åka Balder. Roligaste jag gjort på länge. Han är så söt när det kommer till sånt <3
Men utöver det spenderades mesta delen av dagen med att bara vandra runt i parken, mysa och störa människor i närheten. Vissa stirrade argt, vissa kollade bort, vissa härmade oss och vissa ignorerade oss helt enkelt. Men vi hade ju inte setts på flera veckor. Då skiter man ganska mycket i vad andra tycker.
Där satt vi på en bänk, och i ögonvrån ser jag en grupp små scouter komma gående, de ser oss, stirrar, och tvärvänder på fläcken. Samma sak med flickgruppen efter. Det fick mig att skratta mitt upp i allt. De hade gärna fått gå förbi, men nåväl, deras val.
Men ett antal kul kommentarer fick man ju i alla fall, såsom ”ja, håll du hårt i honom, släpp honom inte, han kanske inte klarar sig själv”, och ”störde jag er nu eller? ;)”. Men roligast var nog ändå ”Hyr rum!” som vi fick tillropat av en ledare när vi umgicks utanför kön till flumride. Äh, vaddåför? ^^

Enda misstaget för dagen var att vi åkte Colorado på slutet. Mina fötter blev helt dränkta och jag frös rejält. Så fick jag sitta sedan och vänta på först tåget, och sedan på pappa. Kallt värre. Men det var det Enda jag inte var riktigt nöjd med.
Men nu hoppar jag ju i förväg. Detdär var hemfärden ju. Jag är ju på Liseberg nu. Nåja, vi gjorde inte så mycket mer än att tycka om varandra en massa och kanske störa ett antal männskor. Men, dom behöver ju inte kolla, de kan alltid titta på något annat. Det är inte världens undergång.
Men klockan kvart i åtta var det dags för dem att gå igen. Avsked är aldrig lätta. Väldigt svåra faktiskt. Men han gick, efter en lång avskedskyss som fick hela scouttruppen att stanna och vänta. Men sedan var han borta. Och jag promenerade till stationen.

Och sedan var jag på tåget hem. Mitt emot mig sitter en gråhårig gubbe och hans fru. Hon hade en fräsig frisyr, men såg prydlig och respektingivande ut. Gubben hade jag inte många åsikter om. De passade inte vidare bra tillsammans i alla fall.
På andra sidan gången satt två tjejer i ungefär min ålder kanske, eller något äldre. Helt plötsligt börjar gubben peka och vifta och prata högljutt ”titta där, titta, bara sätter upp foten sådär! Alltså kan man verkligen bara göra sådär?! Hur ska, hur ska.. bara sätter upp foten så! Jag skulle då Aldrig kunna..!”
Herregud, där sitter han och pratar så att alla hör honom, påpekar något som en helt okänd tjej på tåget gör, och manifesterar hur otroligt hemskt det är. Men snälla lilla gubben, hur ser du själv ut egentligen? Pekar och viftar och påpekar andras beteende när du själv skämmer ut dig ganska rejält. Ta du och skit i vad någon tjej gör på tåget och tänk på att hålla röstläget under kontroll.
Ville jag säga.

Men nu är jag alltså hemma. Och mitt internet har lagt av. Och det är ett jävla vrickat fel. Jag kommer åt google. Jag kan söka. Jag kommer in på bilddagboken men kan inte kolla mina vänner. Jag kommer inte åt hamsterpaj. Msn funkar inte. Bara google funkar ordentligt. Jävla skitfel.
Stackars mig. Jag ville ju lägga upp alla söta bilder på bilddagboken. Och jag ville skriva detta. Nu sitter jag i word. Vettefan när jag kan komma åt internet ordentligt igen. Irriterande är vad det är.

Men klockan är halv tolv. Filosofera vidare får jag göra i morgon.
Godnattsven på er allihopa :)

(Tjohoo! Man kan ju bestämma tid och datum för inläggen helt själv! :D Alltså spelar det ingen roll att mitt internet la av! .. nästan.. men i alla fall ! ^^)