En inkompetent Elvis, opassande choklad, och en liten tant.

Tisdag. Skola alltså. Sovmorgon. Det är i alla fall något positivt.
Nej, nu ska jag inte ljuga, jag gillar skolan. Den är riktigt rolig faktiskt.
Historia hade man först då. Olof, våran lärare, han är riktigt fräsig han. Ja, det är faktiskt Olof som gör historialektionerna roliga. Tack Olof, har aldrig gillat historia innan.

Sedan vart det lunch. Ingen god mat. Alls. Fisk bordelaise. Knepigt namn. Men det var inte gott i alla fall. Annars brukar bambamaten vara god på Aranäs. I alla fall, till poängen.
Efter lunchen var det dags för Datorkunskap. Med Lars. Aka Elvis.
Han är helt jäkla väck i huvudet. Okej, kanske inte, han är säkert jättetrevlig. Men lärare borde han inte vara. Han kan inte lära ut. Han ger oss instruktioner, och sedan när han ska demonstrera så gör han annorlunda än sina egna instruktioner! Aah, jag blir så irriterad på honom.
Och förra veckan, då sa han på lektionen att vi skulle skriva våran labbrapport i Kemi på lektionen denna veckan. Jag, som hade varit en duktig liten elev, hade redan skrivit min rapport. Vilket jag sa till Lars. Aka Elvis.
Men vad får man för svar? Jo "men du kan Säkert få lämna in den igen, om du bara pratar med din lärare.." Jomen tack , det var ju Precis det jag ville höra. Inte.
I alla fall, jag hoppas jag klarar slutprovet i Datorkunskap. Får lita på min egen förmåga att lista ut saker. För hans undervisning kommer jag inte ha vidare mycket hjälp av.

Efter skolan hade jag i alla fall trumlektion. Det visade sig att Jossan hade sånglektion tio minuter efter min lektion. Det innebar gemensam promenad till Fyren det. Men vi var hungriga; den dåliga bambamaten tog ut sin rätt. Så vi stack in på Hemköp och köpte oss tre varsinna chokladkakor. Gott värre. Så det smaskade vi på hela vägen till Fyren.
Sedan hade man trummor. Och efter trummorna gick jag till stationen. I min skolväska låg två orörda chokladkakor. Där stog jag och väntade på bussen. Och dom var i min väska.
Men, man kan inte stå mitt på stationen och vräka i sig choklad helt för sig själv. Det ser inte bra ut. Jag skulle se ut som värsta godisgrisen. Så där stod jag. Och dom förblev där dom var.
Och mitt när jag stog där och störde mig som mest, såg jag en liten, liten tant komma gående långt borta. Men det är ju Hon! tänkte jag, henne känner jag igen. Men när hon kom närmare så var det inte alls hon. Det var en helt okänd tant. Men ändå. Jag började tänka.
När jag gick på torås, gamla fina torås. Då mötte jag alltid den lilla tanten i backen upp. Hon promenerade där, varje dag, samma tid. Vad har hänt med den lilla tanten? Jag ser henne aldrig längre.
Och chokladen låg där den låg.

Och sedan vardagspratet: Jag kom hem, jag åt middag, laxpytt faktiskt. Jag snackade bort två timmar, minst, med Robert. Jag kom på att jag hade läxor. Sedan snackade vi lite till, och sedan fick jag göra mina läxor. Han skulle se grannfejden, samma program som min mamma kollar på just nu. Och jag räknade ut att vi har 320 glosor att plugga in till vårat uppkommande Engelskaprov. Jobbigt. Jobbigt, säger jag bara.