Stressen tär på mig nu

Jag kom hem idag, efter att ha varit kvar i stan till kvart i sju. Det började med en synkoll inför handledarkursen på nästa tisdag, men blev förläng av viktorias trevliga sällskap :)

Hur som helst, på bussen hem inser jag att jag nu måste ta itu med allt jag sett klumpa ihop sig som en tjock blockad inför helgen och början på nästa vecka. Jag har demasiado att göra. Tanto deberes. Hm, undras om jag kommer börja snacka spanska när jag känner mej stressad i framtiden..

Jag bröt i alla fall ihop helt och började gråta efter att mamma bett mig plocka ur diskmaskinen. Jag hinner ju inte!
Jag hinner förfan ingenting!
Jag har så fruktansvärt mycket att göra på så otroligt lite tid. Kommer det vara såhär fram till vi går på sommarlov?
Nja, jag kollade min kalender idag faktiskt, vissa veckor kommer vara körigt, men det mesta är ganska lugnt.

Nåja, jag bröt i alla fall ihop som sagt. Det är inte något jag brukar göra, men nu bara forsade tårarna. Stressen måste ut. Jag har inte råd att misslyckas med en enda liten grej, jag har inte råd att riskera mina höga slutbetyg. Jag har inte råd att ta det lugnt när andra vill att jag ska jobba. Jag har inte råd att bestämma över mitt eget liv.
Jag har ingen fritid längre, och jag har definitivt inte tid att sitta här och skriva detta.

Nu ska jag duscha, plugga vidare på fysikprovet, kolla så att jag har historiainlämningen klar till imorgon, tänka igenom hur jag ska presentera mitt svenskaarbete imorgon, och vilken fråga/frågor jag ska ställa till Kieran, och plugga in spanskaglosorna vi fick idag som är till på fredag, och läsa igenom kemilaborationshandledningen som vi skulle läsa till imorgon..
.. och egentligen borde jag ha övat piano också.. fan!
Alltid något som slinker förbi och man inte hinner med..
och så den jävla diskmaskinen! och så skulle jag visst förhöra henrik på spanska med..

Får jag lov att bryta ihop lite igen?
- Nej, jag hinner inte