Höstlov och snodda tippdatorer.

Åååh, sen är det höstlov. Åååh, Henrik är inte hemma. Herrejäklar vad jag ska spela dator. Och jag ska sova! det kommer bli sååå härligt! Aaah, bara två lektioner kvar nu! Första gången jag uppskattar ett lov, detta har vi förtjänat! Åååh, jag ska spela sims, och jag ska sova massa, så härligt det ska bli!
.. sa Hannan i skolan idag.

Ja, nu har jag lov. Ett helt jävla höstlov väntar på mej nu. Bara att börja. Det är riktigt härligt faktiskt. Men simsspelandet har inte kommit igång ännu. Och jag måste städa mitt rum. Men det är härligt ändå. På måndag kommer Robert. Kan det bli bättre? Nej, det är svårt att se hur det skulle kunna bli det. Härligt är det. Otroligt härligt. Och jag har ont i huvudet.

I skolan idag stannade jag kvar med Josefin. Hon skulle spela tennis. Vi gick som vanligt till GôtteGrisen och köpte godis, jag köpte för 24.50. Sedan satt vi i kemisalens grupprum (på tredjevåningen ovanför ingången till Aranässkolan ^^ ) och käkade godis och så kom vi på att vi kunde ringa Robert. Så det gjorde jag, och så satte jag på högtalartelefon. Han kunde knappt höra vem som var vem.. Men i alla fall så fråga vi om Josefin kunde hänga med på Måndag när jag hämtar honom. Det gick bra sa han. Så det ska bli intressant. Sen ska han få träffa Jennie och hennes Stefan på fredagen på Still Alive Bands ashäftiga konsert. Också det ska bli riktigt roligt. Värmländska möter Småländska. Intressant. Och sedan kanskekanske det blir en klassfest till helgen, så då får Robert träffa hela klassen med. Riktigt kul. Åååh, jag längtar tills detta lovet kommer igång på allvar!

Och idag sa mamma att hon ska kasta sin gamla dator på tippen. Jag kom att tänka på att Vickans broder ville ha min gamla hårddisk när jag bytte ut den på min kära laptop. Så jag frågade mamma om det, och hon sa att han väl kunde få den om han var intresserad. Så jag frågade, och nämnde att vi skulle kasta datorn på tippen. Sedan kom han och hämtade hela datorn :O
Jao, konstiga saker händer ibland. Hoppas han har roligt med den. För oss var den helt värdelös. En gammal usel Windows 98a.
Grattis till datorn. Kör försiktigt med den på moppen. Trevligt att råkas hejdå, ha det så trevligt.

Och nu är det lov, härligahärliga lov, och Robert kommer på måndag, älskadeälskade Robert <3

Read more...

Död och förhoppningsvis återuppstånden igen.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfru Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse
och ett evigt liv.

Jodå, jag var i kyrkan igår. Riktigt mysigt var det. Jag har saknat det. Tölö kyrka. Ganska så exakt ett år sedan jag var där senast nu faktiskt. Men då grät jag. Grät en massa. Farfar.. ååh, farfar jag saknar dig. Ett år sedan nu. För ett år sedan spelade jag på din begravning, för ett år sedan sjöng vi alla för dig en sista gång, för ett år sedan lämnade du oss för att möta honom ovan där. Jag saknar dig, Vi saknar dig, det fanns så många som tyckte om dig. Usch, det är jobbigt att tänka på. Vackraste begravningen jag någonsin varit på var det. I och för sig har jag bara varit på en. Men den kommer nog vara den finaste av många jag kommer att gå på med. Hela kyrkan var fullsatt, solen spred ett sorgset ljus, överallt fanns massvis med blommor från alla som sörjde dig. Åh, vad jag grät, det var så vackert.
I går var jag i alla fall till kyrkan igen, med en del av släkten, eftersom det var just ett år sedan nu. Det var en trevlig gudstjänst, massa psalmer sjöng vi. Det var trevligt :)
Efterråt var det fika hos farmor, och det var lika trevligt det faktiskt :)

Idag, däremot, är det måndag. Varför är jag inte i skolan då ? Skolkar jag ? Jaa, självklart gör jag det, naturare som jag är. Nej, vi har faktiskt A-dag. Åh så härligt det är. Ingen skola på hela dagen. Inte ens utvecklingssamtal eftersom jag har en deltidsjobbande mentor. Åh så trevligt det är!

Men varför loggar ingen jag är ute efter in på msn ? Jag har faktiskt saker att säga!! Och jag måste plugga idag. Jag har tre prov denna veckan! Ett imorgon, ett på torsdag, ett på fredag. Jag blir halvt galen. Nej men, torsdagsprovet är det värsta. Usch, kemi, jag känner på mig att det kommer gå dåligt eller något. Eller något. Kanske går det bra. Men att slå Josefin blir omöjligt. Lika bra att ge upp, jag kan ju inte vara bäst. Men Hanna! Så kan man inte säga, du måste ju försöka! Men jag känner på mig att min tillfälligt återuppväckta blogg kommer att dö en otroligt plågsam död denna veckan igen. Och sedan är det ju lov.. Lov = Robert.. jaa, den kommer nog dö ett tag.
Aah, men det löser sig nog. Ingen skola idag! Härligt härligt.. men farligtfarligt.. neej, inte speciellt xD

Jahapp "Always look on the bright side of life" sjunger min dator nu. Tror det var Robert som skickade den till mig. Och stackars Robert.. Jag känner mig så dum. Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt!! Förlååååt Robert <3 Men du skulle sagt till mig. Men det är ändå mitt fel.. Hoppas som fasen att det går bra på ditt prov nu.. du borde ha det snart nån gång nu.. hoppaaaaas! Förlåt älsklingen <33

Read more...

En sorts lyckodag mitt i sorgetiden.

16 Augusti. Tisdag. För naturarna i Nv1c innebar det terminens första matteprov. För en av Hannorna i samma klass innebar det en ledsen dag. En dag då hon tänkte extra mycket på sin farfar. En dag då hon undrade varför hon inte var ledsnare också. En dag när hon kom på att tiden gått fortare än hon trott. En dag då hennes farfar varit på ett bättre ställe i ett år.
Jag hoppas du har det bra ovan där, farfar <3Sen så var det det där matteprovet. Jag pluggar aldrig inför matteprov, enligt mig kan man inte göra något sådant. Matten räknar man på lektionen, man lär sig repeterar och övar under lektionerna. Det är inget man kan plugga på. Provet gick varken bra eller dåligt, antagligen har jag många rätt, men jag kan lika väl ha alla fel känns det som. Vart har min yesdärsattden!-känsla tagit vägen? Har den gått och lagt sig och försovit sig så illa att den åldrats och avlidit? Jag saknar den känslan..

I helgen var jag hos Robert. Vi hade det så mysigt så. I går delade vi ut förra veckans ros på svenskan. Jag gav min till Robert. Svenskaläraren sa att det var jättetrevligt men att de nog inte ville veta vad vi hade gjort. Jag blev tyst. Ingen kommentar på det. Nej, ingen ska få för sej nåt. Men ingen kommentar bara. Haha, alla som kan läsa och har någorlunda fria fantasier kommer vilja att jag ska byta ämne på en gång. Och det tänker jag göra med.
Ska bara säga att jag saknar Robert en massa först.

Jag är fattig. Rättelse; jag var fattig. Imorse hade jag 187 kr på mitt konto. Dom skulle räcka resten av månaden inkluderat resan upp till Robert under lovet. Ajaj, jag hade ont om pengar. Jag behövde pengar. Detta hände:
"Pappa, jag behöver tjäna pengar, vad kan jag göra?"
"Ptja, Monica gör det mesta här hemma, så jag vet inte riktigt.."
"Men, jag har bara 180 kronor, jag behöver pengar! Så finns det inget jag kan göra?"
"Nej alltså.. jag kommer inte på något så.. men jag hade i och för sig tänkt ge både dej och Henrik 1000 kronor var nångång nu.."
"Har du blivit galen? varför då för??"
"Jamen, är det så dåligt då? Det var ju passande nu, du verkar ju behöva dom ändå.."
"Jaa, det behöver jag.. men varför?"
"Äh, jag har tjänat så mycket på sista tiden ändå så jag kunde lika gärna ge er lite"
"Men herregud ! Nej, jag ska inte klaga, sådana uppgörelser kan jag gärna gå med på.. men jag tror du har blivit galen pappa"
I alla fall, alla ser poängen. Jag är rik. Rikrikrik. Och i månadsskiftet blir jag ännu rikare. Wohoo.
Men vad ska jag göra med pengarna? Spaaaara viskar en röst i mitt öra. Ja, det vore smart. Men jag ska nog prova dendär klänningen på Gina, och skaffa ett nytt armband på glitter, och så skulle ju jag och Jossan fixa 70-talskläder till festen, och så fyller Henrik år snart, och så... ääääh, spara var det Hanna. Skärp mig!

Och nu har jag talat ut med Robert med. Känns bra. Jag tänker inte ens skriva om vad. Men vi har talat ut, det känns bra. Jag kan verkligen prata med honom om allt. Det uppskattar jag massa Robert <3 Så du vet det, jag kan berätta allt för dig, hoppas du har förstått att jag litar helt och hållet på dej <3

Read more...

Ryggont, längtan och fysikprov.

En vanlig inledning till en vanlig text.
Det är tisdag idag. Men inte en vanlig tisdag. Nehej, verkligen inte en vanlig tisdag. En mycket ovanlig tisdag indeed. Så ovanlig att den aldrig inträffat förut och aldrig kommer inträffa igen. Denna dag finns bara en av. Precis som det bara finns en av imorgon. Och en av igår. Men det är bara onödigt att tänka på den, för den är redan försvunnen. Men vi har en liten bit tisdag kvar. Kanske dags att ta vara på den?
Inga läxor idag. Nepps, inga förrens till på fredag. Det är trevligt. Tror jag ska läsa naturkunskapen som gonattsaga idag. Jodå, det blir fint. Läsa om fikonträd. Glad att jag aldrig ätit fikon är jag efter att ha sett den filmen.
Men nu till det väsentliga. Det som inträffade denna otroligt spektakulära tisdag. Jag hade fysikprov. Ja just det! Ett fysikprov, hur mycket mer ovanligt kan det bli än så? Nej, precis, jag vet att du intämmer. Jag hade fysikprov, och jag tror att jag klarade mig riktigt bra. Men det återstår väl att se.
Men här passar ett tack :
Tack, Veronica, för ROGGBIV xD , utan det kanske jag hade gått miste om åtminstone två poäng av 33! Alltså är det väldigt viktigt att minnas Röd, Orange, Gul, Grön, Blå, Indigo, Violett. Så. Tack.

Men nu till det väsentliga. Jag har ont i ryggen. Fördjävligt ont i ryggen. Sitt aldrig i en soffa och chatta på datorn om du inte kan luta ryggen mot något och datorn står för långt ner. Gör inte det. Och spela inte trummor med 7 cm klackar. För jössenamn. Gör inget av det. Det är inte smart.

Men det var ju inte det väsentliga. Det väsentliga är att jag inte vet hur man stavar till väsentligt. Är det kanske vesäntligt? Nääe, aldrig. Kan jag aldrig tro. Vi kör på väsentligt. Väsäntligt? Nej.. vesentligt ? absolut inte. Väsentligt ser bra ut.
I alla fall, det väsentliga är att jag ska åka upp till Robert på fredag <3
Som jag har längtat! och längtar nu med! Jag längtar mig sjuk efter Robert! aaah, vi har inte setts ordentligt på 6 veckor nu! En och en halv månad! Det är sjukt! Hur klarar man det egentligen? AAAH, jag vill till Robert NU! Och på fredag åker jag dit ^^ Får gå tidigare från skolan och allt. Ska bli så kul. Baka tårta och allt! ^^ Men det är inte det vi ser fram emot egentligen.. Ellerhur, Robert? <3

Read more...

Komplimanger, förolämpningar och offrade önskningar.

Lördag idag. Härliga lördag. Äntligen lördag. Vila ut. Lördag betyder vila ut. Lördag betyder ta det lungt. Lördag betyder nu är den ansträngande veckan över.
Men för dem som studerar är Lördagen också en dag att ta igen sitt skolarbete på. Lördagen blir en arbetsdag. När ska elever få ha ledigt?
"Vila kan man göra i graven" känns väldigt passande snart. Fast "vila får man när man skaffat ett arbete" passar nog ännu bättre.

I alla fall, inte helt oväntat så tänker jag alltså säga att jag hade en sjuhelsikes massa läxor att göra idag. Åtta läxor tror jag. Vi ska se.. Spanskaglosor och en text, engelskaglosor och en presentation att repetera inför, en bok att läsa ut i svenskan och skriva läslogg för, anteckningar från en naturkunskapslaboration att renskriva, en kemifråga att besvara (varför brinner olika metaller med olika färg på lågan?), och sist men inte minst; ett stort fysikprov väntar på tisdag. Jag måste plugga inför det. Ja, det var alla mina läxor inför nästa vecka. Hoppas jag. Hoppas inte jag glömt några.

Med skolan kommer ansvar. Det har jag insett. Ansvar för mitt eget lärande. Ingen annan bryr sig om ifall jag lär mig, det är jag som måste bry mig själv om mina betyg. Med ansvar kommer uppoffringar. Det finns så mycket jag har velat göra i flera veckor, men jag får aldrig tid. Aldrig tid för att jag måste göra läxorna. Och för att sedan när dom väl är klara så måste jag verkligen vila. Vila och sova ut. Det är vad jag behöver. Inför flera helger tänker jag "hurra, nu har jag Äntligen tid att göra det jag velat göra hela veckan men inte kunnat för att jag har haft läxor!". Men nej, då är jag så trött, så tiden som inte går åt till att göra läxor på helgen, den tiden sover jag. Äntligen får jag sova. Men när ska jag göra allt det jag vill göra men aldrig hinner då? När ska jag få redigera och fixa med bilderna jag vill på datorn, när ska jag få brodera den där söta tavlan jag vill grejja med hela tiden, när ska jag få ro att bara läsa en bok, när ska jag ... ?
Jag gillar inte stress. Kanske är jag på väg mot det. Jag vet inte. Jag hoppas inte det.

Och så över till ett helt annat ämne. Jag bär på så många sanningar känner jag. Haha, jag är värsta lärd, jag vet så mycket, jag är bäst i hela världen. Inte. Men ibland råkar jag tänka bra tankar.
Som idag när jag tänkte på komplimanger och förolämpningar.
Det är så lätt att förolämpa någon. Så lätt att säga något elakt. Så lätt att göra någon annan ledsen. Det man säger behöver inte ens stämma. Den man säger det till blir så ledsen ändå. Förolämpningar som delas ut överallt, för att man är arg på någon, för att man är avundsjuk, för att man är på dåligt humör, för att man vill såra någon, eller av någon annan anledning. Förolämpningar är så onödiga. Folk blir sårade i onödan.
Jag är inte tjock, det vet jag, men hade någon sagt till mig att jag var det, så tro sjutton att jag hade blivit jätteledsen för det ändå. Det är det jag menar. Man sårar folk utan att det ligger någon sanning bakom.
Komplimanger däremot. Dom är något fint. Något verkligt äkta. De är så svåra att ge. Det krävs så mycket för att ge en liten komplimang. För att säga "vad fin du är idag" eller "vilken fin tröja" eller "gud vad bra du förklarar" eller något sådant. Det krävs mycket. Det krävs att man bjuder på sig själv. För att ge en komplimang måste man ge en del av sig själv. Komplimanger är så personliga. Man berättar vad man själv uppskattar hos den andra personen. Man gör sig själv sårbar. Man hänger ut en del av sig för att göra någon annan glad. Komplimanger är svåra att ge. Därför är de äkta när man väl ger dom.
Det jag menar är kanske, att det är så fruktansvärt onödigt att ta åt sig av förolämpningar när de inte ens stämmer. Men komplimanger, dom ska man ta åt sig av. Ta åt sig och hålla hårt i. För har man fått en komplimang så vet man att personen som gav den menade det. Man vet att den är äkta. Man vet att den betyder något.

Och med det är jag klar för idag :)

Read more...

Överlevnad, irriterande meddelanden och massor med läxor.

Jaha, tisdag. Skola. Sovmorgon. Trevliga lektioner, både matte och fysik. Fast fysiken börjar bli knepig. Tur att det snart är slut med det avsnittet. I alla fall.
Viktoria ringde precis när vi slutade, hon ville gå på Kungsmässan. KlantHanna hade glömt sin plånbok med sitt kort hemma. I fickan hade hon 40 kronor.
Nåväl, ett erbjudande om vandring på Kungsmässan tackar man aldrig nej till, så Hanna svarade visst, så fort jag varit på min trumlektion, vi ses runt fyra vid Fyren. Och det gjorde vi. Trumlektionen gick för övrigt bra, eller i alla fall som den brukar. Ska få en ny låt av honom i veckan. Får komma ihåg att kolla mina mejl denna veckan då.

Med Viktoria på Kungsmässan kan man hitta många trevliga saker, jag fann ett par skor. Men mina 40 kronor räckte inte till att köpa dom. Nångång ska vi gå dit igen snart, då ska jag ha kortet med mig, och då ska skorna vara kvar!
Efter Kungsmässan vandrade vi iväg hem till Viktoria, och sedan fick jag vara med när hon övningskörde! Det var ju egentligen det som var vitsen med hela dagen då ^^
I alla fall, jag överlevde. Jag överlevde faktiskt, tack och lov. Vet inte hur många gånger hon kört innan, men jag överlevde i alla fall. Nej, nu ska jag faktiskt inte vara elak, hon körde bättre än vad jag trodde hon skulle göra, bättre än jag nånsin kört en bil. Förvånande bra faktiskt. Viktoria, jag tänker skylla det på automatväxeln ;)

Sedan ringde Robert, och jag gick ifrån Viktoria, som ändå skulle köra tillbaka, och promenerade mot stationen medans jag pratade med honom. Han är mysig, skickade världens gulligaste sms när jag var i skolan idag.^^
Så honom pratade jag med medans jag väntade på bussen. Men när den väl kom så hette den 734. Dumma bussjäkel, du ska heta 733! Så den bussen gick inte hem. Vad skulle jag göra nu då?
Just då hörde man en röst i högtalarna, en hög irriterande tantröst som bröt på svenska "tåget kvart över från Göteborg är försenat på grund av blablablablablablablabla...." gah, hon tjötade på i en hel jäkla evighet, och jag hörde inget av vad Robert sa. Sedan tystnade hon. Och jag fortsatte prata med Robert. Och sedan kom hon igen! Och sa exakt samma sak. Och sedan en gång till. Jag stör mej! Jag fattade första gången. Sedan vart hon i alla fall tyst på riktigt. Så kom jag på att jag kunde ringa pappa. Han och Henrik och Moncia var ju hos farmor, han kunde hämta mig. Och det gjorde han. Sedan ringde jag upp Robert igen, men han behövde lägga på ganska snart för Elias skulle komma på besök.

Och nu har jag 320 glosor att plugga in till nästa måndag eller fredag eller när det nu är prov på dom. Och så har jag fysikprov nästa tisdag. Och redovisning i engelskan på måndag. Då måste glosorna vara till fredagen. Och så någon sorts enkel rapport om vad jag såg i mikroskopet förra fredagen i naturkunskapen, ska vara färdigt nästa fredag. Nu på fredag är det idrottsdag. Fy fasen för idrottsdagar! Jag avskyr dom! Dom är så onödiga.

Sist men inte minst: Burning Inside <3>Jag är helt förälskad i den Takidalåten, håller på att försöka ta ut den på gitarr nu, den är så jäkla bra!

Read more...

Numera Word-expert, kändis och väldigt trött.

Fy varför gjorde jag så mot mig själv? Var uppe till halv ett? Varför, varför, varför? Det var väl inte smart, Hanna? Nej, det var det verkligen inte, jag borde lära mig. Så sant så! Jag vet, jag har alltid rätt.
Pratade faktiskt med Robert i typ fyra timmar igår ^^ Känns inte som så lång tid, den går så fort när man pratar med honom <3 style="font-style: italic;">vad fan den heter. Där var vi med i alla fall. Världens fulaste bilder var det. Verkligen. Såg hemskt ut. Som en trettonåring eller nåt. Men det jag sagt var inte förvridet i alla fall. Något bra..
.. Hade hellre haft en förvriden text med bra bild till, dock.

Nej, denna helgen har jag faktiskt inte sovit ut alls. Igår snackade jag för länge, och dagen innan dess var det ju heldag med Viktoria på Liseberg, med tillhörande Takidakonsert. Bäst att passa på när biljetterna ger gratis inträde till parken liksom.
Det var i alla fall en hel-lyckad dag, vi hade skitskoj, och konserten var übersuperduperbra. Upptäckte ett nytt band, förbandet. Plan Three hette dom. Verkligen lyssningsvärda. Men bäst av alla var Takida så klart. Ah, den konserten var så jäkla bra! Och längst fram stog vi och allt! Fan va roligt vi hade!
Och nu i skrivande stund är faktiskt Hänke på Takidakonsert borta i Stockholm. Haha! Dom valde Göteborg före Stockholm. Menmen, man kan ju alltid hoppas att han har det lika trevligt som jag och Viktoria hade det. En dag jag sent kommer glömma.

Så, därför är jag trött idag i alla fall. Det är Robert( eller egentligen hela Takida) och Robert och Viktorias fel. Eller helt och hållet mitt eget. Det beror på hur man ser det. Jag föredrar att skylla på andra.

Och nu är jag dessutom full-lärd i Word. Fantastiska kunskaper besitter jag. Undras hur länge de håller i sig. Varför ska man kunna så mycket egentligen? Jag har kunnat använda Word väldigt bra redan innan, vad ska jag kunna allt detta för? Men okej, Elvis, jag erkänner, även om du är inkompetent, så erkänner jag att Kurslitteraturen har varit aningen användbar. Även om boken är redigt störande. Massa färgstarka bilder överallt som förvirrar mig. Nåja, jag tog mig igenom de 60 sidorna i alla fall. Känner mig utbildad och klok. Det duger för mig.

Men nu ska jag bannemej gå och prata ännu mer med Robert, ute på balkongen. Börjar sakna hans röst nu, var ju nästan ett dygn sedan vi pratade senast. Jaja, lite smått patetisk är jag kanske, men jag är nog galen i honom ^^
Gonattsven på er allihopa :)

Read more...