Degen och jag

Jag är deg. Det jag tänker med är deg. Deg deg deg. Seg deg. IQ-begfriad deg. IQ:t åt alla uppgifterna upp. Deg deg deg.

Vi hade alltså fysikprov idag. Herrejävlagud! (förlåt mig men det var det enda som dög..)
Fy vad fruktansvärt svårt det var.

En fråga lydde tillexempel:
Polspänningen är 12 V, du har ett motstånd på 20 ohm, hur stort ska det andra vara om du vill att det ska ge effekten 1 W ?

AAAAH!

Eller:
En lampa märkt 12 V, 8 W kopplas till ett batteri med den elektromotoriska spänningen 16 V och inre resistansen 0,5 ohm. Du måste koppla ytterligare ett motstånd till kretsen för att lampan skall få rätt spänning, hur stort skall detta motstånd vara?

Jag får ryck, rycketi ryck!
De tog mig minst en halvtimma var dedär uppgifterna.

Jag vet inte vad det är eller varför, frågorna om laddning gick lättare än plättlätt, och det brukar de flesta andra uppgifter på fysikprov också göra, jag brukar i alla fall ha en susning. När jag läser sådana där uppgifter så upplever jag samma fysiska effekt som man får om man springer in i en betongvägg med huvudet först; man får jäävligt ont i huvudet och vill ganska gärna gråta lite, för man hittar inget sätt att ta sig förbi den jävla väggen!

Och jag lovar, jag hade samma problem i nian, när vi hade ellära då, det går inte in! Kan inte kan inte kan inte, det är något jag aldrig kommer att kunna förstå logiskt.
Spelar ingen roll hur mycket jag än försöker.

Fy fan vad jag hatar elektriska kretsar!
(och det är inte för att jag inte har försökt, nej, jag har försökt som FAN att förstå dem!)

Jahaja, och imorgon är det biologiprov. Härliga tider!

Bengt.