Jag brottas ofta med mig själv, i perioder, varvat av perioder där jag lever i lycklig ignorans. Jag kan säga att det är då rakt inte lätt, och det är nog ett av de problem jag kommer få jobbigast upplevelser av nu när jag bor helt själv och inte har någon pojkvän.
För jag är så fruktansvärt osäker i mig själv. Igår kläckte jag tanken på riktigt att jag kanske borde skaffa ett sommarjobb. Jag har inte känt för det, men man vet ju att alla skaffar sommarjobb. Man måste ju ha ett sommarjobb, annars syns det i ens CV att man inte har jobbat, och då uppfattas man ju som lat och oengagerad, och då skiter sig allt. Då får man aldrig något jobb sedan. Men vad ska jag jobba med då? Finns det ens några sommarjobb? Söker på ams och hittar inget vettigt. Kommer på att nu går jag ju kemiteknik, jag borde kolla i katalogen vi fick under CHARM och se vilka företag som erbjuder sommarjobb åt min inriktning.. Men så inser jag när jag kollar runt att jag tycker ju inte det är kul? Fy den lede för att jobba på ett pappersbruk, eller med någon industri alls. Har jag valt fel utbildning kanske? Kommer jag någonsin få ett vettigt jobb efter jag läst klart? Vet jag vad jag vill med mitt liv? Kommer jag falla emellan allting och aldrig hitta något vettigt?
Ja, ni förstår nog vartåt det är på väg, allt det här. Det händer mig så ofta, att jag funderar i sådanahär banor. Om allting. Inte bara mitt yrke, men vad jag gör på fritiden, hur jag lever mitt liv, och för att inte tala om förhållanden som varit ett hett ämne i min värld på senaste tiden.
Har man ett förhållande är man för övrigt lyckligt lottad har jag insett. I alla fall om man är som mig. Då har man någon att krypa upp hos, rulla ihop sig i fosterställning hos och beklaga sig över alla sina funderingar. Så kan man bli struken över håret och få höra någon annans betryggande ord om att det kommer att fixa sig, det finns något för alla, och att man aldrig får veta om man inte testar. Man hittar rätt till slut, bara man gör något man gillar så går det bra. Det är så lätt då, så lätt när någon annan kan tala om det. Då är man inte ensam.
Men nu är jag ensam, helt ensam, och mina funderingar släpper inte taget så lätt. Jag måste övertala mig själv om att allting inte skiter sig lika mycket som jag fått för mig.
Idag tog det mig fem timmar. Fem timmar att inse att jag inte måste vara som alla andra. Fem timmar att inse att jag är glad att jag är mig själv och ingen annan. För det är ju jag som lever mitt liv, ingen annan. Så varför skulle jag då försöka göra som någon annan skulle gjort? Jag skulle älskat att stå på ett lab och forska fram nya ämnen till kosmetiska produkter, jag gjorde ju för sjutton egen hårfärg som projektarbete i gymnasiet. Jag skulle älska att doktorera inom någon kul gren av oorganisk kemi. Jag skulle älska att ha ett sommarjobb i en klädbutik eller på ikea, eftersom jag är intresserad av mode och inredning. Jag skulle älska att ha ett litet extrajobb som läxhjälp några kvällar i veckan. Jag skulle älska att bara ta det lugnt hela sommaren och fixa iordning lägenheten med renoveringar o.dyl. Och det har dykt upp en mastersutbildning på Chalmers som gör att man både blir lärare med gymnasiebehörighet och civilingenjör i sitt område på samma gång. Jag tycker den verkar intressant. Och vem som helst annars som läser en 5årig civilingenjörsutbildning kanske inte skulle uppskatta en helomvändning till läraryrket där man får kass lön osv. Men jag är inte vem som helst, jag är jag! Jag behöver inte älska pappersindustri och tillverkningsprocesser bara för att jag läser kemiteknik. Jag behöver inte skaffa ett sommarjobb om jag har råd att låta bli, jag behöver inte vara som någon annan!
Tack och lov att jag är jag, och att jag inte är som någon annan. Jag har så lätt att oroa mig och gå in i mörka tankar om framtiden och att det inte finns några utsikter för mig. Men förr eller senare inser jag alltid att så länge jag gör det jag tycker är kul, och vågar testa nya utmaningar innan jag fördömmer dem, så kommer jag att landa någonstans där jag säkerligen kommer att trivas väldigt bra. Det är min väg, mitt liv, ingen annans =)
Read more...
