För lite läxor, för lite fritid, för mycket dödtid

Faktiskt är det så. Jag sitter här nu, har skrivit lite på mitt svenskarbete, bara inledningen dock, eftersom jag inte riktigt förstår hur tydliga jag ska göra referatmarkeringarna när jag ändå ska ha tillhörande källförteckning i slutet. Så jag har skrivit inledningen i alla fall.
Sedan tog jag mig en titt på min historiauppsats, men den skrev jag på igår, så jag orkade inte skriva idag. Jag har ändå 5 skolveckor på mig att bli klar, och det är inte mycket kvar. Svenskan har jag för övrigt 2 veckor på mig att bli klar med utkastet till. Så det går väl ingen nöd på mig.
Har ett prov varje vecka fram till sommarlovet, men det är inte så farligt än. Jag kommer nog överleva. Det är ju inte flera varje vecka i alla fall.
Så nu satt jag här med lite fritid över, för en gångs skull kändes det som. Men sen kom jag på att det var nog inte alls för en gångs skull. För idag har jag först suttit och bara gjort ingenting framför datorn i flera timmar, sedan skrivit på svenskan i 20 minuter, och gjort en spanskaläxa, och nu sitter jag här igen, och tänker "har jag inga fler läxor?". Och jag sitter här fortfarande, fast att jag kom på att jag hade fritid för ungefär en halvtimma sedan. Nu har jag chansen att göra vad jag vill, varför sitter jag här?
Dödtid. Jag sitter och väntar på att nåt intressant ska hända, för ibland loggar någon rolig in, ibland får man någon att prata med. Jag spenderar flera timmar med att vänta på sådant. Inte konstigt att jag får så lite tid över. Dödtid. Helt onödig, bortslösad tid är vad det är. Okej att jag sitter en stund efter skolan för att varva ner innan läxorna. Men inte i tre timmar. Jag borde gå härifrån nu, och läsa en av böckerna jag köpte på bokrean, eftersom jag verkligen vill läsa den.
Varför bär det emot så att lämna datorn? Är jag rädd att missa något? Mina vänner finns säkerligen kvar imorgon med. Jag måste kanske ge upp tanken på att det kommer någon rolig till slut. Vilket det ju gör, men tiden fram tills dess är ju helt jävla bortkastad. Jag kan ju göra vad jag vill.
Jag kunde ha legat och stirrat upp i taket denna senaste halvtimman. Tro mig, jag behöver det. Jag behöver låta alla mina tankar tänkas, för inte ens det hinner jag med ordentligt. Ibland, när jag har tid (eller när de tränger sig på) kan jag sitta i över en timma och stirra rakt ut i luften och se helt frånvarande ut. Men hela den tiden går min hjärna på högvarv. Den tänker färdigt tankar den inte fått tänka under tiden jag varit tvungen att ta i tu med annat. Lite läskigt, tycker jag, jag får komma ihåg att inte glömma att ta mig tid att tänka ordentligt.