Jag söker hämnd. Hämnd på den/det/allt som jävlats med min dag.

Helt jävla skitjobbig dag från början till slut. Och den är inte över än. Jag känner ilska mot allt och alla just nu. Men allt och alla förtjänar det just nu enligt mig. Jag orkar inte ens göra några sköna omskrivningar, den som blir sårad av att läsa nu får bli det, jag skiter i vilket.

Dagen börjar med att man vaknar 50 minuter efter väckarklockan ringer, alltså 50 minuter kvar tills man måste gå hemifrån. Ens bror har försovit sig och låst in sig i badrummet. Fast att han alltid får lov att vara där före mig så jag får ta den sena tiden och stressa. Men nu idkar han rättighet till badrummet på MIN tid och är överjävlig en lång stund, innan han ens låser upp så jag får hämta mina linser och mitt smink, och göra mig i ordning i mitt rum. Så jävla orättvist. Och allra mest hans attityd att han äger och har rätt till allt. Att han har företräde före alla andra. Fyfan.

I skolan möter man Josefin. Hon hälsar från Viktoria som hon gått till skolan med. Spanskalektionen passerar. Läraren håller kvar en 10 minuter för länge, så att man kommer försent till mattelektionen. Josefin har redan gått dit ( kan man väl inte klaga på egentligen). Jag får sitta ensam vid bordet bakom hennes rygg. Jättekul. Efter matten väntar jag på Josefin, som sitter kvar 10-15 minuter extra för att lösa klart ett mattetal hon fastnat på. Vilket innebär att jag kommer försent till svenskan. Fin moral här. Gör jag fel tro? Jag orkar inte tycka att jag gör fel. När folk väntar på mig så skyndar jag mig.

Josefin ska inte vara med på idrotten i dag, hon mår inte bra. Jag lyckas övertala henne att i alla fall gå dit med mig, och sedan gå tidigare för att hinna med en buss. Jag hatar idrott själv. Och just idag skulle vi dela in oss i par två och två, vi ska ha idrott med en annan grupp. Just idag blir våran grupp ett udda antal, och vem blir över om inte jag? Så jag får vara med den överblivna personen från den andra gruppen. Men hon var trevlig, så det var inte mig emot, även om jag fick skämmas för min dåliga kondition och allt. Efter halva lektionen går Josefin, men säger till mig i alla fall.
När man kommer tillbaka till sitt skåp har man fått sms från Viktoria. "Haha roliga bilder Jossan tog på dig när ni hade gympa xD". Josefin hade alltså mött Viktoria igen. Och hon hade tatt kort på mig på gympan. Om jag hatar att bli fotad när jag har en dålig dag, så AVSKYR jag att bli fotad på gympan. Och nu hade hon dessutom inte sagt något, och sedan gått och visat dom för Viktoria. Så att dom kunde ha kul tillsammans åt hur otroligt ful och klumpig jag ser ut. Jävlar vad glad man blir då, eller vad? Ska jag vara glad att dom i alla fall hade roligt? Visst, jag har lovat mig att jag ska bjuda på mig själv, men fan inte när folk "skämtar" om mig bakom min rygg. Det är inte riktigt samma sak. Jag brukar ta hänsyn till vad folk inte vill att jag ska göra med bilder på dem.

Så nu hade Josefin alltså lyckats träffa Viktoria två gånger på en och samma dag. Två gånger. Jag har försökt i nästan veckor, utan att lyckas. Det är inte rättvist. De känner inte ens varandra jätteväl, och ändå träffas de. Och jag som så gärna vill får nästan aldrig se henne. Inte rättvist alls.
Dessutom gillar jag inte tanken på mina vänner som umgås utan mig. Jag känner mig utanför. Är det något fel på mig då? Orkar inte tänka det heller, jag får vara svartsjuk hur mycket jag vill, bättre det än att förneka. Mina vänner är mina vänner, ingen ska ta dem från mig.
Så klart att dagen idag känns skit.

Men det är inte slut.
Efter skolan tog jag bussen hem till mamma för att hämta saker jag behöver till skolan. Jag behöver ett räknehäfte och spanskalexikonet. För mitt räknehäfte är snart slut, och jag måste skriva en text om en film i spanskan till fredag. Och imorgon hinner jag inte skriva.
Grejjen är bara att när jag väl kom dit så kom jag bara ihåg att ta ett räknehäfte. Sedan tog jag bussen till pappa.
När jag är här inser jag att jag inte kan skriva min spanskatext, eftersom jag inte har något lexikon, och jag måste skriva den idag. Så jag försöker lite försynt att säga till pappa att jag behöver det, eftersom jag inte kan skriva mvg-texter utan det. För jag orkar fanimej inte ta bussen fram och tillbaka Igen! Men pappa har ingen lust alls att köra mig nånstans. Han föreslår en cykel. Haha, så jävla roligt, fan heller att jag cyklar. Åt helvete med den jävla spanskatexten då, det är pappas fel att den blir så jävla kass. Pappa som inte anstränger sig för någon annan i onödan nån gång. Men nu är jag nästan orättvis, pappa är snäll. Men just nu är han förjävla onödig och irriterande och allmänt diarréjobbig.

Men, nu ska jag ringa Hänke!
Hata denna jävla skitdagen, och jag vill ha någon att hämnas på, ordentligt. Blir väl bara jag själv som får ta skiten ändå.
Okej, koppla på det gladare humöret. Ringa Hänke var det, det var länge sedan vi pratade:P
Hejdå alla irriterande jävla människor (för det är ni alla, varesig ni tror det eller inte)