Ångest.

Fruktansvärd jävla ångest!
Mitt hååååååååååååååår. fyfan vad fult det är, det är så helvetiskt fult, jag fattar inte att alla inte skrattar åt mej herrejävlar vad fult det är jag vill inte ha det jag vill att det ska se ut som föruuuuuuuuuuuut. Jag börjar nästan grina nu, ärligt. JAG VILL HA TILLBAKA MITT HÅR. ångest. ångest. ångest. Ge tillbaka mitt hår förfan! Vad har jag gjort egentligen det är så förbannat fult, hur fan blev det så? är det mitt fel, eller frisörernas, vad fan klippte jag upp det för? jag vill ha låååååååååååååååååångt fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiint hår men det är så förbannat kort och fult och lockigt och äckligt och förbannat fuuuuuult.
Jag hatar mig själv nu. Jag hatar mig för mitt hår. Jag är ful. Hela jävla jag är ful med det på huvudet. Varför visar jag mig för folk? Fyfaaan jag vill gömma mej det är så jävla fult. JAG är så jävla ful. Hur har jag nånsin ens i mina gladaste stunder kunnat inbilla mig att jag är något sånär söt? Att jag kanske kan vara en sådan som någon tänker något positivt om. Som om någon som såg mig på stan skulle tänka att jag är söt. Fan heller. Snarare att jag är så ful att dom vill gå och spy.
Jag hatar mig själv. Jag är ful. Misslyckad. Allt. Alla borde undvika mig. Fyfan vad jag är så jävla sämst.

Och allt detta bara för att mitt hår är uppklippt och kort. Jag är förfan inte normal.