Höstlov och snodda tippdatorer.

Åååh, sen är det höstlov. Åååh, Henrik är inte hemma. Herrejäklar vad jag ska spela dator. Och jag ska sova! det kommer bli sååå härligt! Aaah, bara två lektioner kvar nu! Första gången jag uppskattar ett lov, detta har vi förtjänat! Åååh, jag ska spela sims, och jag ska sova massa, så härligt det ska bli!
.. sa Hannan i skolan idag.

Ja, nu har jag lov. Ett helt jävla höstlov väntar på mej nu. Bara att börja. Det är riktigt härligt faktiskt. Men simsspelandet har inte kommit igång ännu. Och jag måste städa mitt rum. Men det är härligt ändå. På måndag kommer Robert. Kan det bli bättre? Nej, det är svårt att se hur det skulle kunna bli det. Härligt är det. Otroligt härligt. Och jag har ont i huvudet.

I skolan idag stannade jag kvar med Josefin. Hon skulle spela tennis. Vi gick som vanligt till GôtteGrisen och köpte godis, jag köpte för 24.50. Sedan satt vi i kemisalens grupprum (på tredjevåningen ovanför ingången till Aranässkolan ^^ ) och käkade godis och så kom vi på att vi kunde ringa Robert. Så det gjorde jag, och så satte jag på högtalartelefon. Han kunde knappt höra vem som var vem.. Men i alla fall så fråga vi om Josefin kunde hänga med på Måndag när jag hämtar honom. Det gick bra sa han. Så det ska bli intressant. Sen ska han få träffa Jennie och hennes Stefan på fredagen på Still Alive Bands ashäftiga konsert. Också det ska bli riktigt roligt. Värmländska möter Småländska. Intressant. Och sedan kanskekanske det blir en klassfest till helgen, så då får Robert träffa hela klassen med. Riktigt kul. Åååh, jag längtar tills detta lovet kommer igång på allvar!

Och idag sa mamma att hon ska kasta sin gamla dator på tippen. Jag kom att tänka på att Vickans broder ville ha min gamla hårddisk när jag bytte ut den på min kära laptop. Så jag frågade mamma om det, och hon sa att han väl kunde få den om han var intresserad. Så jag frågade, och nämnde att vi skulle kasta datorn på tippen. Sedan kom han och hämtade hela datorn :O
Jao, konstiga saker händer ibland. Hoppas han har roligt med den. För oss var den helt värdelös. En gammal usel Windows 98a.
Grattis till datorn. Kör försiktigt med den på moppen. Trevligt att råkas hejdå, ha det så trevligt.

Och nu är det lov, härligahärliga lov, och Robert kommer på måndag, älskadeälskade Robert <3

Read more...

Död och förhoppningsvis återuppstånden igen.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfru Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse
och ett evigt liv.

Jodå, jag var i kyrkan igår. Riktigt mysigt var det. Jag har saknat det. Tölö kyrka. Ganska så exakt ett år sedan jag var där senast nu faktiskt. Men då grät jag. Grät en massa. Farfar.. ååh, farfar jag saknar dig. Ett år sedan nu. För ett år sedan spelade jag på din begravning, för ett år sedan sjöng vi alla för dig en sista gång, för ett år sedan lämnade du oss för att möta honom ovan där. Jag saknar dig, Vi saknar dig, det fanns så många som tyckte om dig. Usch, det är jobbigt att tänka på. Vackraste begravningen jag någonsin varit på var det. I och för sig har jag bara varit på en. Men den kommer nog vara den finaste av många jag kommer att gå på med. Hela kyrkan var fullsatt, solen spred ett sorgset ljus, överallt fanns massvis med blommor från alla som sörjde dig. Åh, vad jag grät, det var så vackert.
I går var jag i alla fall till kyrkan igen, med en del av släkten, eftersom det var just ett år sedan nu. Det var en trevlig gudstjänst, massa psalmer sjöng vi. Det var trevligt :)
Efterråt var det fika hos farmor, och det var lika trevligt det faktiskt :)

Idag, däremot, är det måndag. Varför är jag inte i skolan då ? Skolkar jag ? Jaa, självklart gör jag det, naturare som jag är. Nej, vi har faktiskt A-dag. Åh så härligt det är. Ingen skola på hela dagen. Inte ens utvecklingssamtal eftersom jag har en deltidsjobbande mentor. Åh så trevligt det är!

Men varför loggar ingen jag är ute efter in på msn ? Jag har faktiskt saker att säga!! Och jag måste plugga idag. Jag har tre prov denna veckan! Ett imorgon, ett på torsdag, ett på fredag. Jag blir halvt galen. Nej men, torsdagsprovet är det värsta. Usch, kemi, jag känner på mig att det kommer gå dåligt eller något. Eller något. Kanske går det bra. Men att slå Josefin blir omöjligt. Lika bra att ge upp, jag kan ju inte vara bäst. Men Hanna! Så kan man inte säga, du måste ju försöka! Men jag känner på mig att min tillfälligt återuppväckta blogg kommer att dö en otroligt plågsam död denna veckan igen. Och sedan är det ju lov.. Lov = Robert.. jaa, den kommer nog dö ett tag.
Aah, men det löser sig nog. Ingen skola idag! Härligt härligt.. men farligtfarligt.. neej, inte speciellt xD

Jahapp "Always look on the bright side of life" sjunger min dator nu. Tror det var Robert som skickade den till mig. Och stackars Robert.. Jag känner mig så dum. Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt!! Förlååååt Robert <3 Men du skulle sagt till mig. Men det är ändå mitt fel.. Hoppas som fasen att det går bra på ditt prov nu.. du borde ha det snart nån gång nu.. hoppaaaaas! Förlåt älsklingen <33

Read more...

En sorts lyckodag mitt i sorgetiden.

16 Augusti. Tisdag. För naturarna i Nv1c innebar det terminens första matteprov. För en av Hannorna i samma klass innebar det en ledsen dag. En dag då hon tänkte extra mycket på sin farfar. En dag då hon undrade varför hon inte var ledsnare också. En dag när hon kom på att tiden gått fortare än hon trott. En dag då hennes farfar varit på ett bättre ställe i ett år.
Jag hoppas du har det bra ovan där, farfar <3Sen så var det det där matteprovet. Jag pluggar aldrig inför matteprov, enligt mig kan man inte göra något sådant. Matten räknar man på lektionen, man lär sig repeterar och övar under lektionerna. Det är inget man kan plugga på. Provet gick varken bra eller dåligt, antagligen har jag många rätt, men jag kan lika väl ha alla fel känns det som. Vart har min yesdärsattden!-känsla tagit vägen? Har den gått och lagt sig och försovit sig så illa att den åldrats och avlidit? Jag saknar den känslan..

I helgen var jag hos Robert. Vi hade det så mysigt så. I går delade vi ut förra veckans ros på svenskan. Jag gav min till Robert. Svenskaläraren sa att det var jättetrevligt men att de nog inte ville veta vad vi hade gjort. Jag blev tyst. Ingen kommentar på det. Nej, ingen ska få för sej nåt. Men ingen kommentar bara. Haha, alla som kan läsa och har någorlunda fria fantasier kommer vilja att jag ska byta ämne på en gång. Och det tänker jag göra med.
Ska bara säga att jag saknar Robert en massa först.

Jag är fattig. Rättelse; jag var fattig. Imorse hade jag 187 kr på mitt konto. Dom skulle räcka resten av månaden inkluderat resan upp till Robert under lovet. Ajaj, jag hade ont om pengar. Jag behövde pengar. Detta hände:
"Pappa, jag behöver tjäna pengar, vad kan jag göra?"
"Ptja, Monica gör det mesta här hemma, så jag vet inte riktigt.."
"Men, jag har bara 180 kronor, jag behöver pengar! Så finns det inget jag kan göra?"
"Nej alltså.. jag kommer inte på något så.. men jag hade i och för sig tänkt ge både dej och Henrik 1000 kronor var nångång nu.."
"Har du blivit galen? varför då för??"
"Jamen, är det så dåligt då? Det var ju passande nu, du verkar ju behöva dom ändå.."
"Jaa, det behöver jag.. men varför?"
"Äh, jag har tjänat så mycket på sista tiden ändå så jag kunde lika gärna ge er lite"
"Men herregud ! Nej, jag ska inte klaga, sådana uppgörelser kan jag gärna gå med på.. men jag tror du har blivit galen pappa"
I alla fall, alla ser poängen. Jag är rik. Rikrikrik. Och i månadsskiftet blir jag ännu rikare. Wohoo.
Men vad ska jag göra med pengarna? Spaaaara viskar en röst i mitt öra. Ja, det vore smart. Men jag ska nog prova dendär klänningen på Gina, och skaffa ett nytt armband på glitter, och så skulle ju jag och Jossan fixa 70-talskläder till festen, och så fyller Henrik år snart, och så... ääääh, spara var det Hanna. Skärp mig!

Och nu har jag talat ut med Robert med. Känns bra. Jag tänker inte ens skriva om vad. Men vi har talat ut, det känns bra. Jag kan verkligen prata med honom om allt. Det uppskattar jag massa Robert <3 Så du vet det, jag kan berätta allt för dig, hoppas du har förstått att jag litar helt och hållet på dej <3

Read more...

Ryggont, längtan och fysikprov.

En vanlig inledning till en vanlig text.
Det är tisdag idag. Men inte en vanlig tisdag. Nehej, verkligen inte en vanlig tisdag. En mycket ovanlig tisdag indeed. Så ovanlig att den aldrig inträffat förut och aldrig kommer inträffa igen. Denna dag finns bara en av. Precis som det bara finns en av imorgon. Och en av igår. Men det är bara onödigt att tänka på den, för den är redan försvunnen. Men vi har en liten bit tisdag kvar. Kanske dags att ta vara på den?
Inga läxor idag. Nepps, inga förrens till på fredag. Det är trevligt. Tror jag ska läsa naturkunskapen som gonattsaga idag. Jodå, det blir fint. Läsa om fikonträd. Glad att jag aldrig ätit fikon är jag efter att ha sett den filmen.
Men nu till det väsentliga. Det som inträffade denna otroligt spektakulära tisdag. Jag hade fysikprov. Ja just det! Ett fysikprov, hur mycket mer ovanligt kan det bli än så? Nej, precis, jag vet att du intämmer. Jag hade fysikprov, och jag tror att jag klarade mig riktigt bra. Men det återstår väl att se.
Men här passar ett tack :
Tack, Veronica, för ROGGBIV xD , utan det kanske jag hade gått miste om åtminstone två poäng av 33! Alltså är det väldigt viktigt att minnas Röd, Orange, Gul, Grön, Blå, Indigo, Violett. Så. Tack.

Men nu till det väsentliga. Jag har ont i ryggen. Fördjävligt ont i ryggen. Sitt aldrig i en soffa och chatta på datorn om du inte kan luta ryggen mot något och datorn står för långt ner. Gör inte det. Och spela inte trummor med 7 cm klackar. För jössenamn. Gör inget av det. Det är inte smart.

Men det var ju inte det väsentliga. Det väsentliga är att jag inte vet hur man stavar till väsentligt. Är det kanske vesäntligt? Nääe, aldrig. Kan jag aldrig tro. Vi kör på väsentligt. Väsäntligt? Nej.. vesentligt ? absolut inte. Väsentligt ser bra ut.
I alla fall, det väsentliga är att jag ska åka upp till Robert på fredag <3
Som jag har längtat! och längtar nu med! Jag längtar mig sjuk efter Robert! aaah, vi har inte setts ordentligt på 6 veckor nu! En och en halv månad! Det är sjukt! Hur klarar man det egentligen? AAAH, jag vill till Robert NU! Och på fredag åker jag dit ^^ Får gå tidigare från skolan och allt. Ska bli så kul. Baka tårta och allt! ^^ Men det är inte det vi ser fram emot egentligen.. Ellerhur, Robert? <3

Read more...

Komplimanger, förolämpningar och offrade önskningar.

Lördag idag. Härliga lördag. Äntligen lördag. Vila ut. Lördag betyder vila ut. Lördag betyder ta det lungt. Lördag betyder nu är den ansträngande veckan över.
Men för dem som studerar är Lördagen också en dag att ta igen sitt skolarbete på. Lördagen blir en arbetsdag. När ska elever få ha ledigt?
"Vila kan man göra i graven" känns väldigt passande snart. Fast "vila får man när man skaffat ett arbete" passar nog ännu bättre.

I alla fall, inte helt oväntat så tänker jag alltså säga att jag hade en sjuhelsikes massa läxor att göra idag. Åtta läxor tror jag. Vi ska se.. Spanskaglosor och en text, engelskaglosor och en presentation att repetera inför, en bok att läsa ut i svenskan och skriva läslogg för, anteckningar från en naturkunskapslaboration att renskriva, en kemifråga att besvara (varför brinner olika metaller med olika färg på lågan?), och sist men inte minst; ett stort fysikprov väntar på tisdag. Jag måste plugga inför det. Ja, det var alla mina läxor inför nästa vecka. Hoppas jag. Hoppas inte jag glömt några.

Med skolan kommer ansvar. Det har jag insett. Ansvar för mitt eget lärande. Ingen annan bryr sig om ifall jag lär mig, det är jag som måste bry mig själv om mina betyg. Med ansvar kommer uppoffringar. Det finns så mycket jag har velat göra i flera veckor, men jag får aldrig tid. Aldrig tid för att jag måste göra läxorna. Och för att sedan när dom väl är klara så måste jag verkligen vila. Vila och sova ut. Det är vad jag behöver. Inför flera helger tänker jag "hurra, nu har jag Äntligen tid att göra det jag velat göra hela veckan men inte kunnat för att jag har haft läxor!". Men nej, då är jag så trött, så tiden som inte går åt till att göra läxor på helgen, den tiden sover jag. Äntligen får jag sova. Men när ska jag göra allt det jag vill göra men aldrig hinner då? När ska jag få redigera och fixa med bilderna jag vill på datorn, när ska jag få brodera den där söta tavlan jag vill grejja med hela tiden, när ska jag få ro att bara läsa en bok, när ska jag ... ?
Jag gillar inte stress. Kanske är jag på väg mot det. Jag vet inte. Jag hoppas inte det.

Och så över till ett helt annat ämne. Jag bär på så många sanningar känner jag. Haha, jag är värsta lärd, jag vet så mycket, jag är bäst i hela världen. Inte. Men ibland råkar jag tänka bra tankar.
Som idag när jag tänkte på komplimanger och förolämpningar.
Det är så lätt att förolämpa någon. Så lätt att säga något elakt. Så lätt att göra någon annan ledsen. Det man säger behöver inte ens stämma. Den man säger det till blir så ledsen ändå. Förolämpningar som delas ut överallt, för att man är arg på någon, för att man är avundsjuk, för att man är på dåligt humör, för att man vill såra någon, eller av någon annan anledning. Förolämpningar är så onödiga. Folk blir sårade i onödan.
Jag är inte tjock, det vet jag, men hade någon sagt till mig att jag var det, så tro sjutton att jag hade blivit jätteledsen för det ändå. Det är det jag menar. Man sårar folk utan att det ligger någon sanning bakom.
Komplimanger däremot. Dom är något fint. Något verkligt äkta. De är så svåra att ge. Det krävs så mycket för att ge en liten komplimang. För att säga "vad fin du är idag" eller "vilken fin tröja" eller "gud vad bra du förklarar" eller något sådant. Det krävs mycket. Det krävs att man bjuder på sig själv. För att ge en komplimang måste man ge en del av sig själv. Komplimanger är så personliga. Man berättar vad man själv uppskattar hos den andra personen. Man gör sig själv sårbar. Man hänger ut en del av sig för att göra någon annan glad. Komplimanger är svåra att ge. Därför är de äkta när man väl ger dom.
Det jag menar är kanske, att det är så fruktansvärt onödigt att ta åt sig av förolämpningar när de inte ens stämmer. Men komplimanger, dom ska man ta åt sig av. Ta åt sig och hålla hårt i. För har man fått en komplimang så vet man att personen som gav den menade det. Man vet att den är äkta. Man vet att den betyder något.

Och med det är jag klar för idag :)

Read more...

Överlevnad, irriterande meddelanden och massor med läxor.

Jaha, tisdag. Skola. Sovmorgon. Trevliga lektioner, både matte och fysik. Fast fysiken börjar bli knepig. Tur att det snart är slut med det avsnittet. I alla fall.
Viktoria ringde precis när vi slutade, hon ville gå på Kungsmässan. KlantHanna hade glömt sin plånbok med sitt kort hemma. I fickan hade hon 40 kronor.
Nåväl, ett erbjudande om vandring på Kungsmässan tackar man aldrig nej till, så Hanna svarade visst, så fort jag varit på min trumlektion, vi ses runt fyra vid Fyren. Och det gjorde vi. Trumlektionen gick för övrigt bra, eller i alla fall som den brukar. Ska få en ny låt av honom i veckan. Får komma ihåg att kolla mina mejl denna veckan då.

Med Viktoria på Kungsmässan kan man hitta många trevliga saker, jag fann ett par skor. Men mina 40 kronor räckte inte till att köpa dom. Nångång ska vi gå dit igen snart, då ska jag ha kortet med mig, och då ska skorna vara kvar!
Efter Kungsmässan vandrade vi iväg hem till Viktoria, och sedan fick jag vara med när hon övningskörde! Det var ju egentligen det som var vitsen med hela dagen då ^^
I alla fall, jag överlevde. Jag överlevde faktiskt, tack och lov. Vet inte hur många gånger hon kört innan, men jag överlevde i alla fall. Nej, nu ska jag faktiskt inte vara elak, hon körde bättre än vad jag trodde hon skulle göra, bättre än jag nånsin kört en bil. Förvånande bra faktiskt. Viktoria, jag tänker skylla det på automatväxeln ;)

Sedan ringde Robert, och jag gick ifrån Viktoria, som ändå skulle köra tillbaka, och promenerade mot stationen medans jag pratade med honom. Han är mysig, skickade världens gulligaste sms när jag var i skolan idag.^^
Så honom pratade jag med medans jag väntade på bussen. Men när den väl kom så hette den 734. Dumma bussjäkel, du ska heta 733! Så den bussen gick inte hem. Vad skulle jag göra nu då?
Just då hörde man en röst i högtalarna, en hög irriterande tantröst som bröt på svenska "tåget kvart över från Göteborg är försenat på grund av blablablablablablablabla...." gah, hon tjötade på i en hel jäkla evighet, och jag hörde inget av vad Robert sa. Sedan tystnade hon. Och jag fortsatte prata med Robert. Och sedan kom hon igen! Och sa exakt samma sak. Och sedan en gång till. Jag stör mej! Jag fattade första gången. Sedan vart hon i alla fall tyst på riktigt. Så kom jag på att jag kunde ringa pappa. Han och Henrik och Moncia var ju hos farmor, han kunde hämta mig. Och det gjorde han. Sedan ringde jag upp Robert igen, men han behövde lägga på ganska snart för Elias skulle komma på besök.

Och nu har jag 320 glosor att plugga in till nästa måndag eller fredag eller när det nu är prov på dom. Och så har jag fysikprov nästa tisdag. Och redovisning i engelskan på måndag. Då måste glosorna vara till fredagen. Och så någon sorts enkel rapport om vad jag såg i mikroskopet förra fredagen i naturkunskapen, ska vara färdigt nästa fredag. Nu på fredag är det idrottsdag. Fy fasen för idrottsdagar! Jag avskyr dom! Dom är så onödiga.

Sist men inte minst: Burning Inside <3>Jag är helt förälskad i den Takidalåten, håller på att försöka ta ut den på gitarr nu, den är så jäkla bra!

Read more...

Numera Word-expert, kändis och väldigt trött.

Fy varför gjorde jag så mot mig själv? Var uppe till halv ett? Varför, varför, varför? Det var väl inte smart, Hanna? Nej, det var det verkligen inte, jag borde lära mig. Så sant så! Jag vet, jag har alltid rätt.
Pratade faktiskt med Robert i typ fyra timmar igår ^^ Känns inte som så lång tid, den går så fort när man pratar med honom <3 style="font-style: italic;">vad fan den heter. Där var vi med i alla fall. Världens fulaste bilder var det. Verkligen. Såg hemskt ut. Som en trettonåring eller nåt. Men det jag sagt var inte förvridet i alla fall. Något bra..
.. Hade hellre haft en förvriden text med bra bild till, dock.

Nej, denna helgen har jag faktiskt inte sovit ut alls. Igår snackade jag för länge, och dagen innan dess var det ju heldag med Viktoria på Liseberg, med tillhörande Takidakonsert. Bäst att passa på när biljetterna ger gratis inträde till parken liksom.
Det var i alla fall en hel-lyckad dag, vi hade skitskoj, och konserten var übersuperduperbra. Upptäckte ett nytt band, förbandet. Plan Three hette dom. Verkligen lyssningsvärda. Men bäst av alla var Takida så klart. Ah, den konserten var så jäkla bra! Och längst fram stog vi och allt! Fan va roligt vi hade!
Och nu i skrivande stund är faktiskt Hänke på Takidakonsert borta i Stockholm. Haha! Dom valde Göteborg före Stockholm. Menmen, man kan ju alltid hoppas att han har det lika trevligt som jag och Viktoria hade det. En dag jag sent kommer glömma.

Så, därför är jag trött idag i alla fall. Det är Robert( eller egentligen hela Takida) och Robert och Viktorias fel. Eller helt och hållet mitt eget. Det beror på hur man ser det. Jag föredrar att skylla på andra.

Och nu är jag dessutom full-lärd i Word. Fantastiska kunskaper besitter jag. Undras hur länge de håller i sig. Varför ska man kunna så mycket egentligen? Jag har kunnat använda Word väldigt bra redan innan, vad ska jag kunna allt detta för? Men okej, Elvis, jag erkänner, även om du är inkompetent, så erkänner jag att Kurslitteraturen har varit aningen användbar. Även om boken är redigt störande. Massa färgstarka bilder överallt som förvirrar mig. Nåja, jag tog mig igenom de 60 sidorna i alla fall. Känner mig utbildad och klok. Det duger för mig.

Men nu ska jag bannemej gå och prata ännu mer med Robert, ute på balkongen. Börjar sakna hans röst nu, var ju nästan ett dygn sedan vi pratade senast. Jaja, lite smått patetisk är jag kanske, men jag är nog galen i honom ^^
Gonattsven på er allihopa :)

Read more...

Mitt minne åldras för fort.

Jag hade något att skriva om idag! Något jätteintressant! Jag lovar!
Det är bara det att jag har glömt det nu. Herregud, jag som är så lycklig över mitt minne. Nu har jag gått och glömt något. Jag kommer verkligen åldras i förtid. Åldras och dö i förtid. Avlida vid trettiofem års ålder. Säkerligen av hjärtinfarkt och hela kittet samtidigt. Nej men.

Nu kom jag ju att tänka på något jag hörde idag! Min spanskalärare som sa tror jag bestämt. Amerikanska forskare håller på att undersöka gener hos Columbianer tror jag, för att de hade så stor del av befolkningen som levde i över 100 år. Intressant detdära. De säger att de tror att de hittat genen som orsakar hjärt- och kärlsjukdomar, och att de i detta landet hade en annan gen som motverkade den genen. Eller vad det var. Intressant. Om tjugo år kanske de kan ha ett vaccin eller botemedel eller vad det var mot detta sa de. Intressant. Min dröm blir sann. Jag kan äta onyttigt och vara lat i hela mitt liv, men ändå leva länge. Jag hejar på forskarna!

Men eftersom jag glömt det otroligt intressanta jag skulle skriva så får jag och ni andra och hela världen stå ut med att gå miste om en ytterst intressant sanning. Stackars oss.
Då får jag väl ge mig in på vardagsprat istället.
Imorgon ska jag gå på konsert. Takida i Lisebergshallen. Sketans kul. Med Viktoria ska jag gå. Det har vi lägtat efter ända sedan biljetterna inhandlades redan någon gång i Maj eller när det var.
Och vi ska gå på Liseberg innan. Åka saker och ha roligt. Men Viktoria har inga pengar. Bli inte sur på mig nu Viktoria, jag har upptäckt en sanning hära.
Jag lånar nämligen ofta och gärna ut pengar. Jag är bara snäll. Snäll och kanske mesig? Nej, jag är snäll, och jag vill vara snäll. Och givmild. Men kanske har folk börjat lita lite för mycket på det? Tror att jag alltid kan hjälpa till när det kniper? Njah, jag hoppas inte det. Att jag blir en sådan som man förväntar sig ska hjälpa när det behövs. Misstolka inte, jag gillar att hjälpa, men jag gillar inte att folk förväntar sig det. Liksom. Om någon förstår?

Sedan har jag skaffat rött nagellack idag med. Eller min bror har, till mig. En liten dream-come-true för mig. Kan man säga. Nu har jag rött. Jag har haft vitt och svart länge. Nu har jag rött. Matchningen är komplett. Det känns så bra, och det är så snyggt!

Sedan hade jag trevligt efter skolan idag. Det är så trevligt när man hittar nya vänner. Jossan och Johanna skulle spela tennis. Jag stannade kvar med dem efter skolan. Vi gick till Adeles (eller hur fasen stavas det? Ingen aning, har bara hört det uttalas) och åt jättemycket mat, så jag blev jätteproppmätt. Och sedan blev mamma förbannad på mig när jag kom hem för att jag ätit ute och inte sagt när jag kommer hem.
Pappa skulle gjort tvärt om. Ja, precis tvärt om. Han skulle tyckt att det var roligt att jag skaffar nya vänner och är social. Mamma tycker tydligen att jag ska sitta hemma och se henne ruttna bort i intet utan social kontakt med omvärlden. Hon är så jobbig ibland.

Jobbigt är också att sakna Robert.
Jag kan då aldrig låta bli att nämna honom.
Älskar dig Robert <3

Read more...

Det fanns ingen bra rubrik.

Haha, visst är jag jätterolig. Nej, min fantasi är slut. Totalt lika med noll. Kan inte ens komma på en rubrik. Men. Den får mig att tänka på domdär löjliga muggarna som finns. Eller värmeljushållarna. Eller små nyckelringarna. Där man har sitt namn på. Och så finns de dom som heter "dom hade inte ditt namn". Usch, dom är så.. jag vet inte, alltså, att ge bort en sån.. hur kul är det? "hej, ditt namn fanns inte, men känn dej viktig ändå!". Ääh, nej, jag ska inte klaga, det är säkert rolig att känna sig ovanlig och annorlunda.
Men själv har jag hellre en som det står "Hanna" på.

I alla fall. Observation för dagen. Det har jag en. Fast egentligen observerade jag hälften igår.
Men i alla fall. I skolans cafeteria, där satt jag och Viktoria. Vi fikade, gott var det. En tjej och en kille, förmodligen tillsammans, eller kanske bara bra vänner, köpte något. Tjejen skulle ta kaffe. Hon hällde ut det på golvet. Vem fick torka upp? Jo, killen.
Igår; jag och Viktoria var inne på kicks, där står en flamsig tjej, saker är utspridda över golvet, och vem plockar upp? Jo, en kille.
Varför är det så egentligen? Varför är det killen som fixar det? Varför står tjejen bara där sådär flamsig och gör ingenting och flinar löjligt?
Vi började diskutera det där, jag och Viktoria. Hon skulle hjälpt till säger hon. Jag vet inte vad jag skulle göra, om det tillexempel var jag och Robert. Jag skulle vilja svara att jag också hade hjälpt till. Men jag vet inte, jag tror inte det är ärligt. Jag tror faktiskt att jag skulle stå där och vara så fult flamsig och löjlig. Fast jag inte gillar dom som är det. Usch.

Sedan hade jag piano idag. Det var trevligt. Jag är tydligen bra på att spela jazz. Det visste jag inte.
Sedan pratade jag med Robert. Jättemysigt. Men, jag var tvungen att göra honom ledsen, och det är ungefär det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. Jag skulle ju åka upp till honom nästa helg. Helgen efter denna helgen alltså. Men veckan efter den helgen har jag inte mindre än tre prov, och en inlämning upptäckte jag. Fan, fan, fan. Jag vart tvungen att säga att vi fick flytta fram det en helg. Fy faan, jag vill aldrig göra om något sånt igen.
Jag vill aldrig göra dig ledsen Robert <3
Typ en av de värsta sakerna jag gjort i mitt liv. Ungefär. Och nu måste jag vänta så länge på att få se honom igen. Uusch.
Robert jag saknar dig som fan <3

Read more...

En inkompetent Elvis, opassande choklad, och en liten tant.

Tisdag. Skola alltså. Sovmorgon. Det är i alla fall något positivt.
Nej, nu ska jag inte ljuga, jag gillar skolan. Den är riktigt rolig faktiskt.
Historia hade man först då. Olof, våran lärare, han är riktigt fräsig han. Ja, det är faktiskt Olof som gör historialektionerna roliga. Tack Olof, har aldrig gillat historia innan.

Sedan vart det lunch. Ingen god mat. Alls. Fisk bordelaise. Knepigt namn. Men det var inte gott i alla fall. Annars brukar bambamaten vara god på Aranäs. I alla fall, till poängen.
Efter lunchen var det dags för Datorkunskap. Med Lars. Aka Elvis.
Han är helt jäkla väck i huvudet. Okej, kanske inte, han är säkert jättetrevlig. Men lärare borde han inte vara. Han kan inte lära ut. Han ger oss instruktioner, och sedan när han ska demonstrera så gör han annorlunda än sina egna instruktioner! Aah, jag blir så irriterad på honom.
Och förra veckan, då sa han på lektionen att vi skulle skriva våran labbrapport i Kemi på lektionen denna veckan. Jag, som hade varit en duktig liten elev, hade redan skrivit min rapport. Vilket jag sa till Lars. Aka Elvis.
Men vad får man för svar? Jo "men du kan Säkert få lämna in den igen, om du bara pratar med din lärare.." Jomen tack , det var ju Precis det jag ville höra. Inte.
I alla fall, jag hoppas jag klarar slutprovet i Datorkunskap. Får lita på min egen förmåga att lista ut saker. För hans undervisning kommer jag inte ha vidare mycket hjälp av.

Efter skolan hade jag i alla fall trumlektion. Det visade sig att Jossan hade sånglektion tio minuter efter min lektion. Det innebar gemensam promenad till Fyren det. Men vi var hungriga; den dåliga bambamaten tog ut sin rätt. Så vi stack in på Hemköp och köpte oss tre varsinna chokladkakor. Gott värre. Så det smaskade vi på hela vägen till Fyren.
Sedan hade man trummor. Och efter trummorna gick jag till stationen. I min skolväska låg två orörda chokladkakor. Där stog jag och väntade på bussen. Och dom var i min väska.
Men, man kan inte stå mitt på stationen och vräka i sig choklad helt för sig själv. Det ser inte bra ut. Jag skulle se ut som värsta godisgrisen. Så där stod jag. Och dom förblev där dom var.
Och mitt när jag stog där och störde mig som mest, såg jag en liten, liten tant komma gående långt borta. Men det är ju Hon! tänkte jag, henne känner jag igen. Men när hon kom närmare så var det inte alls hon. Det var en helt okänd tant. Men ändå. Jag började tänka.
När jag gick på torås, gamla fina torås. Då mötte jag alltid den lilla tanten i backen upp. Hon promenerade där, varje dag, samma tid. Vad har hänt med den lilla tanten? Jag ser henne aldrig längre.
Och chokladen låg där den låg.

Och sedan vardagspratet: Jag kom hem, jag åt middag, laxpytt faktiskt. Jag snackade bort två timmar, minst, med Robert. Jag kom på att jag hade läxor. Sedan snackade vi lite till, och sedan fick jag göra mina läxor. Han skulle se grannfejden, samma program som min mamma kollar på just nu. Och jag räknade ut att vi har 320 glosor att plugga in till vårat uppkommande Engelskaprov. Jobbigt. Jobbigt, säger jag bara.

Read more...

Tvångsjackor, kalla fötter och förargelseväckande beteende.

Lördag. Liseberg. Scoutinvasion. En Hanna.
Klockan tjugo i elva stod jag där, utanför stora entrén in till Liseberg. Trodde att han skulle vara där då, för det tar ändå inte sååå lång tid att gå från centralen och dit. Inte vad jag hört i alla fall, har aldrig provat själv..
I vilket fall så, där stod man, helt ensam. Runt om fanns en massa scouter och folk som väntade på att parken skulle öppna. Men var var Robert? Hade skickat över fem miljarder sms kändes det som, men fick ändå inget svar. Men så, 10:46 kommer ”är vid liseberg nu”. Jahaja, vart då vid Liseberg? Jag såg dem då inte i alla fall.
Men några sekunder senare dök de upp, en liten skara i gröna skjortor på frammarsch en bit bort. Jag såg honom, men han hade inte sett mig ännu. Jag gick närmare, ställde mig en bit ifrån och väntade. Snart såg han mig, och kom genast mot mig. En lång kram blev vår hälsning. Sedan fick man träffa resten av skaran. De vart trevliga hela bunten, och visste tydligen redan en massa om mig. I alla fall mina andranamn.
Sedan öppnade parken och alla scoutisarna kom ju dagen till ära in gratis. Men för de skjortlösa var det bara till att betala och krångla. Men jag kom in i alla fall.

Solen stekte och jag hade min vinterjacka på mig. Vinterjackan ja, tvångsjackan. Varje gång man försöker krama någon blir man hindrad på direkten. Min jacka är väldigt pryd av sig. Därför såg vi till att avlägsna den så fort som möjligt, och den fick äran att tillbringa dagen i Lisebergs fina garderob. Ett problem löst.
Utan jackan blev dagen till enn härlig, lagom solig, och inte allt för kall dag. Där gick jag, tätt tillsammans med min Robert. Köerna växte snabbt, och vi vandrade genom hela parken för att skaffa oss varsitt åkpass. Nu i efterhand kan jag filosofera över om de ens var nödvändiga att skaffa.
Rainbow åktes i alla fall, och sedan anslöt sig Elias till oss, och tillsammans övertalade vi Robert att åka Balder. Roligaste jag gjort på länge. Han är så söt när det kommer till sånt <3
Men utöver det spenderades mesta delen av dagen med att bara vandra runt i parken, mysa och störa människor i närheten. Vissa stirrade argt, vissa kollade bort, vissa härmade oss och vissa ignorerade oss helt enkelt. Men vi hade ju inte setts på flera veckor. Då skiter man ganska mycket i vad andra tycker.
Där satt vi på en bänk, och i ögonvrån ser jag en grupp små scouter komma gående, de ser oss, stirrar, och tvärvänder på fläcken. Samma sak med flickgruppen efter. Det fick mig att skratta mitt upp i allt. De hade gärna fått gå förbi, men nåväl, deras val.
Men ett antal kul kommentarer fick man ju i alla fall, såsom ”ja, håll du hårt i honom, släpp honom inte, han kanske inte klarar sig själv”, och ”störde jag er nu eller? ;)”. Men roligast var nog ändå ”Hyr rum!” som vi fick tillropat av en ledare när vi umgicks utanför kön till flumride. Äh, vaddåför? ^^

Enda misstaget för dagen var att vi åkte Colorado på slutet. Mina fötter blev helt dränkta och jag frös rejält. Så fick jag sitta sedan och vänta på först tåget, och sedan på pappa. Kallt värre. Men det var det Enda jag inte var riktigt nöjd med.
Men nu hoppar jag ju i förväg. Detdär var hemfärden ju. Jag är ju på Liseberg nu. Nåja, vi gjorde inte så mycket mer än att tycka om varandra en massa och kanske störa ett antal männskor. Men, dom behöver ju inte kolla, de kan alltid titta på något annat. Det är inte världens undergång.
Men klockan kvart i åtta var det dags för dem att gå igen. Avsked är aldrig lätta. Väldigt svåra faktiskt. Men han gick, efter en lång avskedskyss som fick hela scouttruppen att stanna och vänta. Men sedan var han borta. Och jag promenerade till stationen.

Och sedan var jag på tåget hem. Mitt emot mig sitter en gråhårig gubbe och hans fru. Hon hade en fräsig frisyr, men såg prydlig och respektingivande ut. Gubben hade jag inte många åsikter om. De passade inte vidare bra tillsammans i alla fall.
På andra sidan gången satt två tjejer i ungefär min ålder kanske, eller något äldre. Helt plötsligt börjar gubben peka och vifta och prata högljutt ”titta där, titta, bara sätter upp foten sådär! Alltså kan man verkligen bara göra sådär?! Hur ska, hur ska.. bara sätter upp foten så! Jag skulle då Aldrig kunna..!”
Herregud, där sitter han och pratar så att alla hör honom, påpekar något som en helt okänd tjej på tåget gör, och manifesterar hur otroligt hemskt det är. Men snälla lilla gubben, hur ser du själv ut egentligen? Pekar och viftar och påpekar andras beteende när du själv skämmer ut dig ganska rejält. Ta du och skit i vad någon tjej gör på tåget och tänk på att hålla röstläget under kontroll.
Ville jag säga.

Men nu är jag alltså hemma. Och mitt internet har lagt av. Och det är ett jävla vrickat fel. Jag kommer åt google. Jag kan söka. Jag kommer in på bilddagboken men kan inte kolla mina vänner. Jag kommer inte åt hamsterpaj. Msn funkar inte. Bara google funkar ordentligt. Jävla skitfel.
Stackars mig. Jag ville ju lägga upp alla söta bilder på bilddagboken. Och jag ville skriva detta. Nu sitter jag i word. Vettefan när jag kan komma åt internet ordentligt igen. Irriterande är vad det är.

Men klockan är halv tolv. Filosofera vidare får jag göra i morgon.
Godnattsven på er allihopa :)

(Tjohoo! Man kan ju bestämma tid och datum för inläggen helt själv! :D Alltså spelar det ingen roll att mitt internet la av! .. nästan.. men i alla fall ! ^^)

Read more...

Jahaja.

Då vart man med blogg.
Något jag tänkt på länge i och för sig. Men det har aldrig blivit av riktigt.
Konstigt, när jag alltid känner att jag har en sån massa tankar att uttrycka..

Nåja, nu har jag den, och nu kan jag skriva så mycket jag vill, nästan när jag vill. Förutom när jag har läxor, när jag är trött, när jag spenderar timmar med att prata med Robert, eller när jag helt enkelt inte har något jag tänkt på.
Fantastiskt alltså.
Bara det inte blir som ett av alla mina andra projekt. Påbörjade, men aldrig avslutade. Det brukar bli så, intresset försvinner, sedan ligger de där, i någon månad, eller något år, för att sedan bli upptagna igen och färdiggjorda.

Men nu så, mitt i natten, när jag borde sova eftersom jag ska upp typ extremt tidigt imorgon, DÅ, ja just DÅ passar jag på att skaffa mig en blogg. Mitt språk är säkert som svejsan, undras hur många stavfel jag har nu..

Men här är den, och här ska jag nu skriva ner alla intressanta och världsomvändande tankar jag tänker varje dag. Tänk vad roligt.
Men, nu är det sent, imorgon är det scoutinvasion på Liseberg, och jag ska vara där! Fast att jag inte är scout ska jag vara där! Bara för Robert <3
Gonatt allesammans . :)

Read more...